Att bli vegetarian

Jag fick ett mail för ett tag sedan från en tjej var syster läste bloggen. Hon hade funderingar om att bli vegetarian och undrade om vi hade några nybörjar-tips.

Det som är viktigt att komma ihåg är att inte bara plocka bort den animaliska proteinkällan (dvs. köttet) utan att ersätta det med något. Man kan liksom inte ta bort pannbiffarna och bara äta sås och potatis, det är på sin höjd en extrem nödlösning som endast kan tas till av vuxna i nödfall.

Man kanske också ska fundera över, och överlögga med sig själv, vilken sorts vegetarian man ska vara. Det finns ett gäng olika genres, t.ex;

¤ lakto-vegetarian (man äter mejeriprodukter)

¤ demi-vegetarian (man äter ägg)

¤ demi-vegetarian (man äter fisk)

Den vanligaste formen av vegetarianism är att man är lakto-ovo-vegetarianer, precis som hela vår familj är.

Se till att tala om för alla nära och kära att du lagt om din kost och gärna i god tid innan eventuella middagsbjudningar. Det underlättar för värden/värdinnan som då slipper känna sig lite dum över att man kanske inte kan äta allt som serveras. Dessutom slipper man själv exemplet ovan där sås och potatis utgör buk-fyllan.

Jag har varit vegetarian i 10 år och Johan i 12 år. För mig började det mer som en hälso-vinst, för Johans del började det mer som en moralisk gärning. Han har även under en period där i början av sin vegetarianism varit vegan.
Vi upplever inte att folk tycker det är till besvär att vi inte äter kött. De har väl blivit så vana, och för de nya bekantskaper vi gör nu är det heller ingen big deal. I dagens moderna samhälle är det så pass vanligt och dessutom äter många någon vegetarisk rätt få och då, trots att man annars äter kött, för att det anses nyttigare eller kanske för att man tänker på miljön. Recept finns det i drösvis, både via sökmotorer på internet, och i hyllmeter med kokböcker på nätshoppar eller i diverse bokhandlar. Fantasin är det enda som sätter gränser och man lär sig med tiden, jag lovar. Det finaste beröm jag tror jag någonsin fått var då vi träffade dietisten i höstas och hon sa att vår vegetarian-familj åt bättre man än någon blandkost-familj hon mött!

Tycker man den känns krångligt eller besvärligt att behöva tänka på att ersätta kött med linser, bönor, quinoa eller andra proteinrika baljväxter eller matvaror kan man göra det enkelt för sig, speciellt till en början, och använda kött-substituten som innehåller soja eller svampproteinet quorn.

Hoppas det blev en liten hjälp på vägen, tveka inte att ställa frågor om något känns oklart! :)

Vill avsluta med att varmt rekommendera underbara bloggen Vegofamiljen. Läs och låt er inspireras - det är nämligen oundvikligt!

Malin ♣

 


Kommentarer
Postat av: Catrin

När jag blev vegetarian var jag 10 år, älskade djur men ville inte äta dom. Mamma trodde att det var en fixidé som skulle gå över så därför lät hon mig bli vegetarian. Jag märkte att ingen trodde på att jag skulle fortsätta vara vegetarian och det gjorde mig ännu mer envis. Idag har jag varit vegetarian i 13 år.



Problemet från början var att jag inte åt grönsaker.. Så i många år levde jag på pasta, potatis , ketchup och en gurkbit då och då. Men när jag blev lite äldre och träffade min blivande man så blev det andra bullar. Trots rejält motstånd så har jag nu lärt mig att älska grönsaker. Och visst mår jag tusen gånger bättre!

2010-01-13 @ 13:05:48
URL: http://garderobstankar.blogspot.com/
Postat av: Ida L

Jag är uppvuxen i Dalarna och min pappa jobbade som slaktare så kött har varit en självklar del i min mat-vardag. I tonåren hade jag funderingar kring att bli vegetarian men kände ingen som var det och var rädd att få näringsbrist eller att sakna köttet.



Sen träffade jag min fina sambo för 2,5 år sedan och han var vegetarian sedan 10 år tillbaka och då blev det automatiskt att jag åt vegeteraiskt när jag var med honom. Ibland hände det att jag åt kött och jag fortsatte äta kaviar. Men det blev en naturlig övergång och i somras slutade jag med kaviaren. Nu är jag vegetarian helt (dock lakto sådan) och har nog aldrig mått bättre. Dessutom tyckte jag att det var rätt trist att laga mat innan och nu är det bland det bästa jag vet eftersom jag inte är fast i kött med nånting tänket.

2010-01-13 @ 13:40:50
URL: http://idalism.blogg.se/
Postat av: Erika

Jag gillar vegetariskt och skulle nog äta det mer om inta M var så förtjust i kött.

Men nu när jag planerar veckomenyer så lägger jag in minst 2 vegetariska middagar i veckan och då får han säga vad han vill ;)

2010-01-13 @ 22:17:44
URL: http://morgondimma.blogg.se/
Postat av: Familjen Harju på Ekoblogg

Catrin: Men vilken berättelse! 10 år? Härligt! Tur att du lagt om kosten ännu bättre idag, det gläder mig då vegomat är så gott!



Ida L: Det där känner jag igen mig i, man fastnar inte på samma sätt i "måste-göra-nåt-med-kor-tänket" och det är så befriande! Vad säger slaktar-pappa då? ;)



Erika: Härligt, då kommer de säkert att ge sig själv med tiden att ni lättare äter vego då och då! :)

2010-01-14 @ 06:28:41
URL: http://ekoblogg.blogg.se/
Postat av: Ida L

Haha, pappa bor kvar i Dalarna å jag i STHLM så han har inte så mycket att säga till om. Jag har för mig att mamma brukade säga att vi fick äta vad vi vill när vi flyttat hemifrån men att så länge vi bodde hemma var det vad som serverades som gällde... Skönt att vara vuxen!

2010-01-14 @ 17:15:51
URL: http://idalism.blogg.se/
Postat av: Familjen Harju på Ekoblogg

Ida L: Ha, ha, ja men då är ju problemet löst! ;) Så känner vi fast motsatt; Len är fri att äta vad han vill (även om det innebär att han bli blandkostare) men hemma kommer aldirg något annat är veg-mat att serveras.

2010-01-17 @ 08:34:42
URL: http://ekoblogg.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



Trackback
RSS 2.0