Att leva med hund

Vi fick en fråga från en av er läsare förra veckan om inte vi kunde skriva lite om hur det är att leva med hund så nu har vi filat lite på våra tankar så, håll till godo helt enkelt! :)

Att ha skaffa en hund är lika med att skaffa ett livslångt ansvar och åtagande, men samtidigt en lika lång glädje och villkorslös kärlek! Jag har växt upp i en familj där det funnits allergi så vi hade guldfiskar som barn, medan Johan kommer från hemförhållanden där det alltid funnits hundar. Men på något sätt kändes det ändå självklart att vi skulle ha hund och då Johan mött en whippet på stan och blev såld åkte vi till en kennel för att kika, bara för att bilda oss en uppfattning om rasen. Just detta tror jag är superviktigt, det är så lätt att läsa eller på annat sätt bilda sig en förutfattade mening om rasen och tro att den passar eller inte passar just vår familj. Att få träffa de på riktigt och se hur de interagerar med både varandra och människor tror jag är otroligt viktigt!
Vi föll i alla fall som flaggstångslånga furor för dessa otroligt lugna mysmaskiner och ca. 1½ år senare var det dags för Lotus att flytta hem till oss. Han var en hemsk valp, utan att ljuga! Han bets, förstörde, skällde, matvägrade, ville inte gå fint eller kunde uppföra sig med andra hundar. Men har var så hett efterlängtad och innerligt älskad att vi kämpade på! Han blev snabbt rumsren och på den 10e dagen hemma hos oss gick han på dörren första gången, han var då inte ens 9 ½ vecka. *stolt*



Vi gick en valpkurs och kände att vi äntligen började få pli på honom då han insjuknade svårt i bakteriell hjärnhinneinflammation som satte sig i lederna. Fars Dags-helgen då han var 7 månader höll vi på att förlora honom. Vi hade haft kontinuerlig kontakt med jourhavande veterinär hela helgen men inom loppet av en timme försämrades tillståndet allvarligt och Lotus fördes medvetslös till veterinärstationen i ilfart. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Han fick en kortisoninjektion och skulle komma att behandlas med kortisonet i 3 månader. Då kortison är ett stresshormon avrådde både veterinär och hundinstruktör oss från att fortsätta med valpkursen då. Och allt vi kämpat med att bygga upp rasade och han föll åter in i sina gamla mönster i samma veva som han blev könsmogen och allmänt obstinat. Livet med hund var så drygt då! I samma veva kom kraven från hans uppfödare om att ställa ut honom så vi kämpade på med allt!



I takt med att Lotus växte upp och vi synkade oss mer i våra uppfostringsmetoder fick vi hyfsad ordning på killen! :) I samma veva bröt vi med uppfödaren och slutade ställa ut honom då hon helt dödat det intresset. Vi ställde Lotus 24 ggr. på ett år men det ansågs inte tillräckligt...vissa jobbar faktiskt heltid med annat än att vara sjukskriven. Lotus var i alla fall duktig i ringen, och jag tror att den kontakt han och jag grundlade då var räddningen på hans allt annat än trevliga beteende.



Idag är han en charmigt oborstad herre som skäller och hoppar då det kommer folk som enda "fel". Att slappa i soffan är superskönt! Lotus blir 5 år i april.



I höstas kom ju som sagt valpen Tofu hem till oss! Raka motsatsen mot hur Lotus var som valp, men så hade han också en helt annan start i livet som föddes hos en bra uppfödare ute på landet och inte i en hälsovådligt trång liten 2a i innerstan.



Tofu var i det närmsta rumsren då han kom till oss och det var guld värt eftersom Leon kröp runt på golvet för fullt då! Han har tuggat i sig fler saker än Lotus, men å andra sidan fanns det ju mer tillgängliga saker på golvet nu eftersom vi inte hade några barn då Lotus var valp. Tofu gillar inte att vara ensam hemma utan trivs bäst då han får följa med i bilen. Det blir ju lätt så ändå då man bor som vi gör, en bit från stan, att man tar med vovvarna för att inte känna någon "måste-tid" att vara hemma. Är de med kan de följa med in eller sova i bilen och få promenader ändå. :)



Tofu har ALDRIG gjort någon ansats att bita någon över huvudtaget, sover på huvudkudden mellan oss på nätterna (Lotus sover nere i fotändan), vill alltid pussas och viftar på svansen så fort man nämner hans namn. ♥ Han äter alltifrån bajs till julpynt, träpinnar, sten, plastleksaker, grindar, väggar, stolar och ost. Grannen som hämtar tidningen iklädd reflexjacka varje morgon är farlig och honom måste man skälla ut genom köksfönstret ståendes på kökssoffan!
Tofu blir 1 år i juni.



Men hur är det då att leva med hund? Jag måste säga att det är bra mycket enklare att leva med två hundar då man bor på landet. Inne i stan fungerade det jättebra med Lotus då han alltid varit väldigt lugn inomhusl Han fick kissa på morgonen då vi klev upp, en promenad vid lunch, en promenad innan middagen och en på kvällen. Flera gånger i veckan gick vi ner till några grässlätter på gatan nedanför vår och lät honom springa "lös" i spårlina.
Sedan vi flyttade till Lyckobacken springer de lösa ute på den 3 500 m² stora inhägnade tomten och får en promenad per dag. Och de sover som stockar och Lotus är ännu lugnare här. Man märker att de trivs!
Båda två är väldigt snälla med både varandra, oss & Leon och gillar att vara där vi är. Går jag & Leon in till tvättstugan så hänger de på och lägger sig på mattan på golvet där, går vi upp så följer de med. :) Vi upplever att två hundar är en lagom balans i vår familj och kommer inte att skaffa fler samtidigt så länge vi har små- eller hemmavarande barn. De sitter säkert i bilen i en krocktestad halvbur från Jeppes Grindar och ligger ihopknölade på varandra tätt, tätt intill. Maten de stoppar i sig är det 77 % KRAV-innehållande helfodret från Magnusson och godiset kommer från Ecodog. Våra hundar är, precis som vi människor, så fullförsäkrade man bara kan vara och har även varsin livförsäkring. Jag skulle i runda slängar säga att Lotus & Tofu tillsammans kostar oss i snitt ca. 750 :- i månaden, men då är mer än hälften av dessa försäkringskostnader.

Lotus är galet snäll & tolerant mot Tofu's valpmanéer och går hellre undan om han blir less isället för att ta en fight (vilket säkert skulle löna sig i långa loppet!) med lill-fisen. Just nu är Tofu ca. 3 cm. högre i manken än Lotus men det är ändå Lotus som har sista ordet här hemma!
Tofu får närma sig Lotus för mys allt mer och nattetid fram emot småtimmarna sover de gärna lite grand på varandra!

 

Vi älskar er, våra tut-mufflor! ♥

Jag upplever att vi har ett harmoniskt liv tillsammans med våra hundar och på kvällarna då Leon somnat kryper vi alla upp i soffan och då är det dags för hundarna att få sin "egen-tid" med mys - något de är väl medvetna om och nyttjar till fullo! ;)

Malin ♣

 


Kommentarer
Postat av: Anna

Tack snälla ni! Det var jätteintressant att få ta del av era erfarenheter och läsa mer om era fina hundar. Vi börjar verkligen inse att man inte kan vara för noggrann vid valet av uppfödare utan att det är oerhört viktigt att hitta någon som delar ens värderingar och som man känner tilltro till.

Stort tack än en gång och krya på er!

2010-03-24 @ 12:35:12
Postat av: Lisa

Åh så himla trevlig läsning! Så söta dem är!

2010-03-24 @ 14:27:16
URL: http://popflickan.blogg.se/
Postat av: Familjen Harju på Ekoblogg

Anna: Vad roligt att ni uppskattade det! Stort lycka till hur ni än väljer att göra! :D



Lisa: Ja, de är ena riktiga godingar!

2010-03-24 @ 14:29:18
URL: http://ekoblogg.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



Trackback
RSS 2.0