Ett litet kryp!

Leon är ju efter rent motoriskt med mycket. Det blir så med prematurer eftersom de sover mycket mer sin första tid i livet än normalgågna barn, så man tänker att de är någonstans mellan sitt födelesedatum och det datum de egentligen skulle varit födda. Nu har han i alla fall lärt sig sitta själv, men han vet inte än om att han kan det. :) Han kan sitta länge och leka, men så fort han upptäcker att man inte sitter bakom honom (vilket man inte gjort på flera minuter) så tippar han omkull. Söten!

Han har i flera veckor legat och sprattlat på golvet och på så vis kunnat ta sig fram genom att vrida sig i sidled. Han har varit rätt nöjd med detta eftersom han tar sig fram. Men igår då vi lekte med bilar innan han skulle sova så kröp han 4 x 1 riktiga "kryp-steg" och han såg så förvånad ut! Det blir spännande att se hur det fortsätter idag!

Lillprinsen våran! ♥


Prins Leon - en Grodprins?

None

Gällande den fina Grodansjalen som Leon fick igår så tror jag att jag fått kläm på hur jag ska bära honom. Än så länge så är det endast att bära mage mot mage som känns aktuellt så jag lånade en av hans nallar och testade igår! Jag är så pass liten att jag kan vira tillbaka banden på ryggen och knyta där och det kändes väldigt bekvämt!

Här kan man läsa mer om hur man knyter sjalen/bärselen på olika sätt; på rygg, på mage eller höften!

Denna sjal/bärsele kommer alltså från Gröna Grodan och Susanne där som sytt den! Det går alldeles utmärkt att beställa av henne och man har stor möjlighet att påverka valet av färger själv. Förutom dessa tjusiga skapelser satsar Susanne även stort på bambu-kläder, helt rätt i tiden med andra ord!

Tack snälla än en gång! Jag kommer såklart med regelbundna uppdateringar framöver!


No more full-time titties och längre sovtider!

De senaste dagarna har jag märkt att Leon inte är lika nöjd med att låta sig hel-ammas. Jag vet inte om han tycker att han blivit för stor för hel-time-boobs eller om det är tänder som spökar och ställer till det inne i munnen. Kanske är det en kombination av båda, vad vet jag?

I alla fall så kommer han från och med idag inte att hel-ammas längre vilket innebär att han gjorde det tills han var 7 ½ månad. Nu plockar vi bort målet vid 9-tiden och ger gröt istället då och om ett par veckor eller då han själ signalerar om det så byts även 17-målet ut på mat.

Min intention är dock att fortsätta del-amma honom länge, länge till så jag hoppas han också vill fortsätta med det! :)

Han har också börjat bli större gällande sina sovtider och sover nu till 6.30 på morgnarna, ibland längre, vilket har gjort att han helt plockat bort eller kortat ner sin förmiddagstupplur rejält. Han håller verkligen på att bli stora killen!


Babbla på!

Leon är superförtjusta i dessa så några gånger i veckan måste Babblarna spela och sjunga för honom! Han tycker om då jag sjunger med och sitter gärna och slår i bordet (eftersom han sitter en bra bit från datorn), ungefär som i takt!




Tack för allt!

I samband med Leons födelse blev vi mer uppvaktade än vi någonsin föreställt oss! Vackra, fina, praktiska och nödvändiga saker fann sin väg hem till oss genom människors stora hjärtan. Vi fick presenter från några av er som läser bloggen, från företag vi samarbetat med, från privatpersoner och våra nära och kära.

TACK!

Istället för att lägga pengar på att skicka tackort har vi valt att gynna stiftelsen Min stora dag med de pengarna istället. Det finns så många barn som kanske inte får må lika bra som Leon och de behöver all uppmuntran de kan få! 

Stiftelsen Min Stora Dags uppgift är att förverkliga svårt sjuka barns önskedrömmar. Barnen är 3-18 år och bor i Sverige. För att nå ännu fler barn arrangerar stiftelsen även gruppevenemang samt ungdomsläger.

Det är läkarna på Universitetssjukhusen i landet som identifierar de barn som får önska sig en Stor Dag.
En "Stor Dag" är ett avbrott i tillvaron när sjukhusdagarna är långa och behandlingarna svåra. I barnens fantasi kan roliga saker hända, tänk att få gå på konsert med favoritartisten, få en egen ponny eller en efterlängtad docka, träffa sina idrottsidoler eller åka MC på en motorcrossbana!


2008 uppfylldes 137 önskedrömmar! Dessutom arrangerades 140 gruppevenemang och sex läger så att över 1000 barn fick ett välbehövligt avbrott i sin sjukhustillvaro.


- Stiftelsen Min Stora Dags mål är att förverkliga så många önskedrömmar som möjligt, säger Claire Rosvall, grundare av stiftelsen.


De som jag vet inte läser bloggen har eller kommer att få ett telefonsamtal från oss där vi meddelar detta.


Bröstmjölk och amning

En av mina trogna läsare skickade sent igår kväll ett mail om ett intressant inlägg hon läst hos Engla. Det behandlade ämnet bröstmjölk och att möjligheten faktiskt finns att donera sådan.

För svårt sjuka och för prematura barn är bröstmjölken väldigt viktig (ersättning fungerar utmärkt i ett senare skede) och neonatala avdelningarna är helt beroende av donatorer då det oftast tar ett tag innan mammornas egna mjölkproduktion kommit igång om den gör det. Det är stor brist på bankmjölk i hela landet vilket har lett till att det är väldigt dyrt för sjukhusen att köpa in denna.

Som donator så får du betalt för mjölken. Det är olika mycket beroende på vilket landsting man tillhör, i Uppsala är det t.ex. 125 kr skattefritt per liter mjölk. Utrustning lånas ut av sjukhusen.

Dock krävs det att du uppfyller vissa krav för att få donera, som t.ex. att du är rökfri och lämnar HIV-prov. Ditt barn får dessutom vara högst 3 månader gammal när du börjar donera.


(För mer information om hur man går tillväga om man vill donera, ring till förlossningen/BB i er kommun. Man kan också kontakta barnsjukhusets dietistavdelning på Akademiska sjukhuset på 018-611 58 78 eller 018-611 58 77.)

Jag ammar som sagt ännu Leon utan besvär och jag är lika tacksam för varje gång jag kunnat ge honom ytterligare en måltid med mättande (och nästan hel-ekologisk!) mjölk. Jag hade tur, med hjälp av duktig personal, en elektrisk bröspump, järnvilja och jävlar anamma och Oxytocin-spray så kom amningen igång snabbt och redan vid 5 dagars ålder åt Leon (via sond) mjölk istället för ersättning nästan alla sina mål . Undantagen går att räkna på handens fem fingrar. Leon orkade inte amma själv förrän vid 5 veckors ålder så 8 ggr/dag pumpade jag ur den mjölk han skulle sondas, som ni förstår kändes det inte aktuellt att pumpa ut ytterligare för att donera då man under dessa veckor redan pumpat ur nästan 300 ggr. Vid nästa barn kommer jag gladeligen att donera till neonatala avdelningen i mitt landsting om det är möjligt, dvs. om jag har lika lätt för att amma då och om jag har så pass mycket att jag kan avvara det. Jag vet nämligen hur viktigt det är för sjuka eller prematura barn att få dessa "gulddroppar", speciellt de första dygnen. Det kan i vissa fall vara rent livsavgörande.

Jag vet inte ännu hur länge jag tänkt (eller kommer att kunna) amma Leon, men minst upp till 1 års ålder tänker vi oss det som substitut för vällingen på morgonen och kvällen. Så länge allt fungerar och alla är nöjda tänker jag inte ställa mig och koka välling till honom då jag har den allra bästa maten själv - helt naturligt producerad i min kropp. Då får folk ha åsikter om det, men det är vårt val. Detta är vid tider på dygnet då vi ändå alltid är hemma så ingen annan behöver se det om de finner det frånstötande för att en 1-åring är "för stor" för att amma. Jag tycker det är så värt det trots att jag känner av vad som endast kan liknas vid foglossningsbesvär vissa dagar, enligt vissa kan detta ha sitt ursprung i de hormoner som frigörs så länge man ammar på samma sätt som att hormoner som frigörs vid graviditet ligger bakom de foglossningar man kan få som havande. Jag skulle aldrig byta bort det om jag får välja.


 


6 fantastiska månader

Idag blir Leon, älskade mirakel-barn, ½ år gammal. 6 fantastisk månader har gått sedan vårt under kom till världen och förgyllde våra liv med sin rena uppenbarelse.

Denna lilla krabat som det var sagt förmodligen inte skulle orka skrika då han kom ut till livet upptäcker just nu nya ljud varje dag. Han ligger och formar sina små läppar på olika sätt och då nya ljud lämnar munnen skrattar han förtjust! Han äter så rejäla smakportioner att jag skulle kunna plocka bort ett ammande mål, men jag kommer inte att göra det riktigt än. Snart så...Han tycker just nu att Lotus är väldigt kul att titta på och vrider nästan nacken ur led för att kunna följa vart han går! :) Vissa sånger tycker han bättre om och då vevar han själv med i en sorts gungande takt. Att stå är just nu bland det roligaste man kan göra och då han ligger på rygg ska han bara runt på mage. Då han snurrat runt ligger han och "torr-simmar" och är tok-förbannad över att han inte kan ta sig framåt för egen maskin. Han läcker som ett såll och munnen och allt han får tag i stoppar han in i munnen och gnider fram och tillbaka. Dock syns inga tänder till ännu.

Dagarna med vår älskade Skrudderutt är alla en gåva, en gåva jag njuter av till fullo och ömt vårdar minnet av. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag kommer att kunna vara hemma så länge till för detta mys vi har kommer är jag inte på något sätt redo att skiljas från dagtid ännu.

Vi älskar dig, prins Leon!

Under denna kategori kan man läsa mer om Leon och den resa vi hittills gjort och om det fantastiska liv som
väntar oss! ♥


En milstolpe nådd

Idag är det första april. Idag behöver inte längre folk som kommer och hälsar på oss sprita in händerna med handsprit (även om vi tjuv-startade igår) och det är numer fritt fram för Leon att obehindrat vistas ute bland folk.

Då vi låg inne på sjukhuset spritade alla in händerna innan varje gång de tog i Leon eller hade tagit på sig själv på något sätt; håret, i ansiktet eller t.ex. snytit sig. Så har vi inte gjort hemma. Vi har gjort så att man spritat händerna direkt då man kommit eller direkt då vi hälsat på någon, sedan har man inte gjort det mer under det tillfället. På så vis har han ändå successivt utsatts för "bakterier och baciller" och fasats in i det steg för steg.

DAX Alcogel 85 Bild lånad härifrån.

Jag skulle kunna skriva ner en massa svordomar om vilket rent (ja, desinficerat i alla fall, ha, ha) förbannat, jävla skit-helvete det varit att alltid måsta tänka på det och att måsta be gästerna om det men eftersom jag är för väluppfostrad för det så avstår jag! ;)

Numer finns endast en flaska kvar i skötväskan för jag tänkte det kan vara skönt om man byter på Leon i en ogänglig miljö någon gång om det inte finns vatten till hands (typ bilen eller utomhus) att kunna sprita in de egna händerna för att slippa känna sig ...eh ja, ofräsch!

Många är faktiskt de gånger som gliringar kommit om att vi varit för petiga och vissa har sett ut som om de tror att vi tror att de har någon allvarlig sjukdom då vi räckt fram desinficeringen, men för de allra flesta har det inte varit några problem alls. Vissa har också menat att de minsann har så god handhygien och att de tvättar sina händer så noga att de inte behöver sprita. För sista gången; tvättningen tar bort smuts, inspritningen tar bort bakterier och smitta.
Till de som knorrat i det tysta känner jag; OK, då hade ni kunnat ligga inne på sjukhus ett par veckor till om han åkt på t.ex. RS-viruset eller något annat, jag är färdig och kan det där. Hans första 4 veckor i livet, och mina 4 första veckor som mamma, tillbringades på sjukhus och aldrig mer! Vi har gjort detta för att han pö om pö skulle få utsättas för omgivnade baciller och på så vis bygga upp ett eget starkt immunförsvar, och vi lyckades! I början, ett par veckor innan jul, var han små-förkyld ett par gånger och hade ett par feber-svängar. Det var inte alls några kraftigare varianter, men som nybliven mamma till ett bakteriekänsligt barn fick jag stora skälvan ändå varje gång. Men sedan har vi åkt på både vinterinfluensan och vinterkräksjukan men Leon har alltid stått pall.

Nu ska jag och lillen tillsammans gå en ljus och varm vår till mötes, och till all handdesinfektion sträcker vi upp ett väl utvalt finger. Ja, det långa i mitten av handen! ;) (Dock kommer nog spriten att åka fram igen kommande vinter då kräksjukan härjar som värst, för de är ett toppen-skydd mot smitta!)


Leon dricker ur Evenflo

Leon har nu fått testa att dricka mjölk som jag pumpat ur ur sin nappflaska i glas från Evenflo. Eftersom han hel-ammar ännu och jag har en del inplanerat framöver som kommer att göra att jag vid några tillfällen kanske är borta över ett av hans mål så ville jag se vad han tyckte om det. Det gick hur bra som helst!

Vi har den större flaskan på 240 ml. och den är inte alls tung att hålla, trots att den är tillverkad i glas. Dock kommer vi inte att låta Leon hålla i den själv.
Medföljande ring, nappskydd och förseglingsbricka gör att den är lätt att ta med och säker att förvara innehållet i.

Evenflo_liten1.jpg Bild lånad härifrån.

Tänk att få ha turen att kunna servera honom nästan eko-mjölk (fniss) i en glasflaska med en napp av naturgummi (från Natursutten. De passar även dessa flaskor!)! Hur bra som helst ju!

Kontakta mig på mailen om ni är intresserade av att köpa så förmedlar jag er vidare till Ingeling som jag köpte mina av! 


Leon - en riktig liten snuttis!

Leon fick en jättefin snuttefilt från Teddykompaniet i form av en tiger (den som ligger ner på bilden) från sin bonusmorfar då han och jag låg på sjukhuset. Den är numera den stora favoriten här hemma då det kommer till att sova! Leon även annars en riktig snuttis som gärna drar dregellappar, sjalar eller annat upp mot ansiktet då han ska sova, men med denna Tiger-snutte så ser man att det är något extra speciellt! 



Bild lånad härifrån.

Även om han i princip redan sover då man lägger ner honom i sängen så ler han alltid ett lyckligt leende då Tiger-snutten läggs bredvid honom. Då drar han upp sina små, goa händer och borrar liksom in de under snutten. Sedan drar han händerna mot sig så att snutten ska komma nära, nära ansiktet och sedan små-knorrar han till ett litet mysljud och somnar.

Åh, jag smälter! ♥


Dagens eko-outfit

Leon myste gårdagen till ära i en härlig retro-bodysuit från Blingo. Denna fick han av en liten fin familj som skickade den då vi låg på sjukhus. Han har nu vuxit i den och den har redan blivit använd många gånger!



Tack snälla!


Denty!

Nu är det officiellt; Leon måste vara på väg att få tänder. 15 veckor på onsdag, är det rimligt?

Han suger konstant  med snörvlande läten på sina händer, fingrar, ja allt som han kommer åt. Han är lite lätt missnöjd oftare nu än förr och dreglar ut mer saliv än en blåvalstunga. Ibland då han ammar gnider han runt vårtan mellan käkarna som om det kliade i hans mun. Säkert skönt för honom men helvetiskt ont för mig, trust me!

Säger inte att det kommer att sticka fram små risgryn imorgon, men det kommer i sinom tid. Var så säkra!


Massage

På onsdag börjar babymassage på BVC. Vi hade funderingar kring hur vi skulle göra men efter rådfrågning av vår sköterska så bestämde vi oss. Det vi funderade kring var det här med smitta och Leon (eftersom det kör igång nu medan han fortfarande är lite känslig), men eftersom det är på BVC så får man ju inte komma om man inte är frisk till 100 %. Dessutom riktar sig denna till förstagångsföderskor så då finns det inga äldre syskon som eventuellt följer med som kan bära på någon smitta.

På onsdag kl. 10:30 kör det igång och är sedan 5 veckor framåt. Jättespänannde!


Leon-rapport

I söndags var det fem veckor sedan Leon var beräknad att komma till oss. På onsdag är han 12 veckor. ♥ Just nu ligger detta fantastiska mirakel i knät på sin älskade bus-pappa och små-pratar och "skruddar" (han låter på det sätt som bara Leon kan!) för alla som vill höra! Slemmig är han och ibland är det svårt att avgöra om han är lite förkyld eller om det är hans sätt att låta för dagen. Vi hoppas på att bli lite klokare på fredag då vi ska upp och träffa vår barnläkare.

Han, som var så smal då han föddes att det kändes läskigt att byta blöjor, är nu en stor pojke som vuxit ur prematurblöjor, storlek 1 och hann in på storlek 2 innan våra eko-blöjor äntligen passade! Han, som var så smal då han föddes att skinnet var alldeles stramt har nu tre go'a "tjock-veck" på låren uppe vid ljumskarna. Han, som var så smal då han föddes att han inte kunde ligga på rygg utan att tippa åt någon sida, ligger nu stadigt på rygg på mattan i hans babygym...

Nacken stabiliseras allt mer och det känns som om det bara är någon vecka bort innan vi måste hjälpa till att stötta den. Han har numer fått rätt fasta mat- och sovtider nattetid och är pigg och vaken till kring midnatt, sover sedan till vid 4-tiden och vaknar allt som oftast vid 8.30. Däremellan sover han gott och vaknar endast någon gång om det kniper till i lill-magen! För min del skulle han dock hellre få somna vid 10, vakna vid 2-tiden och sova till typ halv sju, men det är en annan femma. Det kommer det också, han är bara för liten än att hålla vaken dagtid. Han sover då det passar och av någon anledning är hans bästa vakenperiod efter 21.30 fram till midnatt och då tränar vi, myser, sjunger och ligger i gymmet. Han är så underbar; full fart och rörs hela tiden då! Han trampar och "håller takten" med sina små ben konstant!

Jag tror at prematur-födseln satt sina spår hos honom då jag tror att han är lite tröttare än "normal-gågna tremånaders bebisar". Han har nog ett lite större sömnbehov och somnar gärna ifrån stundtals. Sedan tror jag att besvären med magen gör sitt till och utmattar honom lite också.

Just nu är han inne i en alldeles underbar period där han utvecklas och lär sig nya saker varje dag! Det har man verkligen sett under de 2 ½ vecka som Johan nu varit ledig! Från att knappt ha sett Fair Trade-märkta mobilen ovanför skötbordet till att kunna fästa blicken på de till att fixera blicken och hänga med då den snurrar runt. Han blir frustrerad i gymmet över att inte kunna koordinera ihop rörelserna så att han kan ta tag i de saker han ser eller kan ta sig framåt. Då han ligger på mage (såklart under vår övervakning eftersom han inte kan rulla över själv än) och man håller emot fötterna tar han spjärn och skjuter sig framåt. Han ser lika förvånad och förtjust ut varje gågng han åkt iväg en bit! :D

Nu skrattar han kontrollerat och man ser att han blir glad över att man t.ex. plockar upp honom om han legat och sovit eller om man busar med honom. Han är kittlig och har samma reflexer i fötterna som sin mamma! Han skrattar både så att det låter eller genom att le och man smälter lika mycket varje gång! Han är så fantastisk!

Som ni säkert redan förstått är han det allra underbaraste som hänt oss och varje dag vi vaknar upp tillsammans är en sällsam gåva som vårdas ömt!






Propp-lösare!

MMS


Jag är så otroligt less på att Leon har så mycket slem i halsen som kommer upp i munhålan som han inte kan få bort på egen hand så nu har jag införskaffat en sådan här typ av plast-pipett som jag suger ut slemmet med. Hur effektivt som helst och säkert jätteskönt för honom!

Är hyfsat nöjd med min smarta mamma-idé! :)


Förvirrad amma!

Håller aldrig ordning på vartifrån Leon ska äta så detta armband (som hittades i en låda för ett tag sedan) håller rätt på det åt mig. Höger handled - höger boob och ja...ni hajar! :)



Klicka på de kursiverade orden ovanför bilden för att läsa mer om detta armband!


Update VC-besök

Som vanligt är inget fel med Leon. :) Man kan tydligen ha så pass mycket slem utan att "det är något" och utan att man kan göra något åt det. Han tyckte vi skulle fortsätta med koksaltlösningen tills nästa fredag då vi ska träffa våran läkare på barnavdelningen och höra vad hon tycker då. Han tyckte dock vi gjorde helt rätt som lyssnade på Sjukvårdsrådgivningen och kom in för en koll, med små barn (speciellt prematura) är det bättre att ta det säkra före det osäkra. Just nu är folk förkylda till höger och vänster så nu kollar vi extra noga innan vi träffar någon. Tur att jag kan amma så att han får immunitet genom mjölken! :)

Han tyckte i alla fall att Leon verkade pigg och alert och att vi skulle åka hem och fortsätta mysa, så det har vi gjort! Just nu är jag i full gång med att göra fotoböcker! Hur kul som helst och ett underbart minne och en toppen-present!


Bite me!

Nu har bitringarna från Natursutten kommit som vi beställde från Pippilotta!

 Bild lånad härifrån.

Jag har tidigare bloggat om dessa, det kan ni läsa här om ni vill! :)


Leon

Hur mår då Leon nu? Jo, han har ingen feber (37,3 imorse då Johan kollade och då hade han legat och vevat en massa i sängen + att han var arg för att han hade ont i magen så det känns alldeles normalt) men är fortfarande (eller igen?) snuvig och rosslig. På julaftonskvällen tyckte vi han rosslade så hemskt så vi fick en jourtid på sjukhuset men allt lät som vanligt toppen med lilleman så de tyckte vi skulle fortsätta ge koksaltlösning innan han äter de gånger vi tycker han rosslar mer. Eftersom han inte var "onormalt slemmig", hade feber eller ett försämrat allmäntillstånd kunde de inte göra mer, men der var skönt att få kolla upp det i alla fall!

Eftersom han grymtar och har alla sina ljud för sig då och då (läs alltsomoftast) så låter det nog ibland värre än det är, men jag hörde att denna förkylning går igen och igen om man väl åker på den (speciellt för små barn) så nu kommer vi att vara mer restriktiva ett tag med vilka vi träffar för att Leon ska få chans att bli frisk och slippa slita så ont av att känna sig krasslig.


Den inte så starka mamman...

Leon mår lite bättre nu med, dock är han lite rosslig fortfarande! Håller det under uppsikt. J**la läkare som haussat upp RS för oss. Det var något vi fick höra av alla "och extra försiktig bör man vara med prematurer!" Jo, vi kan inte vara mer försiktiga än vad vi är...gillar inte skrämselpropaganda, det går jag igång på direkt och sedan kan jag inte tänka på annat.

Jag har i alla fall rensat ut systemen i helgen. Lördagen gjorde jag inget annat än grät. Inte av oro utan mer som en reaktion på allt som varit tror jag. Konstigt vore väl om det inte skulle komma nå'n gång? Det har ju ändå varit en sjujäkla resa som förmodligen behövde bearbetas. Det var jobbigt att se hans lilla kropp slita så ont med slem och snuva och allmän "otröjenhet" (norrländska för olustighet). Han var ledsen och det enda som stundom hjälpte var att sjunga "Amazing grace". Vi är inte alls gudfruktiga så hur jag kom på att sjunga den är en gåta men varje gång jag gjorde det blev han lugn så då fortsatte jag med det.

Jag försökte i alla fall visualisera en bild av Leon som frisk och stark så fort jag tittade på honom och det måste ju ha hjälpt såvida han mår lite bättre nu! Får kolla tempen under dagen också, han ligger på mellan 36,9 - 37,2 i vanliga fall så vi får se vad det lägger sig på för nivå under dagen.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0