Tack och adjöss - nu flyttar vi, visst hänger ni på???

Hörni, nu är tiden kommen. Nu säger vi hejdå till ekoblogg.blogg.se och till alla som följt oss här! Det har varit en underbart rolig tid med fantastiska erfarenheter vi aldrig någonsin skulle vilja vara utan! Allt går ju dock sin gilla gång och det är dags att gå vidare. Vi byter portal att blogga från, vi ger det egna domännamnet lyckobacken.se mer utrymme och vi lägger till och tar bort. Fortfarande profilerar vi oss om en ekoblogg men på bloggen Ekonördarna på Lyckobacken kommer en hel del nytt att, successivt, ta vid och vi hoppas att alla våra gamla läsare, samt en hel del nya, hittar till oss och vill ta del av vårt försök till en ekologisk vardag!

Varmt välkomna till www.lyckobacken.se i fortsättningen!

För att underlätta för alla er som läser vår blogg t.ex. via RSS-feeds mm. så kanske ni vill ändra dem på måndag då ni tar er en titt på den nya? Det kommer nämligen förhoppningsvis inlägg på inlägg från denna blogg from. idag så ni blir förmodligen överhoppade med "nya inlägg" annars, sådant som ni redan läst men som vi vill ta med oss dit. Ett tips bara.

Hoppas vi ses på måndag!

Malin, Johan, Leon, Lotus & Tofu - Ekonördarna på Lyckobacken.

Intressant

Fast jag tycker att jag är helt i obalans just nu så känner jag mig märkligt nog med andlig. Jag får mer intuitiva upplevelser och förnimmer mer.

Kan det bero på att jag frigjort mig från tankarna och det aktiva medvetandet pga. att jag inte är på topp? Jag orkar liksom inte lägga fokus på att tänka? Och att jag i och med det är mer mottaglig för Varandet?

Tolle-fans, anyone?

Malin ♣




En dag att minnas

Igår var vi ute på en tur med båten i vår skärgård. Det blir inte så ofta vi kommer oss iväg nu med både hundar och barn, annat var det då det bara var vi. Men det gör inget, för det gör de få tillfällen vi faktiskt kommer iväg än mer minnesvärda och speciella.



Himmel och hav nästan smälter samman i horisonten. Kan det vara så vackert???

 

 

Att sitta i fören och kika ut på oädndligt hav är spännande, det tyckte Leon med som såg alltifrån andra, större och snabbare, båtar, kanotister och fiskmåsar och kajor. Och alla vinkade man såklart till, allt enligt sjöetiketten som råder.
Fiskeläget Trysunda är bland det mest pittoreska man hittar!



Dagen avslutades med bad hos farmor och farfar nere vid kajen. Kul att plaska själv, och ser ni: båtkannan från Ekokul är med! :D

Malin ♣ 


På kalas

Bellio-Johannas son fyllde två i veckan så vi var ditbjudna på kalas. De har ett ställe de besöker i Övik då och då och då passar vi på att träffas! Som vanligt var det lika trevligt att få ses och ventilera och utbyta idéer och tankar. :) Jag fick lite insideinformation om spännande projekt för framtiden, varav vissa kommer redan nu i höst, och Johanna och hennes kunnige man fick ta del av lite av mina/våra funderingar och planer. Det är ovärdeligt att kunna omge sig med personer som vill en väl och gärma hjälper en på vägen mot framgång.

  

Vi fick världens godaste fika och barntårtan med Nalle Puh var bakad utan tillsatt socker så den var extremt barnvänlig med andra ord! :) Gillas!
Jag glömde dock fota de allra godaste, Leilas kladdkaksmuffins med vit chokladmousse och jordgubbar, receptet hittar ni här! Gör gärna som Johanna och "råka" dubbla mängden mörk choklad, det gör dem ännu godare!!! Men det ska tilläggas att den hemmagjorda glasstårtan i mitten inte gick av för hackor den heller! :P

 

Leon höll sig såklart mest till jordgubbarna som den lille fruktarian han är. Han skulle kunna leva på frukt och grönsaker den där killen!
Saften drack vi ur världens coolaste retro-termos! Visst är den läcker?

 

Johan, Leon och födelsedagsbarnets storasyster åker rutschkana. Jippie!
Toffelmamman smyger iväg bakom häcken för att agera ful fisk i fiskdammen! Ett jobb hon skötte med bravur då barnen till slut hoppade av förväntan innan det var deras tur att slänga över spöt!


Ni är fantastiska, tack för att ni finns och tack för ett fantastiskt mysigt kalas! Längtar redan tills i september!!!

Familjen Harju ♣


Jobb på semestern

Igår kväll fick jag äntligen den beryktade tummen ur och satte mig med den nya bloggen och började peta. Det gick lättare än vad jag trodde och då kvällen var till ända hade jag avverkat ett par timmar effektiv tid samt lärt mig nya bloggportalens verktyg. Jag har dock en del funderingar som jag kommer att bombardera stackars Henrik En bättre värld med! ;) Jag känner att jag vill få mnya bloggen helt klar så den är självgående och up and running innan jag kan fokusera fullt ut på boken.

Jag hoppas kunna få en viktig och för oss väldigt värdefull sak utförd idag så just nu håller vi alla tummar och tår så hårt så de blånar. *hoppas, hoppas*

Imorgon innan Gatufesten åker vi ner till Sundsvall tidigare än vi först tänkt för att jag bloggmässigt ska medverka i något kul som jag verkligen ser fram emot. Som alltid vid intervjuer är man lite nervös men det känns som om det befinner sig på en sund nivå. Mer om detta kommande vecka så det släpps publikt. :D

Vad härligt det är att kunna styra så här över sina arbetstider, jag skulle kunna ha så jämt!

Malin ♣

Semester i en vecka...eller fyra?

Nu i helgen skulle vi ha åkt på fjällsemester med de allra finaste (min bror och hans underbara familj!) till vår stuga i en hel vecka. Vi skulle avnjuta en trevlig bilresa med miljöbilen och äta god ekomat då vi väl var framme. Vi skulle spela brädspel och jag skulle lära mig Indesign så jag äntligen kan få köra igång med boken sen!

Men, det blir inte alltid som man tänkt sig. Nu stannar vi alla hemma eftersom det inte alls blir samma sak att åka iväg bara vi då vi planerat detta tillsammans. Dock hade vi planer i Östersund kommande lördag som ännu blir av! Då Gladsvans får busa igen då kommer bror med familj att vara här hela dagen och mysa med Leon och vovvar så tar jag och Johan oss en nöjes- och jobbtur till Östersund över dagen. Mer om detta då vi återvänt! :D

I sommar ska vi få besök av goa bloggläsare, designa nya bloggen som startar den 2 augusti på www.lyckobacken.se, se Salem al Fakir, åka på Gatufesten och se Kent, Timo Räisänen, Markus Krunegård och Europe med finaste, finaste vänner! Och vi ska på djurpark med Leon, mormor och J och titta på Gammelgården med morfar och A. Leons kusiner kommer upp ett par veckor och Johan ska ladda för den årliga tennis-turneringen i T-viken. Och någonstans där emellan ska vi fixa i lekstugan, göra iordning jordkällaren, bygga en överliggare vid entrén över grindstockarna och fixa iordning grillplatsen nere vid vindskyddet.

Men alla de ute-relaterade sakerna har vi tills i oktober på oss att få klart, så det är ingen panik...Vi ska ju hinna vakna upp en dag och inse att idag ska vi inte göra något alls likväl som att vakna tidigt och inse att just idag är dagen då en båttur ute i skärgården är det vi vill göra.
Och främst ska vi ta det lugnt. Jag behöver det om jag ska klara av hösten. Jag måste otvunget få ägna hela dagar åt att snusa på Leon och andas in hans solvarma hud om och om igen så jag överlever dagarna i höst ifrån honom. Då måste kärlekskontot ligga på plus så att jag kan göra dagliga uttag för att orka ytterligare en timme. Jag måste få tid till att gunga honom så högt i gungan så han kiknar av skratt och jag måste få krama honom så hårt att hjärtat brister och kärleken svämmar över. Och jag måste få göra det i sällskap av bara min familj ibland. Utan en massa andra som vill göra samma sak som jag. Ifred liksom. Ibland.
För så känns det, jag är inte på något sätt redo att lämna honom! Det handlar inte om att jag inte tror att han får det bra med Johan, eller någon annan för den delen, för det vet jag att han har! Herregud, han omges ju av de allra bästa. Men jag är inte redo, jag klarar inte av det ännu...eller någonsin? Är inte meningen med livet att alltid vara på Lyckobacken - hemma då barnen slutar skolan och redo att bjuda på gott eko-mellis till alla älskade ungar som förhoppningsvis ska fylla gamla byskolan? Sedan jag fick barn är det den allra största meningen med livet, och jag vet inte hur jag någonsin ska finna någon anledning att lämna hemmet dagtid för andra uppgifter...speciellt då de uppgifter jag tar mig an på jobbet är exakt samma jag gör hemma - men med andras barn. Saknaden efter min Skrumpa kommer nog bli ännu större då man leker, busar och myser med andra barn än om jag t.ex. suttit i kassan på ICA. Sen kommer de barnen på min avdelning att vara 1 - 2 år, alltså precis som Leon.
Jag har nog inte insett förrän de senaste veckorna hur stressen inför hösten byggts upp inom mig och skapat den jäkligaste av alla magkattarrer i magen. :'( Och med alla skojiga projekt vi har på G känns det därför viktigt att hålla lågan nere i förebyggande syfte, det har jag lärt mig genom åren, så därför bromsar jag i tid nu för att orka med det fina som jag mår bra av och inte låta det kvävas av trista måsten som suger energi och kraft ur min kropp. Jag lyssnar äntligen på mitt inre och lär mig känna igen dess signaler och det är en ovärderlig kunskap.

Jag kommer självklart att blogga i sommar, tro inte ni blir kvitt oss ;) men mer sporadiskt för en gångs skull. Jag kommer att MMS-blogga ALLA dagar så ni är fortfarande varmt välkomna in på daglig basis.
Detta är alltså ingen bloggpaus med anledning av utebliven motivation, inspiration eller skaparlusta, utan snarare motsatsen - vi har så många idéer att vi inte har tid att blogga varje dag utan vill lägga den energin på att få det nya vi skapar tipp topp. Både för er och vår skull! Därav mer spridda inlägg. Och vis av tidigare somrars erfarenheter så brukar även läsarna hitta på annat än att sitta spända av förväntan framför sina datorer i väntan på att ta del av Ekonördarnas nya påfund! ;)

Vi hoppas att precis varenda en av er är tillbaka den 2 augusti för att kolla in den nya bloggen och för att få små hintar av vad som komma skall under hösten. Vi hoppas att ni finner nöje i att delta i de tävlingar som kommer att komma och att ni kommer att gilla att läsa det vi skriver. Förhoppningsvis kan vi bjuda på ett eller annat inspirerande reportage om folk som brinner för eko lika mycket som vi och om en Öviksbo som gör något som fortfarande är ganska unikt i eko-Sverige här i lilla Övik. Henne ser jag verkligen fram emot att träffa! I Östersund ska vi jobba för bloggen och har vi riktig, riktig tur så kanske vi får chans att snacka miljö med en svens superkändis i sommar... :D Vi har så mycket på G som vi verkligen tror på och som vi hoppas ni ska finna glädje i!

Och gällande våra fantastiska läsare så hoppas vi att ni får en fantastisk sommar med allt vad ni önskar! Vi hoppas att eko-livet bjuder på diverse spännande utmaningar vi kan få ta del av sen i höst. Ni är värda allt gott och underbart som livet har att erbjuda - ta emot! Ovärdliga är vad ni är!!!

Många innerliga sommarkramar från hela familjen Harju ♣


Är det en vanlig dag? Nej, det är Tofflans födelsedag!

Hurra, hurra, hurra!

Idag fyller finaste Tofu 1 år. Grattis på födelsedagen, prinsen av mys!

  

  

  

Ha en toppenfin födelsedag fina, fina Tofu!

Matte, husse & storebrorsorna ♣


Midsommar

Imorgon är det midsommar och som vanligt firas den ute på lantstället med fina vännerna! Vi grillar, bastar och umgås! Vis av erfarenhet vet jag att det brukar bli galet trevligt och det finns ingen anledning att tro annat inför detta år!

  

Hur ska ni spendera morgondagen?

Malin ♣


Ekonördens födelsedag!

Japp, nu är det alltså officiellt bara 354 dagar kvar tills stora 3an och 0an. Och jag längtar! Jag har faktiskt inga problem med att bli äldre eftersom jag, i mitt tycke, endast blir klokare, visare och mer medveten med åren! ;) Det ska bli spännande att se allt som hänt nästa födelsedag!

Idag önskar jag att jag hade lika fina lockar som för ett par veckor sedan då jag hade varit och avverkat en av årets tre klippningar hos frisören;





Ja, ja, jag får väl ta och tvätta håret i alla fall! ;)

Kalas ska dock inte avverkas förrän på lördag och då tillsammans med Johan eftersom han fyller år imorgon. Knasigt det här, men samtidigt jättesmidigt! :) Önskar jag kunde berätta vad han ska få, men det går ju såklart inte!

...undrar vad jag kommer att få?

Malin ♣




Mors Dags-utflykt, prästskap och mobilfritt dygn!

Hur gick det igår? Hade några av er ett mobilfritt dygn?



Vi hade det i alla fall och det var så vansinnigt skönt! Eftersom jag till stor del också jobbar via mobilen så blir man liksom aldrig till 100 % ledig då den är med, men det var jag verkligen igår. Och det passade ju perfekt då familjemys var inplanerat för mig på Mors Dag och allt. Dock var mobilen med men avstängd eftersom vi åkte iväg nästan 10 mil hemifrån längs slingrande kustvägar och kände att det kanske kunde vara bra som backup om något gick fel med bilen eller så. Vi slog aldrig på den men man funderar, liksom Vera i en kommentar till oss, hur man gjorde förr? Det gick ju bra då med!

I alla fall så vaknade jag av en underbar Leon som överöste mig med pussar; Natursutten åkte ut och in! Johan & Han tassade sedan ner med Tofu för att fixa frukostgröt åt Leon medan jag & Lotus låg kvar i sängen och drog oss, mös och läste i En ny jord.
Efter ½ timme var jag välkommen ner till ett frukostbord dukat med nybakta scones * med smaskigt té * och massa fina marmelader *. Och några rutor mörk choklad * såklart!
Efter en lååång och njutbar frukost gick vi ut och gungade lite medan Johan packade i ordning allt.

Vi åkte sedan med miljöbilen ner mot Höga Kusten för att avnjuta landskapet och dess sköna omgivningar. Det är så vackert där nere så ni anar inte!
Efter ca. 1 ½ timme var vi framme vid Mannaminne som drivs av smått excentriske konstnären Anders Åberg. Mest känd på riksnivå är han nog för det träkonstverk i form av hus byggda på varandra som kan beskådas i incheckningshallen på Arlanda.
Känner ni igen stilen?

 

Vi började med att äta en god vegetarisk lunch, böngryta med potatismos och sallad, och sedan gick vi runt bland alla olika muséer och diverse hus som Anders både byggt själv eller köpt från andra länder och fraktat hit.

 

  

Alltifrån ett dragspeslmuseum till en ungersk bondgård trängs vägg i vägg och det känns onekligen lustigt att gå längs de små vägerna. Som om man besöker världens konstigaste stad liksom!

 

I ett av husen fann vi ett möblemang målat av en bekant till familjen, Dagny Enberg, som hon valt att kalla Rousseaus trädgård. Det föll verkligen mig i smaken.

 

 

Då vi gått runt klart och kikat gick vi in i en hantverksbod som egentligen inte öppnat ännu för säsongen men som vi blev insläppta i. Där fick jag ett vackert ull-armband i present. Det är misstänkt likt den konst en kvinna från kollektivet i Skogsnäs håller på med så jag tror att hon ligger bakom det.
Vackert är det i alla fall och jag gillar det skarpt!

  

Efter en naturskön biltur tillbaka till Lyckobacken serverade Johan en fantastiskt god middag; risotto, smörstekt selleri, chilistekta champinjoner och honungslgaserad lök. Mmm...till det en kall youghurtsås med mynta!

 


 

Som ni kanske ser hade jag en alldeles fantastiskt underbar
Mors Dag, det finns ingenting jag hade velat ha annorlunda! Tack älskade familj! ♥

Och gällande Johans eventuella prästskap i lördags så kan vi väl säga som så;



Vi var och åt och såg/tog del av En råtta på menyn från Profilteatern i Umeå tillsammans med fina, fina vänner och Johan, a.k.a. fader Ben, blev snabbt involverad i skådespelet. Jisses så trevligt vi hade - trots att vi tog helt fel på mördaren/innan!



Fotograf: Andreas Nilsson

Ett hett tips om de kommer till just er stad är att dra med ett gäng vänner och äta gott och skratta tillsammans. Vi hade det supertrevligt och skulle lätt kunna göra om det igen om det kom en anna föreställning - nu vet vi ju vem som är "råttan". :)

Malin ♣


Jag springer…och springer…rakt in i hjärtat!

Med 30 år fyllda och en anmälan till Göteborgsvarvets halvmara med nästan 60.000 startande bestämmer jag mig för att komma igång med min träning. Dagen efter min födelsedag förra sommaren började min ”seriösa” träning.

Nästan ett år senare sitter jag på ett tåg (klart man reser så miljövänligt det bara går!) från Sundsvall på väg mot Göteborg med en oroande känsla i magen. Mitt ambitiösa träningsupplägg landade pladask på 2,5 mil, alltså 5 löparrundor - inte direkt optimalt när hela Göteborgsvarvet är 2,1 mil. Blod, svett och tårar, ja så kändes det.

Tågresan var mycket avkopplande och när jag anlände i Göteborg så var jag fylld av förväntan inför mötet med mina kära vänner senare på kvällen. Eftersom detta var första gången jag var på besök i Göteborg så ägnade jag dagen åt att strosa genom den mysiga stadskärnan och dess fina parker. En falafel på Avenyn slank ned i magen, 20 minuters kontemplation i stadskyrkan med en skicklig pianist som övade inför en kommande helgkonsert och grundligt utforskande av nördarnas paradis Science Fiction-bokhandeln där jag inhandlade näst sista delen av min favoritserie Lucifer. Efter en trevlig kväll med mina vänner och en god nattsömn vaknade jag till Dagen D då min ”toppform” skulle sättas på prov.

Jag spolar fram lite i tiden ~~~~~>

- ”Tio minuter till start för startgrupp 15,” ropar en röst i högtalarsystemet.

En ekonörd slutar man ju aldrig vara så självfallet springer man ju ekoklädd i T-shirt från Dandelion Sportswear.

Som de ekonördar vi är undrar man ju hur man tänkte kring alla sportflaskor som kastades på marken. Säkert ett digert arbete dagen efter med att plocka upp dem dagen efter!

Jag stretchar och försöker hitta lugnet, solen steker och det är ruskigt varmt. Varför tog jag inte shorts istället för de tajta svarta vindbyxorna? Aj aj, jag är törstig och konstigt nog har lunchsalladen inte riktigt lämnat sin mättnadskänsla i min smått nervösa mage. Jag kan väl gå om jag inte orkar springa resonerar jag med mig själv. NEJ, DU SKA SPRINGA DIN VEKLING! hör jag en annan röst ropa till mig…nåväl. Here we go!

TUUUT! Där gick starten och jag försökte att inte dras med i tävlingshetsen runt omkring mig. Hitta ett bra tempo och fokusera på andningen så ska det nog gå bra, Johan, det är bara 2 mil peppade jag mig själv. Min strategi för under loppet var att inte fokusera så mycket på själva löpningen utan istället på omgivningen och alla intryck runt omkring mig. Loppets första del gick genom en vacker park som var fylld av människor som skrattade och hejade på oss löpare. Ett gäng gubbar med trombon och tuba stod under skuggan av ett träd och spelade jazz, jag kände deras glädje och fick plötsligt en energikick av musiken de skänkte till sin omgivning.

Loppet tog sig in i Majorna och från ett fönster hördes passande nog en av Nationalteaterns gamla vänsterdängor. Ett bluesband och glada barn som jag gjorde high 5 med skänkte mig ytterligare en energikick och Majorna var ett minne blott. Detta går ju hur bra som helst tänkte jag och ökade takten. Över broar och genom bostadsområden fortgick loppet och efter hela vägen dessa underbara glada människor och musik som peppade den trötta kroppen.

En fin sak med fysisk ansträngning är egots inre röst som hela tiden vill ha uppmärksamhet och att viljan att döma och placera in allt man upplever i fack tystas ned ju tröttare man blir. Mot den senare delen av loppet när stumheten i benen och den allmänna utmattningen började göra sig påmind på allvar så kände jag mig verkligen närvarande i nuet. Ingen tanke på vad som skulle ske efter loppet eller vad som tidigare hänt utan bara ett fokus på nuet och vad som hände runtomkring mig. Fasaden och maskeraden började krackelera och jag började uppskatta sådant jag annars inte tycker om. En bugning som tack till den religiösa tanten som sjöng Pärleporten med svajig stämma och en high 5 till den aspackade Göteborgaren som svingade sin Tuborg i högsta hugg. Vid ett tillfälle bubblade tårarna upp när tre små barn ropade och hejade på oss främlingar som sprang förbi.

Med några kilometer kvar att springa så var jag rejält trött men glad, och det var den glädjen som tog mig i mål med ett leende på läpparna ett tag senare och en stor tacksamhet till detta idrottsevenemang. Vinnaren av loppet var 1 ½ timme snabbare än mig (jag sprang runt på 2,25 h) men det spelar ingen som helst roll då jag än en gång fått uppleva något bra mycket viktigare än första platsen; nämligen äkta glädje!

Nummerlapp och den medalj alla löpare erhöll.

Resten av dagen och kvällen fortlöpte med mina underbara vänner och 03.30 sitter jag och D på Avenyn med varsin vegankorv med äkta potatismos (jippie!) och förundras över livets storhet. Lyckan finns överallt när man stannar upp och verkligen är närvarande, konstaterar vi, och blickar ut över staden och tar en sista bit av korven från vad som troligtvis är Göteborgs bästa grill.

Känn ingen sorg för mig Göteborg - vi ses nästa år igen!

Johan ♣

 


Vi saluterar med fanfar och förlitade oss ännu en gång på intuitionen!

Ja!!! Igår blev det äntligen klart att min fasta heltidstjänst som förskolläare flyttar från min förra arbetsplats till den förskola som ligger inne i samhället som tillhör vår by! Istället för nästan 50 min. till jobbet (i alla fall i rusningstrafik) så får jag nu ca. 7 min. genom skogen på nyasfalterat autobahn...jag är så oteoligt lycklig så ni ananar nog inte! Nu får jag komma hem mycket snabbare på kvällarna till Leon, Johan & vovvarna och detta gör att det känns liiite bättre att börja jobba igen!

Förskolan här ligger jättevackert till nere vi en älv (såklart med Gunnebo runtom gården) och har två avdelningar med ca. fyrtiotalet barn. Den jag lämnar har ca. 14-15 avdelningar med ca. 120 barn...lite viss skillnad va? :D

Det är så lustigt för bara någon dag efter att jag gick hem med havandeskapspenning med Leon åkte vi ut till vårt sommarställe vid havet och då passerar man infarten till min gamla arbetsplats. På den tiden hade vi inte ens börjat kika på hus eller så, hur skulle jag kunna veta något? Ändå sa jag till Johan då vi passerade att det kändes som om jag inte skulle återvända dit. Och så blev det! Nu återvänder jag en snabbis på fredag för att lämna nycklarna och för att ha ett avslutande samtal med min fd. chef.

Kan det bli bättre???

Igår bordlades vårt sidoprojekt som vi tänkt starta upp till hösten. Det drog iväg ekonomiskt mer än vad vi kunde tillåta i nuläget och då vi hittade en konkurrent som gjort exakt som vi tänkt "men lite sämre" ;) så gick musten ur mig litet...det innebär att vi måste jobba minst dubbelt så hårt och det har hag inte motivation till i nuläget. De senaste dagarna och under helgen har de molat till lite i magtrakten då jag tänkt på projektet och det finns inget mer träffande än min intuition - den går till och med före sunda förnuftet och förståndet! Och då jag fick ta mobilen i min han och ringa och avblåsa det hela, i alla fall tills vidare på lite obestämd tid, så kändes plötsligt allt mycket lättare. Fåglarnas kvitter hördes ljuvare i mina öron och bilen rullade lättare in till stan. Himlen blev lite blåare och molnen bytte form från lite båsiga det-kanske-blir-regn-i-eftermiddag-moln till imorgon-blir-det-ytterligare-en-solig-dag-moln. Då visste jag att vi gjort rätt - nu var inte rätt tidpunkt för detta.

Nu satsar vi allt fullt ut 150 % på bloggen (det har aldrig känts så kul att blogga som nu!), och tro mig då jag säger att vi kommer att göra det! Den 2 augusti (eller kanske tidigare) startar vi upp nya lyckobacken.se på ny portal med lite nya blogginslag där ni bl.a. kommer att få mer insikt i vår matlagning här hemma (åh, jag vet att ni kommer att älska denna del!!!), vi kommer att lägga till lite nya kategorier och ta bort vissa gamla som blivit uttjänta. Alla länkar till läsvärt och fina eko-företag och bloggar kommer naturligtvis att följa med så ni missar inget! Det enda ni måste komma ihåg är att fixa så att det är lyckobacken.se som finns på era RSS-feeds, bookmarks/favoriter osv.

Åh, idag är det en dag som är snäppet bättre än igår, och det trodde jag inte ens var möjligt! :D

Lyckliga Malin ♣


Långhelg

Imorgon är det helg igen och denna vecka är den extra välkommen! Vi ska fortsätta röja här hemma utomhus och försöka städa bort en massa nu då vi i alla fall går in i ett nytt skede i renoveringen. Är spy-less på hur det ser ut här hemma nu; damm, damm, damm överrallt. Men fint blir det, oj! De har varit otroligt duktiga och har gjort ett fantastiskt jobb!

Helgen bjuder också på besök av Underbaraclara och hennes man Jakob. Det känns otroligt kul då vi inte fått chans att umgås tillsammans alla fyra ännu! :D Det återstår att se vad vi hittar på dock...måste klura lite!

Vi ska även hinna med middag hos fina vänner och en visit till Umeå då bror ska uppvaktas i efterskott!



Hur ser er helg ut?

Malin ♣


Underbara älskade!

För många där ute är de 29 april, alltså idag, bara en vanlig dag. En dag som i år råkar vara en torsdag. Men i vår familj är det ingen vanlig dag för det är älskade lillebrors 25 årsdag! ♥

Ett stor grattis till finaste, underbaraste, älskade bror, morbror & svåger på stora dagen! Vi ses på söndag men vi firar om ett par veckor! :D



Denna smarriga tårta bjöd pappas fru på vid något tillfälle. Tjusig va? Någon sorts mandel/marängbotten med vaniljgrädde och mängder med färsk frukt & bär. Otroligt fräsch!

Jag skulle kunna fylla spaltmetrar om vad, och hur mycket, min bror betyder för mig och min familj men jag nöjer mig med att säga oj, oj, oj, så jag älskar dig! Livet vore inte detsamma utan dig, Coke!

Tack för att du finns och ha en fantastisk födelsedag! Och se för guds skull till att armhålan är fräsch innan du lägger dig i utdragssoffan på den blöta madrassen!!! ;)

Big sis' ♣

 


Det här med vem man är i bloggosfären

Tre av mina favoritbloggar har de senaste dagarna bloggat om det här med vad man väljer att visa på bloggen, hur man uppfattas av sina läsare och vad man kanske borde utelämna för er.

Läs vad Clara, Sarah och Anna skrivit!

Jag tycker alla tre fångat så otroligt bra hur det egentligen är. För det är ju så, att även om ni känner mig som ekonörden Malin har ni ju egentligen ingen aning om vem jag är. Jag outar inga namn på de jag umgås bortsett från de som har egna bloggar, jag visar inga ansikten på några andra än mig eller Johan och ni vet inte hur huset ser ut.
Ni vet inte vad jag gråter åt, hur jag är då jag är arg eller vad jag gör de dagar jag inte ens vill kliva upp ur sängen. Jag har mina IRL-vänner och familj till de dagar man vill skratta, gråta, sparka eller slåss. För det är ju, och det vet jag att ni inser, att livet kanske inte alltid är så lyckligt som det framställs på bloggen, men varför skulle jag delge er det? Jag vill inte sprida mer negativa energier i universum än de som redan finns så de dagar det känns blä väljer jag bort det då jag bloggar. Vad är det för mening med att ni ska höra mina suckar över celluliterna på låren eller de hängiga brösten? Och nej, jag ljuger inte för er om det som känns lyckligt, tacksamt och "sockersött", för då jag sätter mig vid datorn de dagar allt känns nedrigt trist tvingas jag, för bloggens skull, hitta guldkorn i livet och då jag fäller ner skärmen på datorn känns det mycket bättre.:) Jag hittar inte på saker jag är tacksam över, men vissa dagar får jag sitta och fundera och rota djupt inne för att komma på något. För det är ju så livet är. Jag är dock evigt tacksam över att jag idag mår så bra och att dessa trista dagar faktiskt kommer väldigt sällan nu för tiden. Hösten 2007 renade jag mig själv å det totalaste och sedan dess har det inte funnits så mycket som behöver pysa ut. :)



Dock hoppas jag att ni känner att detta kan vara en liten fristad, en oas, där det är rätt hög dos positiva energier som flödar för det tror jag alla mår bra av!

Och ni har ju ännu mindre aning om vem Johan är, men det ska det bli ändring på, vi lovar!!! :)

Malin ♣


Vi drar till fjällen!

Nu är det dags för Ekoblogg att åka till fjällen! Knappt hann vi mellanlanda hemma förrän det var dags att brumma vidare igen! :)



Förstår ni att vi längtar???

Vi är tillbaka på måndag igen men som vanligt kan ni följa oss via på MMS-bloggandet och Twitter! Ha en toppenfin helg så länge, bästa läsare!

Familjen Harju ♣


 


Änglar, finns dom?

Seansen med otroliga Åsa igår kväll var alldeles fantastisk! Den förblir dock "hemlig" här på bloggen då det som framkom känns alldeles för personligt att delge alla er. Ni som känner oss privat får ju i alla fall ta del av det. Men jag kan säga som så, att med Åsa så tvivlar jag inte på hennes förmåga det minsta, hon var otroligt trovärdig! Speciellt då en av oss deltagare var på väg att berätta något som hade kunnat hjälpa henne på traven varpå hon svarade att vi inte skulle behöva avslöja saker för henne, det var andarnas uppgift. Det tycker jag tyder på att man är ett seriöst medium, det hade varit alltför enkelt för henne där att plocka upp det deltagaren ville förmedla och sedan nyttja det.

Men vi kan säga som så; jag fick kontakt med två andar och båda ville att jag skulle utnyttja min mediala förmåga så i höst ska jag söka mig till sådana kurser. Det känns som om detta kom vid alldeles rätt tidpunkt då jag känt att jag varit på väg åt det hållet men inte riktigt vetat hur jag ska ta mig vidare. Men nu vet jag!

Jag tackar för en fantastisk kväll som bjöd på många befriande tårar från min sida, tårar av glädje & lättnad.



Denna fina ängla-worry stone fick jag tillsammans med mina téer igår från rara Carina som har Amuletten. Visst är den underbar? 4 x 3 cm.
På påsen den levereras i kan man läsa följande;

"Give your worries to the Angels
It is time to heal your heart.

Every day a new beginning
Where love & hope can start.

Give your worries to the Angels
Release your doubt and fear.

Trust in God to always be there
With Angels always near."

Stenen fanns i min hand under hela seansen och det kändes otroligt rogivande och var nog det som fick mig att slappna av totalt.

Nu fortsätter jag att vara i flödet jag hamnade i igår och ser var det bär mig.

Malin ♣

 


Poetry in motion

Leon har upptäckt det roliga med kylskåpspoesin och ville skriva lite själv!

 

 

Känns dock inte så bra med magneter som lätt hamnar i munnen så det blir allt till att flytta de högre upp på kylskåpet där de inte nås av klåfingriga små pojkhänder! ;)

Malin ♣

 


Försäkringskassans regler påverkar Ekoblogg

Jag satt i telefon med Försäkringskassan igår i ett annat ärende och bloggande som inkomst kom på tal. Kvinnan upplyste då mig om att eftersom den numer kan klassas som inkomstbringande så har jag endast rätt att arbeta med den de dagar jag inte är föräldraledig. Eftersom vi endast är föräldralediga 5 dagar/vecka, mån-fre, så kommer bloggandet numer att ske på helgen men att Johan publicerar inläggen på veckan. Jag förbereder på helgen och Johan skötter om det praktiska sedan och skriver då till Malin eller Johan beroende på vem som ligger bakom dem. På så vis har vi ryggen fri på ett tillåtet sätt. 

Ni kommer inte alls att påverkas av detta annat än att om ni önskar ett inlägg eller om ett företag skickat en produkt som ska recenseras kanske ni får vänta några dagar längre på det än till dagen efter som oftast annars. Bloggen kommer fortfarande att spotta ut inlägg varje dag! :)

Men nu är vi säkra på att rätt är rätt!

Malin ♣ 

Att leva med hund

Vi fick en fråga från en av er läsare förra veckan om inte vi kunde skriva lite om hur det är att leva med hund så nu har vi filat lite på våra tankar så, håll till godo helt enkelt! :)

Att ha skaffa en hund är lika med att skaffa ett livslångt ansvar och åtagande, men samtidigt en lika lång glädje och villkorslös kärlek! Jag har växt upp i en familj där det funnits allergi så vi hade guldfiskar som barn, medan Johan kommer från hemförhållanden där det alltid funnits hundar. Men på något sätt kändes det ändå självklart att vi skulle ha hund och då Johan mött en whippet på stan och blev såld åkte vi till en kennel för att kika, bara för att bilda oss en uppfattning om rasen. Just detta tror jag är superviktigt, det är så lätt att läsa eller på annat sätt bilda sig en förutfattade mening om rasen och tro att den passar eller inte passar just vår familj. Att få träffa de på riktigt och se hur de interagerar med både varandra och människor tror jag är otroligt viktigt!
Vi föll i alla fall som flaggstångslånga furor för dessa otroligt lugna mysmaskiner och ca. 1½ år senare var det dags för Lotus att flytta hem till oss. Han var en hemsk valp, utan att ljuga! Han bets, förstörde, skällde, matvägrade, ville inte gå fint eller kunde uppföra sig med andra hundar. Men har var så hett efterlängtad och innerligt älskad att vi kämpade på! Han blev snabbt rumsren och på den 10e dagen hemma hos oss gick han på dörren första gången, han var då inte ens 9 ½ vecka. *stolt*



Vi gick en valpkurs och kände att vi äntligen började få pli på honom då han insjuknade svårt i bakteriell hjärnhinneinflammation som satte sig i lederna. Fars Dags-helgen då han var 7 månader höll vi på att förlora honom. Vi hade haft kontinuerlig kontakt med jourhavande veterinär hela helgen men inom loppet av en timme försämrades tillståndet allvarligt och Lotus fördes medvetslös till veterinärstationen i ilfart. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Han fick en kortisoninjektion och skulle komma att behandlas med kortisonet i 3 månader. Då kortison är ett stresshormon avrådde både veterinär och hundinstruktör oss från att fortsätta med valpkursen då. Och allt vi kämpat med att bygga upp rasade och han föll åter in i sina gamla mönster i samma veva som han blev könsmogen och allmänt obstinat. Livet med hund var så drygt då! I samma veva kom kraven från hans uppfödare om att ställa ut honom så vi kämpade på med allt!



I takt med att Lotus växte upp och vi synkade oss mer i våra uppfostringsmetoder fick vi hyfsad ordning på killen! :) I samma veva bröt vi med uppfödaren och slutade ställa ut honom då hon helt dödat det intresset. Vi ställde Lotus 24 ggr. på ett år men det ansågs inte tillräckligt...vissa jobbar faktiskt heltid med annat än att vara sjukskriven. Lotus var i alla fall duktig i ringen, och jag tror att den kontakt han och jag grundlade då var räddningen på hans allt annat än trevliga beteende.



Idag är han en charmigt oborstad herre som skäller och hoppar då det kommer folk som enda "fel". Att slappa i soffan är superskönt! Lotus blir 5 år i april.



I höstas kom ju som sagt valpen Tofu hem till oss! Raka motsatsen mot hur Lotus var som valp, men så hade han också en helt annan start i livet som föddes hos en bra uppfödare ute på landet och inte i en hälsovådligt trång liten 2a i innerstan.



Tofu var i det närmsta rumsren då han kom till oss och det var guld värt eftersom Leon kröp runt på golvet för fullt då! Han har tuggat i sig fler saker än Lotus, men å andra sidan fanns det ju mer tillgängliga saker på golvet nu eftersom vi inte hade några barn då Lotus var valp. Tofu gillar inte att vara ensam hemma utan trivs bäst då han får följa med i bilen. Det blir ju lätt så ändå då man bor som vi gör, en bit från stan, att man tar med vovvarna för att inte känna någon "måste-tid" att vara hemma. Är de med kan de följa med in eller sova i bilen och få promenader ändå. :)



Tofu har ALDRIG gjort någon ansats att bita någon över huvudtaget, sover på huvudkudden mellan oss på nätterna (Lotus sover nere i fotändan), vill alltid pussas och viftar på svansen så fort man nämner hans namn. ♥ Han äter alltifrån bajs till julpynt, träpinnar, sten, plastleksaker, grindar, väggar, stolar och ost. Grannen som hämtar tidningen iklädd reflexjacka varje morgon är farlig och honom måste man skälla ut genom köksfönstret ståendes på kökssoffan!
Tofu blir 1 år i juni.



Men hur är det då att leva med hund? Jag måste säga att det är bra mycket enklare att leva med två hundar då man bor på landet. Inne i stan fungerade det jättebra med Lotus då han alltid varit väldigt lugn inomhusl Han fick kissa på morgonen då vi klev upp, en promenad vid lunch, en promenad innan middagen och en på kvällen. Flera gånger i veckan gick vi ner till några grässlätter på gatan nedanför vår och lät honom springa "lös" i spårlina.
Sedan vi flyttade till Lyckobacken springer de lösa ute på den 3 500 m² stora inhägnade tomten och får en promenad per dag. Och de sover som stockar och Lotus är ännu lugnare här. Man märker att de trivs!
Båda två är väldigt snälla med både varandra, oss & Leon och gillar att vara där vi är. Går jag & Leon in till tvättstugan så hänger de på och lägger sig på mattan på golvet där, går vi upp så följer de med. :) Vi upplever att två hundar är en lagom balans i vår familj och kommer inte att skaffa fler samtidigt så länge vi har små- eller hemmavarande barn. De sitter säkert i bilen i en krocktestad halvbur från Jeppes Grindar och ligger ihopknölade på varandra tätt, tätt intill. Maten de stoppar i sig är det 77 % KRAV-innehållande helfodret från Magnusson och godiset kommer från Ecodog. Våra hundar är, precis som vi människor, så fullförsäkrade man bara kan vara och har även varsin livförsäkring. Jag skulle i runda slängar säga att Lotus & Tofu tillsammans kostar oss i snitt ca. 750 :- i månaden, men då är mer än hälften av dessa försäkringskostnader.

Lotus är galet snäll & tolerant mot Tofu's valpmanéer och går hellre undan om han blir less isället för att ta en fight (vilket säkert skulle löna sig i långa loppet!) med lill-fisen. Just nu är Tofu ca. 3 cm. högre i manken än Lotus men det är ändå Lotus som har sista ordet här hemma!
Tofu får närma sig Lotus för mys allt mer och nattetid fram emot småtimmarna sover de gärna lite grand på varandra!

 

Vi älskar er, våra tut-mufflor! ♥

Jag upplever att vi har ett harmoniskt liv tillsammans med våra hundar och på kvällarna då Leon somnat kryper vi alla upp i soffan och då är det dags för hundarna att få sin "egen-tid" med mys - något de är väl medvetna om och nyttjar till fullo! ;)

Malin ♣

 


Tidigare inlägg
RSS 2.0