TorsDagens tacksamhet
Igår stötte jag på en rar person som jag inte träffat sedan flytten vart bestämd och huset köpt. Denna frågade, med en stor dos humor, om jag verkligen vill bo så där på landet. Var jag verkligen en lantis? Jag svarade ja, för det är jag på fullaste allvar. Jag har kanske inte tillåtit mig själv att ge utlopp för det tidigare, men speciellt sedan Leon föddes vill jag bort, bort, bort från stan!
Vi stod och pratade ett tag kring det här med att det känns skönt att kunna höra att grannen kommer hem och att det slår i dörrar och så lite här och där. Och det är precis det jag är så heligt less på! Jag vill höra hönornas kacklande, kossornas råmande och traktorns brummande. Vi har bott så centralt i så många år att vi utsatts för så mycket som gör att vi nu fått nog.
Igår kväll innan jag somnade låg jag och funderade kring det vi pratat om, och jag fylldes av sådan tacksamhet för att jag verkligen äntligen får flytta bort från stan och allt och få komma hem till friden och tystnaden. Det var så skönt att denna rara person frågade för nu tvingades jag än en gång fundera kring vad vi gör och varöfr vi gör det, och ännu en gång kändes det lika rätt!
4 veckor kvar nu hörni. :D
(Hoppas bara att folk nu sen "törs köra så långt" för att komma och hälsa på oss, det vore trist annars!) :)
♣
vad fint! precis så känns det för oss också!
och vi har faktiskt haft fler besök än någonsin tidigare. Vi bara bjuder hem folk hela tiden utan att låtsat som att det är långt. Vi förutsätter att de är beredda att köra lite för privilegiet att träffa oss :) och det funkar utmärkt
kram
fint.
vart är det ni ska flytta? jag har glömt redan, jag frågade nån gång förut men sen så missade jag svaret.
jag gissar lite glatt
långviksmon?
björna?
hemling?
skorped?
risbäck?
jag bara sa lite ställen som ligger ute på landet ;P.
och jag skulle gärna flytta bort från stan med, eller om jag skulle bo på landet menar jag, det vore fint faktiskt. när jag blir gammal ska jag flytta på landet, eller snarare kanske fyrtioår haha!
underbaraclara: Jaha, så det är så man ska göra? BJuda till gästabud som aldrig förr? ;) Låter som en bra idé!
Härlikgt att flytten motsvarade era förväntningar!
Kramalin
lisa: Du får maila om du vil veta då jag inte vill skriva ut det på bloggen.
Kul att fler unga vill bo på landet! :D
Kram på dig!
lisa: Kul att du nämnde Risbäck då det är byn jag växte upp i! Imorgon ska jag ta mina barn, sambon, min pappa med flera "hem till byn" på en liten visit :)
Malin: Jag tror nog att det kan krävas inbjudningar för att en del ska komma, andra kommer ändå. Det kan vara ovant för många att köra så långt. Jag vet. Jag har bott "långt ifrån" större delen av mitt liv ;) Vad många inte tänker på är att det är lika långt för MIG att åka hem till DEM som det är för DEM att åka hem till MIG... Inte alls för många år sedan var det en god vän som sa "Kom och hälsa på oss nån gång!" (de bor 2 mil norr om stan, jag bodde 6 mil väster om stan) Jag sa "Javisst, å ni är också välkomna hem till oss!" Svaret jag fick var... "Nä men det är ju så långt, det tar ju en hel dag..."
Nadia: Det var bland det roligaste jag läst, så himla kul! :)
