Varje gång jag läser den storartade bloggen om Kängurupappan så gråter jag några tårar av glädje och lycka över att vi inte på långa vägar genomlevt de dem varit med om. Samtidigt fäller jag en tår eller två för att de tvingas genomgå det ännu en gång.

Ni finns i mina tankar ofta ofta!

♣