Tävla om ekologiskt virk-kit!
Hela detta år har onsdagar varit lika med tävlingar och jag är stolt att kunna meddela att det blir så ända fram till sommaren! :)
Idag är det onsdag och såklart blir det en tävling då! Denna gång är det ett ekologiskt virk-kit från designern Erica Laurell som ligger i potten och tävlingen sker i samarbete med Loa och Ecoloco!
Ni kan vinna ett virk-kit för en solhatt i någon av de följande färgkombinationer nedan eller välja en egen kombo av alla dessa;
Hatten virkas sedan lätt med hjälp av den beskrivning som medföljer och vill man inte fästa blomman på barnens hatt så behåller man den själv och sätter på vårjackan som brosch! :)
För att vara med och tävla vill vi att ni delger oss något plagg ni någon gång i livet ägt som varit virkat eller stickat. Kanske var det ett plagg som kliade eller som du var jätteförtjust i? Kanske var det ett favoritplagg eller ett rent av fult plagg? Har du gjort något själv eller fått i present? Berätta - vi vill veta! Kommentera här i detta inlägg.
Som vanligt önskar vi lycka till och fastslår att ni även denna gång har till måndagmorgon på er!
Malin ♣
Tävlingen är nu avslutad, tack för er medverkan!
Jag hade en jättefin randig tröja som min mor stickade till mig. Jag älskade den för den var lång i ärmarna och hade ett fint snöre i halsen.
Jag kommer ihåg att jag hade den upp i högstadiet, men sen sa mor (!) till mig att jag skulle slänga den gamla tröjan... Hon tyckte inte att jag kunde visa mig med något hon hade gjort, så då fick jag göra mig av med den. Saknar den lite än, faktiskt.
Själv är jag mest stolt över min egenvirkade/stickade filt som jag gjorde genom att fingervirka en lååång "korv" som jag sen stickade ihop genom att använda ett par elrör som stickor... ;)
Åh, jag älskar att virka, men har inte gjort det på några år nu. Har väl inte funnit tiden, motivationen eller orken att leta mönster, garn osv. Med ett virkkit så är det ju bara att börja virka. Smidigt och enkelt! Min farmor var sömmerska och älskade alla former av handarbete, så vi hade mycket virkade och stickade kläder och filtar när vi var små. Jag minns speciellt ett set med småbyxor, kofta och tossor som hon virkat (ljusblått) till min bror när han kom -71. Jag föddes inte förrän -79, men mamma hade sparat kläderna så jag hade dem också. När min egen dotter föddes -07 fick jag en hel låda med barnkläder så nu kunde min dotter ha samma kläder, stickade av min farmor som dog 91 år gammal när min dotter låg i min mage. Självklart är kläderna sparade i väntan på nästa barn. Jättefint skick dessutom så de håller länge till. Jag tycker om miljötänket bakom att använda kläderna i flera generationer och jag älskar kläder (och andra saker) som har personlighet och engagemang i sig.
Jag kommer ihåg en stickad tröja jag ärvde av min kusin. Den var blå och hade seriefiguren Bamse på sig. Jag hade suktat efter denna tröja länge och var avis på min kusin men fick höra att den var för stor för mig. Så en dag så fick jag den! Min kusin hade växt ur den och min lycka var gjord. Stolt som en tupp bar jag den en dag på Lekis. Just denna dagen var det första gången som vi skulle skölja flour och jag lyckades svälja alltihopa varpå jag kaskadspyr ut över hela bordet och ner över hela tröjan. Sedan den dagen blev jag kallad "Ellinoooooor sköljer floooooour" och hade jag tröjan någonsinn på mig igen skrattade alla åt mig - tänk vad sexåringar kan vara elaka...
Det fina i kråksången är i alla fall att jag kommer mer ihåg den fina tröjan än den lilla incidenten trots att jag aldrig mer använde den. Mina syskon hade den dock några år senare och nu finns den åter i min ägo - nerpackad bland andra plagg som hållit sig fina (mycket stickat, virkat och hemsytt) som mina framtida barn ska få ha!
Kram
I min släkt handarbetar alla mer eller mindre så när jag var nio år så såg jag det som en självklarhet att jag också skulle kunna det.
Min kusin som är 12 år äldre än jag stickade då massor av tröjor på löpande band. Jag tänkte att kan hon så kan jag. Min mamma köpte garn till en tröja om jag skulle sticka till mig själv och hon informerade mig om att det skulle vara svårt men envis som jag är så började jag och jag kunde inte förstå att det inte gick lika fort för mig, jag tyckte ju att min mamma bara satt och snurrade på stickorna väldigt fort, det kan väl vem som helst.
Jag lärde mig till slut avig och rät och stickade min tröja men min mormor var tvungen att sticka klart den innan jag vuxit ur den. I dag både stickar jag och virkar det är fantastiskt kul.
Kram Marita
Jag kommer ihåg när jag var liten och fick i julklapp av mormor ett stickat kit åt min docka, Gittan. Det var en blå overall med tillhörande små sockor. Lyckan var gjord många år framöver!Och plaggen var flitigt använda kan jag tillägga! =)
Jag minns när jag var liten , så stiackade jag väldigt mycket med min moster. Och en gång så gav jag mig f-n på att min docka skulle få en tröja. Tröjan vart stickad och passade precis.. Tills min moster hittade ett fel och slet upp allt för att här skulle det minsan inte vara nått fel. Men vad hon inte förstog var ju att jag inte alls var sugen på att sticka om. Så min docka fick ingen tröja.
Gissa om jag vart ledsen.
Jag minns en mössa som min mamma stickade åt mig när jag var tio , elva år. Jag tyckte inte om den mössan och skämdes när jag hade den på mig men jag visste hur mycket mamma hade jobbat med den och hon tyckte att den var fin. Jag hade inte hjärta att säga som det var utan jag drog på mig den när jag skulle till skolan men när jag var utom synhåll åkte den ner i väskan...Nu har jag en dotter som är sex år och än så länge är hon nöjd med mössorna som jag virkar till henne :) Just nu virkar jag en mössa med Hello Kitty som hon själv har valt och det är så roligt. Mvh Maria
När jag var liten hade jag och min docka (en waldorf-docka som mamma gjort som kopia av mig :D) matchande stickade koftor som mormor gjort. De var vita med ljusblå och rosa fläckar, och jag kände mig så fin i den kommer jag ihåg!
Ett virkat plagg jag inte ägt, men funderar på att skapa, är en väst av klassiska mormorsrutor. Enkla rader av stora rutor som sys ihop till väst. Asläckert tycker jag!
För någon månad sedan då snön fortfarande låg kvar fick jag en virkad mössa av min lillasyster. Jag blev otroligt glad då hon hade tänkt särskillt på mig och gjort den i eko-garn och dessutom gjort den så stor att mina dreads skulle rymmas i den. Att få egentillverkade saker av någon man tycker om gör mig varm i hela kroppen! Å mössan är såklart toppenfin i beige och grå ränder =)!
Jag har precis kommit igång med mitt virkande, så jag måste ju så klart tävla om det här kitet!
Har haft många virkade och stickade plagg genom åren. Mycket ärvt och en hel del hemstickat. Innan jag själv lärde mig sticka fick jag ett erbjudande från min moster att sticka mig en tröja som jag ville ha. Jag blev jätteglad och köpte jättefint och mjukt garn och gick sedan som på nålar på att den skulle bli klar. När den sedan till slut kom hem till mig så visade det sig att mostern på eget bevåg lagt till puffärmar på tröjan. Det var inte alls min stil så gissa om jag blev besviken. Jag sa inget, men tröjan blev inte använd många gånger innan den gick vidare till Stadsmissionen. Hoppas att det var någon annan som hittade den som tyckte att det var världens bästa tröja!
