Jag har ända sedan jag läste "The Secret" anammat tänket om lagen om attraktion och lagt in det i min vardag. Jag tänker inte ägna detta tillägg till att pracka på er tänket, men jag vill delge några saker som inträffat både för längre sedan och på sistone som är ett tecken på att man är vad man tänker.

¤ Ute på landet satt jag och läste en av Mari Jungstedt's böcker och det stod där i om ett vittne som polisen behövde få tag i som hette X i förnamn och bodde i Uppsala. Collt, tänkte jag, om h*n skulle heta X-son i efternamn eftersom en jag umgicks med förr hette det och bodde i Uppsala. 50 sid. senare står vittnets fulla namn och det var precis det namn jag tänkt i mitt inre.

¤ Då jag varit hos BM och fått veta att jag hade så lågt blodtryck tänkte jag att jag skulle gå in på Grön Gåva under eftermiddagen och höra om jag kunde få tips där. Då jag gick in och frågade började E skratta, hon hade precis lagt undan en bok där hon läst om vad man kan göra mot lågt blodtryck.

¤ Jag skulle på Kvantum en sväng och fick en intuitiv känsla av att jag borde åka förbi farmor och farfar en sväng för att ge en kram och bara säga hej. Detta blir en omväg på ca. 30 sek. så jag bestämde mig för att följa min ingivelse. De var inte hemma så jag tänkte då jag satte mig i bilen att det måste ha funnits en tanke med att jag fick en så pass intuitiv känsla. Jag tänkte att jag kanske skulle kunna dra till mig dem om jag tänkte jättekoncentrerat på dem. Väl inne på Kvantum hann jag 10 m. in i butiken till färskpotatisen då en man går förbi mig; farfar. Farmor kom 2 m. bakom!

¤ En vän till oss, R, jobbar som lärare i Umeå och i sin klass finns en pojke som inte på något vis har det lätt. Han har en hel drös med syskon vilket resulterat i att familjen har väldigt dålig ekonomi. Han största dröm är att en dag kunna bli hockey-proffs för att kunna försörja sin familj, och sommar som vinter står han på skolgården med klubban sin och skjuter i målet. Oavsett vad de andra leker på rasten. Han tyckte det var väldigt häftigt att R då flyttade till samma stad som allas vår Peter "Foppa" Forsberg. Innan förra sommaren satt de en dag i klassen och pratade om att det var några som skulle fylla år under sommaren. Hursomhaver så kom det då fram att i denna familj får man en present per år, får man en födelsedagspresent får man alltså ingen julklapp det året och vice versa. Vi pratade om det där en morgon då vi blev bjudna på frukost hemma hos dem och blickade ut över Foppa's golfbana. Jag sa till R att jag innan sommaren tog slut skulle ha fått Foppa's autograf speciellt signerad till den där killen så att han skulle kunna få den av R då skolan började till hösten igen.
Jag koncentrerade mig stenhårt på Peter hela sommaren, oväntat eftersom jag i vanliga fall skiter i hockey, och det hör till saken att det var den sommar då Peter valde att vara utomlands största delen p.g.a. all uppståndelse kring hans fotled. Jag började vackla i mitt uppdrag och kände att jag kanske varit för kaxig som satt och lovade detta, men jag slog med ens bort dessa tankar, eftersom jag visste att universum kan uträtta de mest vidunderliga saker.
Jag och Johan for till Stockholm i slutet av sommaren och då vi kommer ut från Gideå flygplats sitter Peter i sin Hummer på parkeringen. Efter en liten stunds tvekan (kände mig i en millisekund som en fånig autografjägare, vilket jag egentligen var, men inte till mitt egna 26-åriga jag) gick jag fram, sa som det var och fick en stor autograf dedicerad till pojken S. Fick ett så fint SMS av R då han överlämnat autografen till pojken att jag har kvar det än som en påminnelse, både om en god gärning jag gjort samt att lagen om attraktion fungerar. Man behöver bara bestämma sig för vad man vill, se det komma och vara öppen för att ta emot gåvan.

/Malin ♣