Utmanad!
"Val av kläder till barnen kan verka betydelselöst men är inte det, menar författarna till boken "Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för två". Boken ger en konkret bild av hur vi lär våra barn könsroller - och hur vi kan undvika det. Såhär skriver Marie Tomicic och Kristina Henkel;
- Det händer något med barnen när de får på sig en tröja med en söt katt på eller en tröja med eldsflammor och monster. De blir bemötta på helt olika sätt av andra barn och av vuxna."
Hur tänker du när du köper kläder till barnen? Vad är viktigt? Tänker du unisex?
Ja, vi försöker att tänka unisex både jag och Johan, och faktiskt också många i vår direkta omgivning. Eftersom detta är vårt första barn och förhoppningsvis inte det sista känns det viktigt ur ett hållbart perspektiv att kläderna ska kunna passa fler barn utan att sätta en stämpel på dem.
Andra saker som känns viktigt för oss är att de är ekologiska eller framställda ur ett etiskt perspektiv, second hand-köpta eller lokal-producerade.
Även om det kanske är ytligt enligt vissa att vilja matcha barnens kläder så brukar vi försöka köpa i basic-färger så att så många som möjligt av plaggen ska fungera ihop färgmässigt, detta för att kunna maximera användningen.
Vad tycker barnen själva? Har de åsikter om sina kläder?
Nu har ju Leon, 6 ½ månad, inte hunnit få så stor uppfattning om vad han egentligen har på sig. Men man märker på honom då han ligger på skötbordet att vissa plagg med roliga mönster eller glada färger gör honom glad. Då skrattar han förtjust och river tag i plagget! :D
I framtiden tänker vi oss dock att Leon ska få tycka till om sina kläder, även om det då man lever som oss blir inom begränsade ramar. Vistas vi i en butik med både "vanliga kläder" och eologiska plagg så kommer han ju självfallet att få välja vilken tröja han vill ha - av de ekologiska.
Tror du att barnens kläder påverkar deras beteende och utveckling?
Jag tror inte så mycket att kanske kläderna i sig direkt påverkar barnens beteende, däremot tror jag att de kläder de bär påverkar omgivningen och därigenom deras bemötande gentemot barnen. I och med detta beter sig sedan kanske barnet på ett visst, förväntat sätt, så indirekt tror jag de påverkas.
I en studie jag tog del av på universitetet så tog man ett barn på 3 månader och klädde det i typiska kill-kläder och lät tio personer i tur och ordning ensamma gå in till barnet medan de videofilmades. Alla tio hade pratat till barnet med en djupare röst och sagt saker som "Oj, oj, oj, vilken stor kille", "Ska du bli stor och stark du" och "Men vad du är duktig". Man klädde sedan om samma barn till flicka och bad samma tio personer gå in igen, dock trodde de att det var ett flickebarn denna gång - inte samma, och bemötande blev helt annorlunda. De vuxna pratade med ljus, "tutti-nuttig" röst och berömde flickan för hennes fina kläder och hennes söta utseende. Intressant att reflektera över!
Hur tänker/känner/funderar/agerar ni?
♣
Superintressant!!!
Jag kommer inte ta med Mandus på flera år till (vet inte hur många) till kläd- eller skoaffären. Det skulle bara utsätta oss för olustiga situationer. JAg vet inte hur gammal jag känner att han kommer att behöva vara för att komma med och välja själv. Men det känns som att det kan dröja länge.... Känns som en onödig konflikt att utsätta oss för.
Hej Malin!
Intressant att läsa ditt inlägg. Jag har skrivit lite reflektioner angående Loas utmaning i mitt senaste inlägg. Kläder har betydelse och det har barnen lärt mig allra mest.
Jag fick en kick av att läsa länken;
Att benämna barn med just barn istället för pojke/flicka är något som jag alltid försökt tänka på sen jag fick Mandus (jag lyckas inte hela tiden men försöker). Det är inte viktigt vilket kön han leker med, eller att avgöra på håll vad det är för kön på barnet därborta liksom. Skönt att läsa om fler som har samma tanke!
Jag tycker att jag kan se glimtar av att Mandus betér sig lite annorlunda beroende på vad han har för kläder, men han har inte så tydliga monsterkläder osv, men han har en pirattröja som han fått av sin farmor. Ibland när han haft den har han gått in i rollen som pirat ett litet tag. Och absolut att folk kommenterar minsta lilla tuffa detalj på ett grabbigt sätt!
Festligt är att brorsan har en dotter osm är 3½ och folk tar fel på henne så gott som ALLTID! De kallar henne pojke fastän hon har tjejkläder - och hon ser inte ut som en pojke för OSS men... Hon har en bob-frisyr oftast - jämnlångt men bara till strax nedanför örsnibbarna. Ja det är lustigt men kanske en fördel för henne - hon blir bemött både som vore hon tjej, av vissa, och som vore hon kille, av vissa. Hon får liksom båda...
Och jag själv då.... jag tror definitivt att jag bemöter pojkar och tjejer olika trots att jag kämpar hårt för att inte göra skillnad... Finns det några fler tips på vad man kan tänka på!?
Malin, ni har väl diskuterat och jobbat med detta mycket på ditt jobb?
Hej!
Jag blev också utmanad så det är roligt att surfa runt och se vad de andra utmanade har skrivit. Mina kollegor som hade barn på 70-talet säger till mig att det är mycket sämre ställt med unisex "tänket" nu än när jag själv var barn. Det är lite tråkigt tycker jag.
Nadia: Ja, vi har jobbat en massa med detta men det är så svårt! Genus är ett så himla stor ämne och ibland är det så svårt att greppa.
Jag verkligen hoppas att Leon kommer att lära sig att kompisar är kompisar inte att det finns flickkompisar eller pojkkompisar. Eller rättare sagt; jag hoppas vi kan lära honom det på ett bra sätt!
Malvalin: Ska gå in och kika, så kul att en massa svarar! :)
Mifflan: Ja, man undrar ju vart längs vägen det blev sådana könsroller?
Ska kika vad du skrev! :)
Kläder som kan matchas till mycket är bra knep tycker jag. Vi använder jeans + överdel mest jämt hela familjen. (Gärna ekologiska från ex. HM). Däremot är vi inte lika konsekventa på ekologiska kläder som er, starkt jobbat! Men vi ärver mycket, och det är ju också miljöbra! Jag blev också utmanad så jag har skrivit mer hur jag tänker i min blogg.
HomeRiver: Eftersom vi är först med att skaffa barn både i slökten och i bekantskapskretsen så har vi varit tvugna att skaffa mycket "nytt" eftersom arvegods inte funnits. Eftersom vi hoppas på att få fler barn så har vi köpt mycket fabriksnytt och ekologiskt istället så att syskon kan få ärva Leon.
Att kunna ärva är ju det allra smartaste! :)
Vad mycket bra och intressanta tankar som har kommit ut av den här lilla utmaningen! Supersmart att tänka fler barn redan när man får första. Vi väntar ju tredje barnet nu...men när vi fick vårt första så tänkte vi nog bara just på honom. Det var så stort så det fanns liksom inte plats för annat.
Måste bara berätta en "unisex" anekdot från min kompis. Hon var i affären med sin lille son som hade rosa mössa på sig. En tant kom fram och gullade med barnet och undrade hur gammal denna bedårande flicka var. Min kompis svarade då att han var en pojke och att han var sex månader gammal. Tanten blir riktigt chockad...och slänger ur sig: "jamen varför har han rosa mössa på sig?" varpå min kompis (alltid lika snabbtänkt) svarar: "För att han är bög!". Det blev helt tyst efter det kan jag säga...
kram
Loa: Ha, ha, vilken härligt snabbtänkt kompis! Gud, så vi skrattade här hemma nu då jag läste denna högt! Folk är ibland så himla korkade!
Kram på er alla! :)
