Hela den gågna veckan har jag och Johan varit små-krassliga och käkat homeopat-preparat i förebyggande. Tror vi lyckats mota Olle i grind eftersom ingen av oss blev så där rejält förlyld. Idag vaknade det en snuvig Leon med lite glansiga ögon. Det är dock samma fart på honom så har vi tur är han även pigg i morgon. Kommer inte att ge honom något mot sin förkylning så länge det inte verkar som om han behöver det, eftersom det kan vara bra om den får bryta ut ordentligt och därigenom stärka hans immunförsvar. Bra inför vintern och kommande influensor!

Min kloka mor hävdar dock att det är tänderna för jag blev alltid jätte-snuvig och fegrig i samband med att de växte. Och jag blir det fortfarande då mina visdomständer kommer in i väx-skov. Men "de som vet" säger att endast en feber kan uppkomma i samband med tandsprickning.

Jag då? Jag har ingen aning, kan tycka att han stod emot våra förkylningar väl länge för att det sedan skulle smälla till så det kan mycket väl vara tänderna. Leon är lite små-gnällig nu och det är han inte annars. Han är dessutom krasslig i magen och vi vet ju att det är besvärligt i munnen vissa stunder för honom för då kliar han en massa. Och ja, de syns där nere i skinn-tandköttet som är så blankt och små-svullet. Galet söt kommer han hursomhaver att bli med gaddar!

♣