Ångest och stress
Därför vill jag vara försiktigt med att skriva detta eftersom jag vet att många där ute fått prematura barn och dragit med en massa besvär, samtidigt kan man bara se till sitt eget hus och det är där jag sitter och funderar nu.
Läkarna har sagt att vi ska vara försiktiga med att låta folk träffa Leon eftersom han är just för tidigt född. Han är kanske inte nödvändigtvis extra mottaglig för smitta men om han drabbas av något så slår det an hårdare på honom eftersom han inte är fullgången eller färdig-utvecklad än. Vi bestämde att Leon's far- och morföräldrar (d.v.s våra egna föräldrar) skulle få träffa honom nu allra först, såklart för att det är deras barnbarn. Inte ens våra syskon har träffat honom än, detta trots att Johan's syster med familj nu befinner sig en våning upp hela helgen. De har under hösten dragits med förkylningar så varken de eller vi tycker att det är lämpligt att de ses just nu. Självfallet så står de (Johan's syster och min bror med respektive familj) högst på listan så fort ett nytt tillfälle ges. Jag längtar också efter att få låta bästa C träffa honom (dock utan sin lilla M på ett bra tag till) och sedan min farmor, farfar och mormor och S. Vid jul kommer Leon's faddrar hem från Stockholm samt våra syskon igen. Det räcker. Han orkar inte med mer eftersom han måste få lugn och ro för att kunna växa ikapp det han förlorat.
Vad är då kruxet?
Jo, alla SMS, telefonsamtal, mail och kort som alla innehåller raden "Säg till så fort vi får hälsa på!". Detta kan tyckas trevligt såklart, att många vill komma och fira just vårt mirakel. Samtidigt är det förenligt med en massa stress, speciellt hos mig. Min högsta önskan just nu är att folk ska låta oss få ta hand om honom i lugn och ro icg att det får ta den tid VI anser att VI behöver, inte den tid andra är villiga att vänta med att träffa honom. Att alla sedan inte kan komma samtidigt kan tyckas självklart, men kanske behöver påminnas om. Vi måste själva få välja vilka som ska få träffa honom och oss och när det passar, även om det sitter släkt och vänner i andra städer runtom som tycker att de borde få göra det som är hemma just nu. Vi kommer i vår takt att beta av den innersta kretsen innifrån och ut med de personer vi först vill släppa in. Om någon blir ledsen eller stött över detta ber vi om ursäkt men samtidigt om respekt för vårt beslut gällande vårt barn. Ingen kunde veta att det skulle bli så här, men nu är det så och vi är så ofantligt lyckliga över den gåva Leon är!
Ett I-landsproblem kan tyckas, men ändock så är det vårt problem.
Nu ska jag mata lilleman! ♥
♣
Jag kan nästan förstå hur du grubblat på detta. Men visst måste alla era nära och kära förstå läget när bebisen är född för tidigt. De kommer ju att få träffa underverket när det fungerar.
Heja er och lycka till med allt.
O så försökte jag komma på hur jag skulle formulera mig. Om jag hade varit eran anhöriga så skulle jag försökt tänka att jag får träffa bebin när den är i fas. Alltså när den egentligen skulle varit född och funnits i vår värld ett tag. Är det inte så de andra tänker också. Att när ni talar om att nu är det dags...
Precis så kände jag med mina barn som föddes på beräknad dag. Jag önskade en sån där hotellgrej som man hänger på dörren där det stod; Var god stör ej - anknytning pågår!
Och stort Grattis!!
Jag förstår att det känns jobbigt, alla vill ju bara vara vänliga, men tänker kanske inte riktigt på att det kan bli stressande för er. Men försök känna dig lugn i att ni gör rätt, och koppla bort stressen så gott det går. Folk förstår nog, och gör de inte det så har de glömt det om ett halvår ändå :-)
Ta hand om er, kram!
Ja precis så är det, även om man får barn som föds i "rätt" tid. Har själv känt stress och press att dela med mig av mina nyfödda till alla som vill se, känna och gosa, trots att de inte ens varit för tidigt födda. Nu kommer ju en period med risk för RS-virus också, så ni gör verkligen helt rätt i att vara försiktiga. Kram
Anna Kittybloggarn: Dessutom är det ju så att Leon kommer att vara extra känslig ett bra tag framöver, även fast han är i fas.
Pernilla: Ha, ha, ja tänk om man haft en sådan! ;)
anna: Tack! Massa kramar till er och Loa-Larsa! :)
Ylva: Ja, inte bara RS-virus utan även influensa och snart vinterkräksjukan också. Vi har bestämt oss, det gäller bara att vi inte klampar någon på tårna i och med det beslutet. Det fanns alltså folk som vi inte anser vara närmast anhöriga som trodde de kunde komma samma dag han skrevs in på barn, då undrar man lite hur folk är funtade!
Kramalin
Ja du ser. Ni vet ju bäst. Det är bara att suga i sig som utomstående. O ni vet ju att ni gör rätt.
Hej vännen!
Jag får för mig att de flesta varit i kontakt med hur saker är kring prematura, i allfall så visste jag att de barnen inte ska utsättas för andra människor i onödan på ganska lång tid, tre månader fyra fem kanske sex månader. Allt efter hur de utvecklas och mår. Men det kanske inte alla vet? Så är det nog. Bra att du tar upp det på bloggen och att du förklarar för nära och kära.
Sen är det ju också så att man som förälder gärna vill visa upp sin skatt för hela världen... så därför kan det kanske kännas motstridigt att säga "nej" fast det är "nej" som känns rätt... för barnet...!?
Viktigast är ju att känna sig trygg som förälder, "NU, nu känns det tryggt för oss att Leon kan träffa dessa människor, och snart kanske det känns tryggt med dom där" osv
Väldigt klokt att ta det pö om pö och känn ingen press, sura miner kanske dyker upp men jag tror att de går över...
Med tanke på att jag själv har två skatter varav en går i förskolan så har jag siktet långt fram! Förhoppningsvis till sommarn! :) Finns ingen anledning att riskera något! Vill jag se hur Leon såg ut tiden innan så finns kort och ni kan berätta.
Hoppas att stress och ångest lägger sig snabbt.
Och du! Det är fullt tillåtet att stänga av telefoner och låta bli att öppna dörren! Det är ditt liv och ditt hem!
Jag gjorde faktiskt en lapp, när mitt första barn föddes, att hänga på dörren. (Han föddes på övertid) På den stod "Vi sover, kom gärna tillbaka en annan dag. Skriv ett meddelande om du önskar!" Jag hade även gjort en ficka med små lappar i som satt vid dörren, plus hängt dit en penna. :)
Stor krammmmmm
ta den tid ni behöver! Jag gissar att många också skriver sådär som ett sätt att visa intresse - de kanske förstår att det kan ta tid, men vill visa att de bryr sig? De förstår knappast hur stressande du upplever det och förhoppningsvis är de flesta så mogna att de accepterar faktum! Du har annat att stressa och ångesta över, så ta det lugnt med dethär iallafall! All lycka!
Malin du är så klok! Och jag skriver som andra redan skrivit, man känner samma stress även med ett fullgåget barn. Särskilt i dessa tider då virusen åker karusell runt om och överallt. Det är ju er tid nu! Leon ska ju egentligen bara vara i din mage, så att han ska ut och socialiseras är ju helt galet onödigt. Nä, lås in er och mys så mycket ni kan. Kram!!!
Nadia: Vad smart med lapparna på dörren! :D Ja, jag vet att det är vi som bestämmer, men, men...
D och jag kan ju träffas något framöver då allt lagt sig och dina pojar inte dras med något. Chansen att du dras med smitta då är ju lika stor som att någon nyser på mig på ICA. Vi kan ju inte undvika allt folk, det är ju Leon vi vill bespara.
a-k: Tack så mycket! Jag förstår också att de menar väl, ingen vill ju hälsa på för att vara dum! Det blir bara lite väl mycket när man fått 13 SMS samma dag och alla avslutas på det viset.
Lisa: Tack! ;) Du har så rätt så!
Jag håller med!
Om man har så många vänner och bekanta är det ju svårt att värja sig.
Men jag tror dom accepterar det om du är tydlig.
Lycka till!
Det fixar sig! Förstår de inte, så är det inte ditt ansvar. Ta på dig lagom mycket vännen :)
Kram!
Petra: Ja, jag tror det börjar sjunka in nu! :) Tack!
Blissara: Tack, det känns skönt att höra! Kram!
Jag tycker att en sådan sak vore lätt att acceptera för de som känner föräldrar till en nyfödd.
Men alla är ju olika.
Jag är en sådan som skulle tycka att det skulle vara besvärligt med alla människor som skulle vilja kika på min framtida bebis. Jag kan tänka mig att den första tiden är man mest fokuserad på den lilla nya människan. Att få vara i lugn och ro och ta hand om varandra. Bara släppa in de allra närmaste.
Och speciellt viktigt är det om barnet är förtidigt.
Jag skulle nog ha svårt att säga nej tror jag som det känns idag. När jag är där är det kanske lättare =)
Ta hand om er!
Kramar!
Erika: Du har så rätt, nu ligger allt fokus på Leon och han är det enda som spelar någon roll liksom!
Massa kramar tillbaka!
