Förra veckan bara svischade förbi i ett huj! Vi såg fler konserter än vi gjort de senaste åren och Leon fick se Salem al Fakir och ville inte sluta dansa! 22.30 somnade han den kvällen och var glad som solen hela tiden fram tills dess.

 

Vi har gjort små avstickare på väg hem, kört in på små vägar som vi aldrig tagit oss tid att utforska trots att vi passerar dem varje dag annars. Vi har hittat andra personers platser på jorden och kört med nedvevade rutor och andats in kohagars lukt och lyssnat på hästars gnäggande.



På Gatufesten kom jag till insikt om att saker och ting inte kanske alltid är vad det ser ut att vara och att Kent är riktigt, riktigt grymma!

 

Vi har fått nya vänner i livet som var söta som honungen de hade med sig

 

och nya människor har tagit sina första andetag och sakta spirat upp mot solen likt växande växter.



Det är väl det här som kallas sommar och semester. Att ta dagen som den lite kommer, även om vissa saker är inplanerade. Känner man för att svänga höger i stället för vänster tycker jag man ska unna sig tiden att göra det. Kör man fel kan man alltid vända om.
Och vill man lyssna på hästar och lukta på kossor så tror jag man mår bra av att uppfylla sin önskan - även om det innebär att man kommer i säng lite senare än "normalt". Just det "normala" tycker jag man ska lägga åt sidan under sin ledighet, man vet aldrig vad som händer om man avviker och det är ju det som kan vara så spännande!

Malin ♣