Igår var vi på en otroligt upplyftande, inspirerande och peppande föreläsning med prästen och kyrkoherden Lisbeth Carlborg. Jag har aldrig skrattat så mycket tror jag, inte ens då jag hade turen att få gå och lyssna på Mia Törnblom. Roligt är att det är jobbet som bjudit mig på båda dessa skrattupplevelserna och att åda kvinnorna levt inte lika liv, men hårda liv. Man tror kanske inte att en präst ska kunna bjuda på både självupplevt mörker och den ljusaste glädjen, men detkan dem. I alla fall om man heter Lisbeth! Det var alltid nära till tårarna, ibland av glädje över det hon peppade oss med, och ibland av sorg över det hon upplevt. Dessutom var Lisbeth mycket inne på att man är vad man tänker så det kanske var därför jag kunde förlika mig mycket med hennes metoder.

Gårdagsförmiddagen var underbar och det kommer jag att bära med mig ett bra tag framöver!

Tack!

♣