Kontentan med att vara så kort är att magen min i princip sitter i halsgropen. Då jag står. Hur den är då jag sitter ska vi inte ens tala om! ;) Igår hade jag en massa sammandragningar (förmodligen för att jag knappt satt ner på hela dagen) och bebis sparkade uppåt mot mellangärdet en massa. Då jag skulle lägga mig sent igårkväll hade jag nästan ingen känsel kring solar plexus. Idag känns det dock bättre!

Jag kommer aldrig att sluta förundras över sparkarna och jag tror att en viss tomhetskänsla kommer att infinna sig rent fysiskt i kroppen då bebis ♥ kommit ut eftersom det inte längre rörs och sparkas där inne. Jag tror att det tar ett par dagar innan hjärna och kropp fattar att det som sparkat är det lilla kärleks-knyte jag håller i min famn! 

♣