Igår medan vi gjorde en pytt i panna så svängde Johan ihop en bus-enkel saffranskaka i långpanna. Alla som har bakat någongång i sitt liv vet att kakan måste stå framme och svalna lite innan man kan skära den i rutor och stoppa i frysen. Alla som har hund vet också att de ibland kan vara tjuv-aktiga. Men kruxet är att Lotus inte brukar vara det. Vi har ju bakat en massa de sista veckorna och alltid låtit det stå framme för att svalna. På sin höjd hoppar han upp med tassarna för att se men hoppar direkt ner igen.

Om jag hade tänkt till igår så hade jag kommit ihåg hur galen han var i just denna kaka förra julen; han förstökte sno åt sig av den så fort han kunde. Men mitt minne svek mig igår...medan Johan masserade Leon och jag pratade med bror han Lotus tugga i sig så att halva kakan blev förstörd, men uppskattningsvis fyra rutor av kakan. I receptet är två kuvert saffran och vi vet ju att saffran är giftigt för hundar, men veterinären sa att det inte var någon fara; han har fått i sig för liten mängd. Men saffran lagras i kroppen så resten av julen gäller det att se till att han inte får i sig något alls.

Hur kvällen slutade? Då jag kom på honom markerade jag, varpå han markerade tillbaka, varpå jag tog ner honom på golvet och visade överläge och sedan skämdes han som den hund han är tills innan vi skulle gå och sova och jag slutade nonchalera honom, lockade honom till mig och vi blev vänner igen.



(Bjuder på en tre år gammal bild där matte nyss gått ner alla 41 kg. och hade en helt annan frisyr än nu! Tro mig när jag säger att inga kan mysa som vi!)

Tänk, det är roligt nästan jämt!

♣