Ibland glömmer man...de sista dagarna har jag inte riktigt levt efter mina egna uppmaningar. Jag har verkligen kännt av sviterna av det som varit; hormonerna i kroppen svallar vilket gör att även tårarna flödar utan riktig anledning. Men, men, konstigt vore kanske annars? Bortsett från tröttheten så leker livet! Såklart är Leon det vackraste och underbaraste som finns och han charmar alla sköterskorna här på avdelningen! Han är sund och vital och extremt rörlig! De små armarna och benen vevar på helt okontrollerat och han kan vara vaken långa stunder och 'bara vara'. Han får må bra och det är fantastiskt! Alla läkare säger att det är en ovanligt pigg kille! :D Det är verkligen häftigt hur livet förändras på bara ett ögonblick, vad gjorde vi innan ''Skrudde-rutten''? Nu är hela tillvaron fylld av oändligt mer kärlek, Leon's fantastiska doft och en pirrande längtan efter det nya som nu tar vid! Tack för alla fina mail, kort, samtal, SMS, presenter m.m. som fullkomligt strömmat in, ni är för goa! 'Man är vad man tänker' Kramalin