Idag
Om ett tag ska vi ta och bege oss upp till barnavdelningen för vägning av prinsen + en läkarundersökning. Igår innan vi åkte hem fick vi veta att allt som vanligt var bra. Under morgonkvisten då tog de ett blodstatus-prov på honom och det visade att han fortfarande har bra Hb-värde, blodplättarna var bra till antalet och det andra som kollades (minns inte allt) var också på topp! Vi hade en ny läkare då och hon var, precis som alla adra, hel förstummad över att Leon var så frisk! Härligt med ett välmående barn!
Jag ska försöka städa undan lite idag (+ sova mycket) för att känna att jag är hemma i mitt hem igen! Annars är det tänkt att jag ska gå runt och mysa och känna lugnet med mina gos-pojkar! Sköterskorna där uppe har allihopa sagt att de inte stött på så
lugna föräldrr som jag och Johan någon gång. Inte en enda gång har vi tappat fokus och det tyckte de var beundransvärt. Dessutom tyckte de att det var rörande att se hur samspelta jag och Johan var. Det var fint tycker jag! Vi är ju det, men det var roligt att se att andra också noterat det!
Lill-familjen mot världen!
♣
Jag ska försöka städa undan lite idag (+ sova mycket) för att känna att jag är hemma i mitt hem igen! Annars är det tänkt att jag ska gå runt och mysa och känna lugnet med mina gos-pojkar! Sköterskorna där uppe har allihopa sagt att de inte stött på så
lugna föräldrr som jag och Johan någon gång. Inte en enda gång har vi tappat fokus och det tyckte de var beundransvärt. Dessutom tyckte de att det var rörande att se hur samspelta jag och Johan var. Det var fint tycker jag! Vi är ju det, men det var roligt att se att andra också noterat det!
Lill-familjen mot världen!
♣
SönDagens tacksamhet
Igår kväll sög Leon i sig 10 ml. från mitt bröst (man mäter via sonden) och imorse kanske hälften (jag hade redan börjat sonda då så jag kunde inte kolla mängden) och ni skulle bara veta hur lyckliga vi är! "Normalt" ska de inte kunna göra det förrän vi 2500 gr. och imorse väfde prinsen 2050 gr. Det är det jag alltid sagt; snacka om stor-lillkille vi fick! :D Även om han inte kan helamma än på ett par veckor betyder det jättemycket för hans utveckling att han greppat tekninken!
Hurra för Leon idag!
♣
Hurra för Leon idag!
♣
Ordning och reda
Har fixat två pärmar nu som jag ska ordna till i veckan. Den ena ska få ha alla papper som gäller alla besök och journaler hos BM, förlossningsjournalerna, den journal Leon får nu på barnavd. mm. I den andra pärmen tänkte jag sätta in alla fina kort han fått och fortfarande får! Vi gjorde samma sak med telegrammen och korten vi fick i samband med vårt bröllop och det är så mycket roligare än att de ligger i någon låda och glöms bort!
En klippbok ska införskaffas någon gång nästa vecka då Johan är hemma och jag kan smita ifrån lite. Har redan samlat på mig en massa om lilleman som vi vill börja klippa och klistra med! :D
♣
En klippbok ska införskaffas någon gång nästa vecka då Johan är hemma och jag kan smita ifrån lite. Har redan samlat på mig en massa om lilleman som vi vill börja klippa och klistra med! :D
♣
Ångest och stress
Att föräras ett prematurt barn kan vara förenligt med en massa besvär. Tack och lov har vi varit förskonade från allt sådant då Leon egentligen är fullgången på något konstigt vis men ändå lite omogen. Läkarna vet inte riktigt alla gånger hur de ska handskas med honom eftersom han mår bra till 100 % men ändå är så pass liten. Vi känner såklart djup vördnad och innerlig tacksamhet inför detta, även om vi inte är förvånade över att vi fick en liten mirakel-bebis.
Därför vill jag vara försiktigt med att skriva detta eftersom jag vet att många där ute fått prematura barn och dragit med en massa besvär, samtidigt kan man bara se till sitt eget hus och det är där jag sitter och funderar nu.
Läkarna har sagt att vi ska vara försiktiga med att låta folk träffa Leon eftersom han är just för tidigt född. Han är kanske inte nödvändigtvis extra mottaglig för smitta men om han drabbas av något så slår det an hårdare på honom eftersom han inte är fullgången eller färdig-utvecklad än. Vi bestämde att Leon's far- och morföräldrar (d.v.s våra egna föräldrar) skulle få träffa honom nu allra först, såklart för att det är deras barnbarn. Inte ens våra syskon har träffat honom än, detta trots att Johan's syster med familj nu befinner sig en våning upp hela helgen. De har under hösten dragits med förkylningar så varken de eller vi tycker att det är lämpligt att de ses just nu. Självfallet så står de (Johan's syster och min bror med respektive familj) högst på listan så fort ett nytt tillfälle ges. Jag längtar också efter att få låta bästa C träffa honom (dock utan sin lilla M på ett bra tag till) och sedan min farmor, farfar och mormor och S. Vid jul kommer Leon's faddrar hem från Stockholm samt våra syskon igen. Det räcker. Han orkar inte med mer eftersom han måste få lugn och ro för att kunna växa ikapp det han förlorat.
Vad är då kruxet?
Jo, alla SMS, telefonsamtal, mail och kort som alla innehåller raden "Säg till så fort vi får hälsa på!". Detta kan tyckas trevligt såklart, att många vill komma och fira just vårt mirakel. Samtidigt är det förenligt med en massa stress, speciellt hos mig. Min högsta önskan just nu är att folk ska låta oss få ta hand om honom i lugn och ro icg att det får ta den tid VI anser att VI behöver, inte den tid andra är villiga att vänta med att träffa honom. Att alla sedan inte kan komma samtidigt kan tyckas självklart, men kanske behöver påminnas om. Vi måste själva få välja vilka som ska få träffa honom och oss och när det passar, även om det sitter släkt och vänner i andra städer runtom som tycker att de borde få göra det som är hemma just nu. Vi kommer i vår takt att beta av den innersta kretsen innifrån och ut med de personer vi först vill släppa in. Om någon blir ledsen eller stött över detta ber vi om ursäkt men samtidigt om respekt för vårt beslut gällande vårt barn. Ingen kunde veta att det skulle bli så här, men nu är det så och vi är så ofantligt lyckliga över den gåva Leon är!
Ett I-landsproblem kan tyckas, men ändock så är det vårt problem.
Nu ska jag mata lilleman! ♥
♣
Därför vill jag vara försiktigt med att skriva detta eftersom jag vet att många där ute fått prematura barn och dragit med en massa besvär, samtidigt kan man bara se till sitt eget hus och det är där jag sitter och funderar nu.
Läkarna har sagt att vi ska vara försiktiga med att låta folk träffa Leon eftersom han är just för tidigt född. Han är kanske inte nödvändigtvis extra mottaglig för smitta men om han drabbas av något så slår det an hårdare på honom eftersom han inte är fullgången eller färdig-utvecklad än. Vi bestämde att Leon's far- och morföräldrar (d.v.s våra egna föräldrar) skulle få träffa honom nu allra först, såklart för att det är deras barnbarn. Inte ens våra syskon har träffat honom än, detta trots att Johan's syster med familj nu befinner sig en våning upp hela helgen. De har under hösten dragits med förkylningar så varken de eller vi tycker att det är lämpligt att de ses just nu. Självfallet så står de (Johan's syster och min bror med respektive familj) högst på listan så fort ett nytt tillfälle ges. Jag längtar också efter att få låta bästa C träffa honom (dock utan sin lilla M på ett bra tag till) och sedan min farmor, farfar och mormor och S. Vid jul kommer Leon's faddrar hem från Stockholm samt våra syskon igen. Det räcker. Han orkar inte med mer eftersom han måste få lugn och ro för att kunna växa ikapp det han förlorat.
Vad är då kruxet?
Jo, alla SMS, telefonsamtal, mail och kort som alla innehåller raden "Säg till så fort vi får hälsa på!". Detta kan tyckas trevligt såklart, att många vill komma och fira just vårt mirakel. Samtidigt är det förenligt med en massa stress, speciellt hos mig. Min högsta önskan just nu är att folk ska låta oss få ta hand om honom i lugn och ro icg att det får ta den tid VI anser att VI behöver, inte den tid andra är villiga att vänta med att träffa honom. Att alla sedan inte kan komma samtidigt kan tyckas självklart, men kanske behöver påminnas om. Vi måste själva få välja vilka som ska få träffa honom och oss och när det passar, även om det sitter släkt och vänner i andra städer runtom som tycker att de borde få göra det som är hemma just nu. Vi kommer i vår takt att beta av den innersta kretsen innifrån och ut med de personer vi först vill släppa in. Om någon blir ledsen eller stött över detta ber vi om ursäkt men samtidigt om respekt för vårt beslut gällande vårt barn. Ingen kunde veta att det skulle bli så här, men nu är det så och vi är så ofantligt lyckliga över den gåva Leon är!
Ett I-landsproblem kan tyckas, men ändock så är det vårt problem.
Nu ska jag mata lilleman! ♥
♣
Dagens Leon
Imorse vägde Leon 1970 gr. så förmodligen är det vi som blir ut-permitterade på måndag! Tjoho! Förstår ni vad jag längtar efter att få sova i min egna säng tillsammans med älskade Johan igen?
Han mådde bara finemangs i övrigt så de nästan sparkade ut oss efter ronden! ;) Johan skjutsade hem oss och är nu i verksta'n och jobbar lite, Lotus fick följa med så jag och Leon är hemma själva och myser till kl. 16.00!
♥ L Y C K A ♥
Han mådde bara finemangs i övrigt så de nästan sparkade ut oss efter ronden! ;) Johan skjutsade hem oss och är nu i verksta'n och jobbar lite, Lotus fick följa med så jag och Leon är hemma själva och myser till kl. 16.00!
♥ L Y C K A ♥
Sticky grandma'!
Jag har världens bästa mamma, men jag lovar att Leon har en ännu bättre mormor! Hänger ni med? ;) Hon virkade ju den där fantastiska filten jag bloggade om för ett tag sedan och sedan dess har hon hunnit med Sverige's mest originella mobil vi ska hänga upp och nu är hon inne på en prematur-mössa i mjuk ull till prins Leon. Tack mamma! Själv tillhör jag tyvärr de där som inte kan sticka eller virka...tur mamma kan!
Har hittat ett mönster på en jättesöt slipover som jag tror ska få bli hennes nästa projekt! :D
♣
Har hittat ett mönster på en jättesöt slipover som jag tror ska få bli hennes nästa projekt! :D
♣
Dagens Leon
Idag så hade lilleman gått upp till hela 1950 gr. så nu är det inte länge kvar tills vi blir ut-permitterade! Tjoho! Igårkväll var detr riktigt drygt att kliva upp från soffan, ut ur Johan's supersköna fleecemorgonrock, dra upp Leon ur den gos-varma vagnen och packa in honom i en massa kläder och en bilbarnstol och åka in till barnavdelningen endast för att sova. 12 minuter över 9 imorse var vi hemma igen. Ja, ja, inte många dagar kvar nu!
Inatt har han sovit väldigt "otröjet" (Norrländska för stökigt, oroligt) och jag vet inte hur många gånger jag vaknat. Han är hungrig långt innan han den utsatta tid han ska äta på så jag ska prata med doktorn imorgon då hon går ronden och höra om det är OK att ge honom mat då. Det är lite speciellt eftersom han ska äta på speciella tider så att det går "rätt" antal timmar mellan målen så att vi är säkra på att kroppen hinner tillgodogöra sig det han äter samt att han ska få i sig rätt mängd för att öka i vikt.
Längtar tills han orkar amma så man slipper allt detta, då får han (precis som alla andra ammande barn) äta då han själv säger till och är hungrig!
♣
Inatt har han sovit väldigt "otröjet" (Norrländska för stökigt, oroligt) och jag vet inte hur många gånger jag vaknat. Han är hungrig långt innan han den utsatta tid han ska äta på så jag ska prata med doktorn imorgon då hon går ronden och höra om det är OK att ge honom mat då. Det är lite speciellt eftersom han ska äta på speciella tider så att det går "rätt" antal timmar mellan målen så att vi är säkra på att kroppen hinner tillgodogöra sig det han äter samt att han ska få i sig rätt mängd för att öka i vikt.
Längtar tills han orkar amma så man slipper allt detta, då får han (precis som alla andra ammande barn) äta då han själv säger till och är hungrig!
♣
Förlossningsberättelse
Lördagen den 4 oktober skulle vi ju till min bror och hans flickvän/fästmö i Umeå. Innan vi skulle åka upptäckte jag att slemproppen gått så den dagen tillbringades på förlossningen med slut-ordination att vila och ta det lugnt kommande veckor. Helgen efter, den 11 oktober, hade vi egentligen tänkt vara i vår fjällstuga i Storlien men vågade inte åka då det är 25 mil till närmaste BB ifrån stugan. Vi tänkte; åker vi så händer det säkert något, stannar vi hemma blir det lugnt. Jo tjena! Vi åkte till Umeå och hade det hur trevligt som helst! Vi mös, kramades, shoppade på Myrorna (hittade en grym jacka som ser ut som en puli) och drack ljuvligt läskande lemon-shakes och mådde allmänt gott!
Då vi kom hem började vi se en film men vid 22.30-tiden kände vi oss trötta så vi gick och lade oss. Ca. 50 minuter senare vaknade jag, gick på toan och då gick vattnet. Vi behöll dock lugnet och ringde förlossningen. De bad oss komma in direkt eftersom det inte var en fullgången graviditet och eftersom man inte visste om bebisen fixerat sig. Vi slängde ner lite grejor (läs halva hemmet) i raskt tempo, kramade vovven, ringde Johan's föräldrar som var ute på galej och bad hans pappa komma ner och sova med Lotus då de kom hem och brände iväg till sjukhuset.
Väl framme fick jag (efter att ha läkt vad som kände som flera liter fostervatten inne på akuten) åka rullstol upp till förslossningen/BB. Direkt då vi kom upp på rummet togs ett CRP (ett prov för att kolla eventuella infektioner för att se om någon sådan startat igång det hela) på mig och jag kopplades upp mot en CTG-apparat som följde min och bebisens välmående. Eftersom jag fortfarande var i vecka 32 då jag kom in ville man göra allt för att jag skulle hinna gå in i vecka 33, alla dagar extra inne i magen är värdefulla för prematura barn. Jag fick bricanyl-dropp för att de molande förvärkar jag nu hade fått skulle avta och man gav bebisen 2 sprutor med cortison för att påskynda dess lungmognad. De togs med 12 timmars intervall så inte före söndagkväll kl. 21 fick bebisen komma, men gärna ännu senare.
Värkarna kom och gick och det beslutades att efter att cortison-sprutorna fått verka skulle man inte längre försöka fördröja förlossningen utan låta naturen ha sin gilla gång. Under söndagen den 12e oktober gjordes ett UL som visade att bebisen mådde toppen och man uppskattade då dess vikt till 2,2 kg. Vi försökte kika vad det var som doldes där inne men det sprattlade så hemskt så ingen, inte ens barnläkaren som utförde det, hade en chans att se! :)
På måndagkväll kom en barnsjuksköterska ner från barnavdelningen och förklarade en massa för oss om vad som skulle hända nu sedan. Hon berättade att bebisen med största sannolikhet inte skulle skrika då den föddes eftersom den skulle vara så liten. Hon gick igenom allt från respiratorer till CPAP-apparater (andningshjälp där man andas mot ett motstådn för att lungan ska slippa vidga sig själv). Hon sa också att ett team med barnläkare skulle vänta utanför medan jag födde och sedan skulle Johan får följa med de och bebisen medan jag fick vara kvar och föda ut moderkakan och genomgå en liten koll.
Natten mellan tisdag och onsdag hade jag regelbundna värkar, mellan 15 och 30 minuter mellan varje värk. Johan och jag andades profylaktiskt igenom varj värk och somnade sedan tills det var dags för nästa.
Vid 10-tiden på onsdagen körde värkarna igång med men Johan och jag tog det lugnt själva inne på vårt rum. Vi lyssnade på avslappningsmusik och andades tillsammans. Vi pratade kring våra målbilder och han gav mig lugnande massage. Vid 11-tiden kom de allt tätare och 11.40 finns det noterat i min journal att de anser att förlossning nu var igång. Man ville vänta med att kolla hur pass öppen jag var eftersom minsta lilla bakterie var ännu känsligare för bebisen då den är så pass tidig så jag gick och harvade på in i det sista. Strax efter 13 kollade ansvarig barnmorska och det visade sig då att jag var öppen 10 cm. Snabbt byttes säng till en förlossningssäng och handskar fylldes med het-vatten. 13.20 kom den första krystvärken och i samma sekund radade teamet med läkare upp sig i förmaket in till vårt rum. 13.37 kom så älskade Leon till världen med ett ill-vrål! Som för att säga "Fuck you, världen" liksom! Eftersom han mådde så bra lades han direkt upp på mitt bröst och betraktades av de stoltaste föräldrarna i världshistorien! Efter ett par minuter gick Johan (som nyss klippt sin första, förhoppningsvis inte den sista, navelsträngen) iväg med sin förstfödde son i sin famn in till ett undersökningsrum där läkarna väntade. Man försökte förgäves få ut min moderkaka ett par minuter men ganska snabbt beslutades att jag skulle ner på operation och sövas för att man skulle skrapa ut den manuellt. Ja, det hade säkerligen kännts om jag varit vaken! Innan jag åkte iväg kom dock Johan tillbaka med vår välmående son och vi fick en alldeles underbar familjestund tillsammans.
Medan jag sedan rullades iväg bar Johan upp Leon på barnavdelningen för en grundligare undersökning. Jag sövdes och det sista jag minns är att det kändes som om man var med i ett avsnitt av "Cityakuten" eller "Grey's anatomy" med alla grönklädda människor som stirrade ner på mig! Jag som aldrig någonsin legat på sjukhus tyckte detta var otroligt spännande!
Efter 50 minuter vaknade jag upp och han precis piggna till så kom Johan ner till mig. Han hade då en massa goda nyheter gällande Leon och vi bara njöt av att vi nu var föräldrar. Väl tillbaka på BB väntade lasagne till mig och de sedvanliga samtalen till familj och vänner ringdes. Efter ett tag åkte jag rullstol upp till avdelning 21 för att se min och Johan's underbare son! Han låg där i värmebädd och sussade och hade precis ätit sitt andra mål här i livet. Man ville dock inte skriva ut mig från BB eftersom jag tappat stora mängder blod så jag och Johan sov på BB den natten. Jag ljuger inte då jag säger att jag aldrig sovit så gott. Vi somnade hand i hand, överlyckliga över att vår kärleks-mirakel nu kommit till oss, förmodligen för tidigt eftersom vi längtat så innerligt!
Dagen efter (torsdag 16 oktober) var vi uppe på 21an hela dagen och fick lära oss ta hand om Leon. Vi mös och snusade och åkte ner på regelbundna kontroller av mig på BB. Man beslutade dock att jag skulle vara inskriven på BB ytterligare en natt eftersom jag fortfarande hade så lågt Hb-värde och blodtryck. Denna natt åkte Johan hem och sov hemma för första gången på flera dagar, gissa om Lotus blev glad!
Den kvällen kom en barnmorska in och gick igenom mina journaler och förklarade allt som det stod för. Hn sa att det var sällan man såg ett så lugnt och samspelt par föda barn på ett så naturligt sätt. Då blev jag stolt! Förlossningen belv ju nämligen precis som vi tänkt, om än lite väl tidig! Speciellt härlig tycker jag rutan är där det står ett kryss efter "Ingen smärtlindring ö h t (över huvud taget)"!
På fredagmorgon skrevs jag in på barn tillsammans med Leon och där har vi nu varit sedan dess, jag i 1 ½ vecka och han i 2 veckor. Han kommer att äta Teofyllamin (som han äter den lägsta dosen av) i förmodligen en vecka till och den ger vi själva honom 2 ggr/dag via hans sond. Nu får vi fortsätta vara hemma hela dagarna, varannan dag 9.00-21.00 och varannan 11.00-21.00, de dagarna för att vi ska vara med då läkarna går ronden, tills han väger över 2 kg. Då blir vi ut-permitterade och åker in ett par gånger i veckan för att vägas och undersökas tills han är stark nog att äta själv och sonden kan tas bort.
Imorse vägde prinsen 1880 gr. så nu har han gått upp det han gick ner efter förlossningen och 10 gram extra. Det är så härligt att se att vågen tick uppåt för varje morgon jag väger honom! :) Han ligger i sin vagn nu och plirar trött på mamma. Han har otroligt pigga ögon, alldeles natt-svarta! Leon är ett lugnt och förnöjt barn som dock protesterar hejvilt då man byter blöja! :)
Hoppas ni fått er värsta nyfikenhet stillad nu, är det något ni undrar över så fråga gärna. Jag säger till om något känns för privat för att svara på!
Nu ska jag mata prinsen våran och efter det fixa käk åt oss!
♣
Då vi kom hem började vi se en film men vid 22.30-tiden kände vi oss trötta så vi gick och lade oss. Ca. 50 minuter senare vaknade jag, gick på toan och då gick vattnet. Vi behöll dock lugnet och ringde förlossningen. De bad oss komma in direkt eftersom det inte var en fullgången graviditet och eftersom man inte visste om bebisen fixerat sig. Vi slängde ner lite grejor (läs halva hemmet) i raskt tempo, kramade vovven, ringde Johan's föräldrar som var ute på galej och bad hans pappa komma ner och sova med Lotus då de kom hem och brände iväg till sjukhuset.
Väl framme fick jag (efter att ha läkt vad som kände som flera liter fostervatten inne på akuten) åka rullstol upp till förslossningen/BB. Direkt då vi kom upp på rummet togs ett CRP (ett prov för att kolla eventuella infektioner för att se om någon sådan startat igång det hela) på mig och jag kopplades upp mot en CTG-apparat som följde min och bebisens välmående. Eftersom jag fortfarande var i vecka 32 då jag kom in ville man göra allt för att jag skulle hinna gå in i vecka 33, alla dagar extra inne i magen är värdefulla för prematura barn. Jag fick bricanyl-dropp för att de molande förvärkar jag nu hade fått skulle avta och man gav bebisen 2 sprutor med cortison för att påskynda dess lungmognad. De togs med 12 timmars intervall så inte före söndagkväll kl. 21 fick bebisen komma, men gärna ännu senare.
Värkarna kom och gick och det beslutades att efter att cortison-sprutorna fått verka skulle man inte längre försöka fördröja förlossningen utan låta naturen ha sin gilla gång. Under söndagen den 12e oktober gjordes ett UL som visade att bebisen mådde toppen och man uppskattade då dess vikt till 2,2 kg. Vi försökte kika vad det var som doldes där inne men det sprattlade så hemskt så ingen, inte ens barnläkaren som utförde det, hade en chans att se! :)
På måndagkväll kom en barnsjuksköterska ner från barnavdelningen och förklarade en massa för oss om vad som skulle hända nu sedan. Hon berättade att bebisen med största sannolikhet inte skulle skrika då den föddes eftersom den skulle vara så liten. Hon gick igenom allt från respiratorer till CPAP-apparater (andningshjälp där man andas mot ett motstådn för att lungan ska slippa vidga sig själv). Hon sa också att ett team med barnläkare skulle vänta utanför medan jag födde och sedan skulle Johan får följa med de och bebisen medan jag fick vara kvar och föda ut moderkakan och genomgå en liten koll.
Natten mellan tisdag och onsdag hade jag regelbundna värkar, mellan 15 och 30 minuter mellan varje värk. Johan och jag andades profylaktiskt igenom varj värk och somnade sedan tills det var dags för nästa.
Vid 10-tiden på onsdagen körde värkarna igång med men Johan och jag tog det lugnt själva inne på vårt rum. Vi lyssnade på avslappningsmusik och andades tillsammans. Vi pratade kring våra målbilder och han gav mig lugnande massage. Vid 11-tiden kom de allt tätare och 11.40 finns det noterat i min journal att de anser att förlossning nu var igång. Man ville vänta med att kolla hur pass öppen jag var eftersom minsta lilla bakterie var ännu känsligare för bebisen då den är så pass tidig så jag gick och harvade på in i det sista. Strax efter 13 kollade ansvarig barnmorska och det visade sig då att jag var öppen 10 cm. Snabbt byttes säng till en förlossningssäng och handskar fylldes med het-vatten. 13.20 kom den första krystvärken och i samma sekund radade teamet med läkare upp sig i förmaket in till vårt rum. 13.37 kom så älskade Leon till världen med ett ill-vrål! Som för att säga "Fuck you, världen" liksom! Eftersom han mådde så bra lades han direkt upp på mitt bröst och betraktades av de stoltaste föräldrarna i världshistorien! Efter ett par minuter gick Johan (som nyss klippt sin första, förhoppningsvis inte den sista, navelsträngen) iväg med sin förstfödde son i sin famn in till ett undersökningsrum där läkarna väntade. Man försökte förgäves få ut min moderkaka ett par minuter men ganska snabbt beslutades att jag skulle ner på operation och sövas för att man skulle skrapa ut den manuellt. Ja, det hade säkerligen kännts om jag varit vaken! Innan jag åkte iväg kom dock Johan tillbaka med vår välmående son och vi fick en alldeles underbar familjestund tillsammans.
Medan jag sedan rullades iväg bar Johan upp Leon på barnavdelningen för en grundligare undersökning. Jag sövdes och det sista jag minns är att det kändes som om man var med i ett avsnitt av "Cityakuten" eller "Grey's anatomy" med alla grönklädda människor som stirrade ner på mig! Jag som aldrig någonsin legat på sjukhus tyckte detta var otroligt spännande!
Efter 50 minuter vaknade jag upp och han precis piggna till så kom Johan ner till mig. Han hade då en massa goda nyheter gällande Leon och vi bara njöt av att vi nu var föräldrar. Väl tillbaka på BB väntade lasagne till mig och de sedvanliga samtalen till familj och vänner ringdes. Efter ett tag åkte jag rullstol upp till avdelning 21 för att se min och Johan's underbare son! Han låg där i värmebädd och sussade och hade precis ätit sitt andra mål här i livet. Man ville dock inte skriva ut mig från BB eftersom jag tappat stora mängder blod så jag och Johan sov på BB den natten. Jag ljuger inte då jag säger att jag aldrig sovit så gott. Vi somnade hand i hand, överlyckliga över att vår kärleks-mirakel nu kommit till oss, förmodligen för tidigt eftersom vi längtat så innerligt!
Dagen efter (torsdag 16 oktober) var vi uppe på 21an hela dagen och fick lära oss ta hand om Leon. Vi mös och snusade och åkte ner på regelbundna kontroller av mig på BB. Man beslutade dock att jag skulle vara inskriven på BB ytterligare en natt eftersom jag fortfarande hade så lågt Hb-värde och blodtryck. Denna natt åkte Johan hem och sov hemma för första gången på flera dagar, gissa om Lotus blev glad!
Den kvällen kom en barnmorska in och gick igenom mina journaler och förklarade allt som det stod för. Hn sa att det var sällan man såg ett så lugnt och samspelt par föda barn på ett så naturligt sätt. Då blev jag stolt! Förlossningen belv ju nämligen precis som vi tänkt, om än lite väl tidig! Speciellt härlig tycker jag rutan är där det står ett kryss efter "Ingen smärtlindring ö h t (över huvud taget)"!
På fredagmorgon skrevs jag in på barn tillsammans med Leon och där har vi nu varit sedan dess, jag i 1 ½ vecka och han i 2 veckor. Han kommer att äta Teofyllamin (som han äter den lägsta dosen av) i förmodligen en vecka till och den ger vi själva honom 2 ggr/dag via hans sond. Nu får vi fortsätta vara hemma hela dagarna, varannan dag 9.00-21.00 och varannan 11.00-21.00, de dagarna för att vi ska vara med då läkarna går ronden, tills han väger över 2 kg. Då blir vi ut-permitterade och åker in ett par gånger i veckan för att vägas och undersökas tills han är stark nog att äta själv och sonden kan tas bort.
Imorse vägde prinsen 1880 gr. så nu har han gått upp det han gick ner efter förlossningen och 10 gram extra. Det är så härligt att se att vågen tick uppåt för varje morgon jag väger honom! :) Han ligger i sin vagn nu och plirar trött på mamma. Han har otroligt pigga ögon, alldeles natt-svarta! Leon är ett lugnt och förnöjt barn som dock protesterar hejvilt då man byter blöja! :)
Hoppas ni fått er värsta nyfikenhet stillad nu, är det något ni undrar över så fråga gärna. Jag säger till om något känns för privat för att svara på!
Nu ska jag mata prinsen våran och efter det fixa käk åt oss!
♣
Snabb-rapport!
Är hemma en super-snabbis för att kunna ta med mer kläder, lite fler saker till Leon, betala av lite räkningar och så passa på att tjuv-pussas med "storebror"! Ville bara tacka er alla för super-stöd! Ni är fantastiska allihopa!
Allt är bra, men nu kommer inte uppdateringar lika ofta; nu har vi en massa ansvar i att sköta honom så ag har inte samma "dö-tid" som jag haft de senaste dagarna med utdragna värkar och en bebis på vift. ust nu gör vi inte så mycket annat än att kramas med Leon, försöka få igång amning, låta honom sola (än så länge inget gulsot så nu solar han förebyggande) och mata honom. Sen börjar det fantastiska hulet om igen.
Ville bara meddela detta så att ni som hittills följt det med spänning inte oroar er om uppdateringarna är vaga eller uteblir.
Nu ska Försäkringskassan mailas och matlådor packas innan vi ska upp till vårt mirakel igen!
Många kramar mamma Malin ♥
Allt är bra, men nu kommer inte uppdateringar lika ofta; nu har vi en massa ansvar i att sköta honom så ag har inte samma "dö-tid" som jag haft de senaste dagarna med utdragna värkar och en bebis på vift. ust nu gör vi inte så mycket annat än att kramas med Leon, försöka få igång amning, låta honom sola (än så länge inget gulsot så nu solar han förebyggande) och mata honom. Sen börjar det fantastiska hulet om igen.
Ville bara meddela detta så att ni som hittills följt det med spänning inte oroar er om uppdateringarna är vaga eller uteblir.
Nu ska Försäkringskassan mailas och matlådor packas innan vi ska upp till vårt mirakel igen!
Många kramar mamma Malin ♥
BB-snacks + BB-väska
Har inte packat BB-väskan än (dock planerat vad som ska med), men de snacks jag vill ha med är redan införskaffade. Dels för att jag ville kunna stryka ytterligare en sak från listan och för att det ändå är så pass långt hållbarhetsdatum på dem så det inte var "för tidigt" att köpa dem nu;
¤ Dinkelcrackers med sesamfrön * (som chips men tio gånger nyttigare och hundra gånger godare!)
¤ 2 Mint-sodas * (mint brukar stilla mitt illamående så jag tror dessa kan vara bra substitut till den annars så traditionella sockerdrickan på BB. Det är alltså en sort ekologisk läsk, "sparkling soda", som är jättegod att stilla törsten med!)
¤ Mint-choklad * (mer till Johan ♥ så att han orkar med!)
¤ Mjölkchoklad * (mmMalin's favorit!)
¤ 2 Energy-bars * (till sluttampen om man känner sig trött!)
¤ Cashewnötter * (mättar bra om man är hungrig men inte kan få ner något. Bra energi-tillförsel i form av bra fett!)
¤ Mandel * (-''-)
¤ Torkad ananas * (ger snabb tillförsel av socker men i en bra form.)
Då det gäller BB-väskan tänker jag skönt, praktiskt och nödvändigt;
¤ Amnings-BH's + diverse inlägg och bröstvärmande historier *
¤ Amningssnäckorna
¤ Hudvård + tandhygien *
¤ Ulltofflor + värme-tofflor *
¤ Sköna, icke-åtsittande underkläder + strumpor
¤ Egna bindor *
¤ Mjukis-dress + 2 amningstoppar *
¤ Stort nattlinne (lilla svärmors avlagda så det är ju inte nyköpt utan miljö-tänks-ärvt!)
¤ "Nå't finare att åka hem i" (läs någon klänning och trotjänande mamma-strumpbyxor)
¤ Kläder till det nyfödda miraklet * + ytterkläder * till hemresan
¤ Bebisfilt * + snuttefilt *
¤ Bebis-mjukisdjur *
¤ Några eko-blöjor utifall att bebisen kan ha de redan från födseln
¤ Nappar till babyn (om det nu skulle komma att bli nödvändigt vill vi gardera oss med våra "ofarliga")
Som alltid så är saker markerade med * ekologiska hos oss!
Kommer även att ta med en kopia på våra förlossningsönskemål (där det bl.a. står om våra önskemål gällande avnavling) , kurslitteraturen från Anna's profylax, lavendelolja som ska verka lugnande och kan appliceras på handleder eller vid tinningar, min handväska, pengar, CD-skivor med rogivande musik som vi gärna vill att bebis kommer till världen till, kamera + laddare, videokamera + laddare, dessa tankar, baby-skydd till bilen samt det viktigaste av allt; min underbare make som jag laddar stenhårt tillsammans med! ♥
♣
¤ Dinkelcrackers med sesamfrön * (som chips men tio gånger nyttigare och hundra gånger godare!)
¤ 2 Mint-sodas * (mint brukar stilla mitt illamående så jag tror dessa kan vara bra substitut till den annars så traditionella sockerdrickan på BB. Det är alltså en sort ekologisk läsk, "sparkling soda", som är jättegod att stilla törsten med!)
¤ Mint-choklad * (mer till Johan ♥ så att han orkar med!)
¤ Mjölkchoklad * (mmMalin's favorit!)
¤ 2 Energy-bars * (till sluttampen om man känner sig trött!)
¤ Cashewnötter * (mättar bra om man är hungrig men inte kan få ner något. Bra energi-tillförsel i form av bra fett!)
¤ Mandel * (-''-)
¤ Torkad ananas * (ger snabb tillförsel av socker men i en bra form.)
Då det gäller BB-väskan tänker jag skönt, praktiskt och nödvändigt;
¤ Amnings-BH's + diverse inlägg och bröstvärmande historier *
¤ Amningssnäckorna
¤ Hudvård + tandhygien *
¤ Ulltofflor + värme-tofflor *
¤ Sköna, icke-åtsittande underkläder + strumpor
¤ Egna bindor *
¤ Mjukis-dress + 2 amningstoppar *
¤ Stort nattlinne (lilla svärmors avlagda så det är ju inte nyköpt utan miljö-tänks-ärvt!)
¤ "Nå't finare att åka hem i" (läs någon klänning och trotjänande mamma-strumpbyxor)
¤ Kläder till det nyfödda miraklet * + ytterkläder * till hemresan
¤ Bebisfilt * + snuttefilt *
¤ Bebis-mjukisdjur *
¤ Några eko-blöjor utifall att bebisen kan ha de redan från födseln
¤ Nappar till babyn (om det nu skulle komma att bli nödvändigt vill vi gardera oss med våra "ofarliga")
Som alltid så är saker markerade med * ekologiska hos oss!
Kommer även att ta med en kopia på våra förlossningsönskemål (där det bl.a. står om våra önskemål gällande avnavling) , kurslitteraturen från Anna's profylax, lavendelolja som ska verka lugnande och kan appliceras på handleder eller vid tinningar, min handväska, pengar, CD-skivor med rogivande musik som vi gärna vill att bebis kommer till världen till, kamera + laddare, videokamera + laddare, dessa tankar, baby-skydd till bilen samt det viktigaste av allt; min underbare make som jag laddar stenhårt tillsammans med! ♥
♣
Vecka 32
Nu är det dags att lägga ännu en graviditetsvecka till räkningen och vi tar stora, bestämda steg in i vecka 32! :)
Vecka 32
Kroppen: Man kan lätt bli anfådd när man gör något ansträngande trots att lungkapaciteten har ökat. Att man blir anfådd är helt normalt, barnet får lika mycket syre oavsett hur flåsig man känner sig. I slutet av graviditeten kan trycket på pulsådern bli för stort om man ligger på rygg, vilket kan göra att både du och barnet mår illa. Barnmorskan brukar därför rekommendera att man ligger på sidan när man ska sova. Det brukar även vara den ställning som känns bäst, det kan vara skönt att ha en kudde som stöder upp den tunga magen lite.
Barnet: Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1500 gram och är ungefär 40 cm lång. Nu kontrollerar barnet själv sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. På pojkar kommer nu testiklarna ner i pungen från att ha varit i ljumsken. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg.
Från Familjeliv.
Jag har inte kunnat ligga på rygg på ett par veckor nu, det har känts för obekvämt och det kanske är för att det inte är så bra alla gånger. Om jag ligger i soffan och läser eller tittar på TV så blir det ryggläge, annars alterneras höger- och vänstersida i sängen.
Att man känner skillnad på olika sparkar nu håller jag verkligen med om. Jag tror mig också kunna särskilja då bebisen rör sig i sömnen eller faktiskt är vaken och sparkar mer rejält. Den håller dessutom ganska stadiga tider som passar oss så jag hoppas den behåller de vaken- och sovtider h*n har nu även då den kommer ut! ;)
♣
Vecka 32
Kroppen: Man kan lätt bli anfådd när man gör något ansträngande trots att lungkapaciteten har ökat. Att man blir anfådd är helt normalt, barnet får lika mycket syre oavsett hur flåsig man känner sig. I slutet av graviditeten kan trycket på pulsådern bli för stort om man ligger på rygg, vilket kan göra att både du och barnet mår illa. Barnmorskan brukar därför rekommendera att man ligger på sidan när man ska sova. Det brukar även vara den ställning som känns bäst, det kan vara skönt att ha en kudde som stöder upp den tunga magen lite.
Barnet: Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1500 gram och är ungefär 40 cm lång. Nu kontrollerar barnet själv sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. På pojkar kommer nu testiklarna ner i pungen från att ha varit i ljumsken. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg.
Från Familjeliv.
Jag har inte kunnat ligga på rygg på ett par veckor nu, det har känts för obekvämt och det kanske är för att det inte är så bra alla gånger. Om jag ligger i soffan och läser eller tittar på TV så blir det ryggläge, annars alterneras höger- och vänstersida i sängen.
Att man känner skillnad på olika sparkar nu håller jag verkligen med om. Jag tror mig också kunna särskilja då bebisen rör sig i sömnen eller faktiskt är vaken och sparkar mer rejält. Den håller dessutom ganska stadiga tider som passar oss så jag hoppas den behåller de vaken- och sovtider h*n har nu även då den kommer ut! ;)
♣
Vila!
Det blev inget Umeå idag. Vad som förmodligen var en lossnad slempropp imorse resulterade i 4 timmars väntan på förslossningen (5 barn hann födas under tiden, varav ett tvillingpar) som var extremt upptagna idag innan vi fick undersökas där det konstaterades att jag inte var öppen något alls. Tack och lov! Slemproppen kan ju lossna utan att det innebär vattenavlossning och i mitt fall trodde de att jag hostat loss den eftersom jag varit förkyld så länge. Det kan lika gärna komma en bebis om två veckor som om två månader, dock hoppas vi såklart på att den stannar inne minst fem veckor till, d.v.s. till vecka 37.
De tyckte det var bra att jag inte jobbade och att det nu var vila, inte en massa spring i trappor, klättra på stolar eller tunga lyft, som gällde. Ska inte göra några av alla de städprojekt jag planerat här hemma, endast baka lite lätt och stoppa i frysen, så får älskade Johan ♥ göra resten medan jag sitter och tittar på! ;)
Umeå får bli nästa helg istället och imorgon blir det ledigt på bloggen efter vad som måste beskrivas som en omtumlande dag! Vill bara mysa med familjen då och ta hand om Johan lite som nu åkt på en förkylning. :(
Nu ikväll; täcken i soffan, pyjamas, eko-té, filmen "21" och kanelbullar!
Glad Kanelbullens Dag på er alla så ses vi igen på måndag!
♣
De tyckte det var bra att jag inte jobbade och att det nu var vila, inte en massa spring i trappor, klättra på stolar eller tunga lyft, som gällde. Ska inte göra några av alla de städprojekt jag planerat här hemma, endast baka lite lätt och stoppa i frysen, så får älskade Johan ♥ göra resten medan jag sitter och tittar på! ;)
Umeå får bli nästa helg istället och imorgon blir det ledigt på bloggen efter vad som måste beskrivas som en omtumlande dag! Vill bara mysa med familjen då och ta hand om Johan lite som nu åkt på en förkylning. :(
Nu ikväll; täcken i soffan, pyjamas, eko-té, filmen "21" och kanelbullar!
Glad Kanelbullens Dag på er alla så ses vi igen på måndag!
♣
On tour på BB
Igår var vi alltså på studie-besök, rundtur och guidning på BB här i Övik. Var trött och omotiverad till att gå men tänkte att det kan ju vara bra att se vart man ska någonstans. Jag är jätteglada att vi for! Det känns bra att ha sett stället, men mest för att jag under hela besöket visualiserade hur jag kom in, gick dit eller dit, fick massage av Johan och lyssnade på våra skivor, badade där i badkaret och krystade lite där i sängen. Hänger ni med? Känner mig om möjligt ännu mer lugn och avslappnad nu, och Johan tyckte också det kändes bra!
Dessutom var barnmorskan som visade oss runt jätterar så jag hoppas hon blir "våran"!
♣
Dessutom var barnmorskan som visade oss runt jätterar så jag hoppas hon blir "våran"!
♣
BM-besök
Nyss hemkommen från barnmorskan tänkte jag uppdatera lite om vad som skett sen sist! Börjar med lite grundläggande fakta;
Blodtryck: 110/70 (105/65 vid förra besöket)
Hb-värde: 112 (105 vid förra besöket)
SF-mått: 33 (30 vid förra besöket)
Glukos: Kollades inte denna gång eftersom jag haft så bra värden. (6,6 vid förra besöket och tydligen helt normalt då man nyss ätit eftersom jag nyätit lunch då jag var hos henne då).
Viktuppgång: + 10 kg. på hennes våg, + 8 kg. på våran sammanlagt. (+ 0 kg. sedan v. 25)
Hjärtljud: 152 slag/minut denna gång (156 alla andra gånger. Flickljud + flickmage säger BM. :)
Som ni ser gällande SF-måttet denna gång så hade det ökat med 3 cm. på tre veckor, detta trots att jag inte ökat i vikt på nästan två månader. Detta innebär att vi ska göra ett ultraljud tisdagen 14 oktober för att kolla läget. Det kan bero på en massa saker och det som enligt barnmorskan, och oss själva, ligger närmast till hands är att magen ligger så högt upp. Den ligger alltså kloss i kloss med bröstbenet, det var inte ens en centimeter mellan. Detta i kombination med att jag är så kort kan göra att alla tarmar och organ "fyller ut" SF-måttet. Har haft rätt mycket besvär med att magen ligger så högt upp; har svårt att sitta upprätt, sura uppstötningar och blir mätt hur fort som helst. Det är dessa symptom som gör att vi tror att måttet beror på det. Och som mamma sa; om det var något MVC oroade sig för skulle de fixat en akut-tid till mig istället för att låta mig ta första lediga, vanliga, tid om nästan 14 dagar. Jag känner mig inte orolig över att något skulle vara fel, jag känner att Krypet ♥ mår bra! :)
Om 14 dagar vet vi vad det är för kön på bebisen våran för då ska vi nämligen tjuvkika lite...tihi!
♣
Blodtryck: 110/70 (105/65 vid förra besöket)
Hb-värde: 112 (105 vid förra besöket)
SF-mått: 33 (30 vid förra besöket)
Glukos: Kollades inte denna gång eftersom jag haft så bra värden. (6,6 vid förra besöket och tydligen helt normalt då man nyss ätit eftersom jag nyätit lunch då jag var hos henne då).
Viktuppgång: + 10 kg. på hennes våg, + 8 kg. på våran sammanlagt. (+ 0 kg. sedan v. 25)
Hjärtljud: 152 slag/minut denna gång (156 alla andra gånger. Flickljud + flickmage säger BM. :)
Som ni ser gällande SF-måttet denna gång så hade det ökat med 3 cm. på tre veckor, detta trots att jag inte ökat i vikt på nästan två månader. Detta innebär att vi ska göra ett ultraljud tisdagen 14 oktober för att kolla läget. Det kan bero på en massa saker och det som enligt barnmorskan, och oss själva, ligger närmast till hands är att magen ligger så högt upp. Den ligger alltså kloss i kloss med bröstbenet, det var inte ens en centimeter mellan. Detta i kombination med att jag är så kort kan göra att alla tarmar och organ "fyller ut" SF-måttet. Har haft rätt mycket besvär med att magen ligger så högt upp; har svårt att sitta upprätt, sura uppstötningar och blir mätt hur fort som helst. Det är dessa symptom som gör att vi tror att måttet beror på det. Och som mamma sa; om det var något MVC oroade sig för skulle de fixat en akut-tid till mig istället för att låta mig ta första lediga, vanliga, tid om nästan 14 dagar. Jag känner mig inte orolig över att något skulle vara fel, jag känner att Krypet ♥ mår bra! :)
Om 14 dagar vet vi vad det är för kön på bebisen våran för då ska vi nämligen tjuvkika lite...tihi!
♣
BM + BB = idag
Nu på morgonen är det dags för ett besök hos barnmorskan igen. Nu får vi se om SF-måttet ökat ytterligare och vi måste göra ultraljud eller om det är mer "normalt" nu. Spännande, spännande!
Något som känns extra kul är att få höra hjärtljuden igen, det var nästan fyra veckor sedan mitt förra besök!
I eftermiddag ska vi på guidad rundtur på BB och förlossningen för att se hur det ser ut där så att vi är lite mer förberedda då det väl är dags. Har skjutit på den där turen eftersom vi jobbat, men nu hade vi bara två datum kvar att välja på, annars skulle det vara försent, så då tog vi idag. Kommer nog att kännas extremt verkligt att gå runt där och kika och veta att om några veckor är det vår tur! :)
♣
Något som känns extra kul är att få höra hjärtljuden igen, det var nästan fyra veckor sedan mitt förra besök!
I eftermiddag ska vi på guidad rundtur på BB och förlossningen för att se hur det ser ut där så att vi är lite mer förberedda då det väl är dags. Har skjutit på den där turen eftersom vi jobbat, men nu hade vi bara två datum kvar att välja på, annars skulle det vara försent, så då tog vi idag. Kommer nog att kännas extremt verkligt att gå runt där och kika och veta att om några veckor är det vår tur! :)
♣
Magen
Kontentan med att vara så kort är att magen min i princip sitter i halsgropen. Då jag står. Hur den är då jag sitter ska vi inte ens tala om! ;) Igår hade jag en massa sammandragningar (förmodligen för att jag knappt satt ner på hela dagen) och bebis sparkade uppåt mot mellangärdet en massa. Då jag skulle lägga mig sent igårkväll hade jag nästan ingen känsel kring solar plexus. Idag känns det dock bättre!
Jag kommer aldrig att sluta förundras över sparkarna och jag tror att en viss tomhetskänsla kommer att infinna sig rent fysiskt i kroppen då bebis ♥ kommit ut eftersom det inte längre rörs och sparkas där inne. Jag tror att det tar ett par dagar innan hjärna och kropp fattar att det som sparkat är det lilla kärleks-knyte jag håller i min famn!
♣
Jag kommer aldrig att sluta förundras över sparkarna och jag tror att en viss tomhetskänsla kommer att infinna sig rent fysiskt i kroppen då bebis ♥ kommit ut eftersom det inte längre rörs och sparkas där inne. Jag tror att det tar ett par dagar innan hjärna och kropp fattar att det som sparkat är det lilla kärleks-knyte jag håller i min famn!
♣
Vecka 31
Denna vackra höst-måndag går vi in i vecka 31 och nu känns det verkligen att vi betar av dagarna en efter en tills vårt lilla mirakel kommer till oss! :)
Vecka 31
Kroppen: Det är vanligt med besvär från ryggen under senare delen av graviditeten. Livmodern är tung och belastningen blir stor på både ben, rygg och bäckenbotten. För att undvika att få trötthetsvärk i ländryggen är det bra att ha en bra hållning och motverka svank. Personer som tidigare haft problem med ryggen löper större risk att drabbas av besvär.
Förutom den naturliga belastning som blir av den ökade tyngden gör graviditeten i sig att ledband, höfter och ryggrad luckras upp genom ett hormon som heter relaxin. Hormonet vidgar bäckenet och underlättar på så sätt förlossningen. Vissa känner stora besvär av foglossning och kan då behöva hjälpmedel i form av t.ex stödbälte. Undvik asymmetriska rörelser som t.ex att gå i trappor och bära tunga saker.
Barnet: Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan 8 cm i diameter och fötterna knappt 6 cm. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut.
Från Familjeliv.
Ja, ni vet ju som sagt om besvären med foglossningarna som tydligen blir vanligare vid denna tid, även för de som inte besvärats innan. Jag är duktig och vilar en massa. Har som målsättning då jag inte är förkyld att gå en liten runda med Lotus varje morgon eftersom jag ändå minskat belastningen otroligt genom att jag inte jobbar längre. Skulle vilja röra på mig lite lätt, bara på raksträckor, så att kroppen hålls mjuk och rörlig och för att ge tarmarna en skjuts på traven; just nu är de som en boaorm i matkoma. D.v.s det händer ingenting! Jag är duktigt och äter mina psylliumfrön, vars dos jag dessutom ökat, dricker mycket vatten, äter en balanserad och lagom fiberberikad kost och har på sistone dessutom börjat äta Hipp's barnmatspuré Katrinplommon och äpple. Avskyr verkligen katrinplommon annars men denna ekologiska fruktpuré är faktiskt god, speciellt nu då man är snuvig och inte känner så mycket smak. Hoppas det ger med sig!
Såg en bild från gallerit från ett Tittut-ultraljud i en föräldratidning igår på en bebis i vecka 31 och det ser verkligen ut som en människa. Man såg dragen på bebisen's utseende så tydligt och jag är övertygad om att de föräldrarna verkligen kunde se vem av dem som barnet var likt. Det är då man ser sådana saker som man inser att det är nära nu! :)
Herregud, vad vi längtar! ♥
♣
Vecka 31
Kroppen: Det är vanligt med besvär från ryggen under senare delen av graviditeten. Livmodern är tung och belastningen blir stor på både ben, rygg och bäckenbotten. För att undvika att få trötthetsvärk i ländryggen är det bra att ha en bra hållning och motverka svank. Personer som tidigare haft problem med ryggen löper större risk att drabbas av besvär.
Förutom den naturliga belastning som blir av den ökade tyngden gör graviditeten i sig att ledband, höfter och ryggrad luckras upp genom ett hormon som heter relaxin. Hormonet vidgar bäckenet och underlättar på så sätt förlossningen. Vissa känner stora besvär av foglossning och kan då behöva hjälpmedel i form av t.ex stödbälte. Undvik asymmetriska rörelser som t.ex att gå i trappor och bära tunga saker.
Barnet: Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan 8 cm i diameter och fötterna knappt 6 cm. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut.
Från Familjeliv.
Ja, ni vet ju som sagt om besvären med foglossningarna som tydligen blir vanligare vid denna tid, även för de som inte besvärats innan. Jag är duktig och vilar en massa. Har som målsättning då jag inte är förkyld att gå en liten runda med Lotus varje morgon eftersom jag ändå minskat belastningen otroligt genom att jag inte jobbar längre. Skulle vilja röra på mig lite lätt, bara på raksträckor, så att kroppen hålls mjuk och rörlig och för att ge tarmarna en skjuts på traven; just nu är de som en boaorm i matkoma. D.v.s det händer ingenting! Jag är duktigt och äter mina psylliumfrön, vars dos jag dessutom ökat, dricker mycket vatten, äter en balanserad och lagom fiberberikad kost och har på sistone dessutom börjat äta Hipp's barnmatspuré Katrinplommon och äpple. Avskyr verkligen katrinplommon annars men denna ekologiska fruktpuré är faktiskt god, speciellt nu då man är snuvig och inte känner så mycket smak. Hoppas det ger med sig!
Såg en bild från gallerit från ett Tittut-ultraljud i en föräldratidning igår på en bebis i vecka 31 och det ser verkligen ut som en människa. Man såg dragen på bebisen's utseende så tydligt och jag är övertygad om att de föräldrarna verkligen kunde se vem av dem som barnet var likt. Det är då man ser sådana saker som man inser att det är nära nu! :)
Herregud, vad vi längtar! ♥
♣
Present på posten!
Fick en glad överraskning med posten idag! Härliga butiken Kretsa som jag bloggat om tidigare skickade ett alldeles underbart välkomstpaket till bebisen!
I fanns både det ena och det andra; té (Yogi) och choklad (Green & Blacks) till mamma och pappa,
tvålar både till vuxna och barn (Urtekram), samt en kroppslotion (Urtekram) till bebisar,
och sist, men absolut inte minst, en liten gose-kamel (Senger) och en snuttefilt (NooNoo) till bebisen som ska stimulera deras känsel då den är knoppig, flikig och har ditsydda lappar!
Bebis tackar med att sparka en massa och mamma och pappa tackar dessto mer!
Nu vankas lunch!
♣
I fanns både det ena och det andra; té (Yogi) och choklad (Green & Blacks) till mamma och pappa,
tvålar både till vuxna och barn (Urtekram), samt en kroppslotion (Urtekram) till bebisar,
och sist, men absolut inte minst, en liten gose-kamel (Senger) och en snuttefilt (NooNoo) till bebisen som ska stimulera deras känsel då den är knoppig, flikig och har ditsydda lappar!
Bebis tackar med att sparka en massa och mamma och pappa tackar dessto mer!
Nu vankas lunch!
♣
Vecka 30
Som vanligt så flyger tiden fram och här svoschar vi nu raskt in i vecka 30!
Vecka 30
Kroppen: Det är vanligt att brösten läcker råmjölk "kolostrum" redan nu. Det brukar inte vara fråga om några stora mängder, men det kan det vara bra att införskaffa en skön amningsbehå utan byglar som du kan ha om natten.
Om förvärkarna upplevs som smärtsamma är det en signal om att allt inte står rätt till. Detta inträffar vanligtvis efter en lång arbetsdag eller då du är jäktad. Ta det lite lugnare och förkorta gärna dina arbetsdagar. Om du får kraftiga sammandragningar brukar man kontrollera livmoderhalsen för att se att den inte är försvagad och öppnar sig i förtid. Om så är fallet kan sjukskrivning vara aktuellt för att man ska kunna vila. Ibland rekommenderas en kortare tids sjukhusvistelse och/eller läkemedel som stoppar sammandragningarna.
Barnet: Barnet vaggas till sömns av mammans rörelser och vaknar ofta när hon lägger sig. Den dygnsrytm som barnet har i slutet av graviditeten kan även hålla i sig efter födseln, men det är inte säkert. Barnet hör många ljud innefrån mammans kropp, bl.a ljud från mammans hjärta och mage. Ljud från magen kan i vissa fall uppgå till så mycket som 80 decibel vilket kan jämföras med en krafigt trafikerad gata. Nu ska barnet få mer hull och gå upp i vikt, men längden kommer endast öka marginellt.
Från Familjeliv.
Har ju känt av sammadragningar en tid nu och de är mycket kraftigare då jag jobbar. Därför känns det väldigt skönt att jag går hem på onsdag. Det var också sammandragningarna som var det avgörande för att jag skulle få havandeskapspenning på heltid då jag inte jobbar i en "utsatt yrkesgrupp". (Hmpf, kom och testa jobba en 9 timmars arbetsda på en förskola med 20 st. 1-4 åringar!)
Redan i tidigt skede köpte jag graviditets- och sov BH:ar som inte klämmer åt någonstans. De är helt sömlösa och bygelfria, dock sover jag inte i dem utan helst utan. I alla fall än så länge.
Jag har känt av att det är mycket lugnare i magen då jag är uppe och går och gör saker (dock inte då jag är på jobbet, där verkar den tycka att det är på tok för livligt) jämfört med då jag sitter och tar det lugnt i soffan eller ska sova på kvällen. Då kickar den lille/lilla igång och är aktiv en bra stund. Lill-♥, förstår ni vad vi längtar?
♣
Vecka 30
Kroppen: Det är vanligt att brösten läcker råmjölk "kolostrum" redan nu. Det brukar inte vara fråga om några stora mängder, men det kan det vara bra att införskaffa en skön amningsbehå utan byglar som du kan ha om natten.
Om förvärkarna upplevs som smärtsamma är det en signal om att allt inte står rätt till. Detta inträffar vanligtvis efter en lång arbetsdag eller då du är jäktad. Ta det lite lugnare och förkorta gärna dina arbetsdagar. Om du får kraftiga sammandragningar brukar man kontrollera livmoderhalsen för att se att den inte är försvagad och öppnar sig i förtid. Om så är fallet kan sjukskrivning vara aktuellt för att man ska kunna vila. Ibland rekommenderas en kortare tids sjukhusvistelse och/eller läkemedel som stoppar sammandragningarna.
Barnet: Barnet vaggas till sömns av mammans rörelser och vaknar ofta när hon lägger sig. Den dygnsrytm som barnet har i slutet av graviditeten kan även hålla i sig efter födseln, men det är inte säkert. Barnet hör många ljud innefrån mammans kropp, bl.a ljud från mammans hjärta och mage. Ljud från magen kan i vissa fall uppgå till så mycket som 80 decibel vilket kan jämföras med en krafigt trafikerad gata. Nu ska barnet få mer hull och gå upp i vikt, men längden kommer endast öka marginellt.
Från Familjeliv.
Har ju känt av sammadragningar en tid nu och de är mycket kraftigare då jag jobbar. Därför känns det väldigt skönt att jag går hem på onsdag. Det var också sammandragningarna som var det avgörande för att jag skulle få havandeskapspenning på heltid då jag inte jobbar i en "utsatt yrkesgrupp". (Hmpf, kom och testa jobba en 9 timmars arbetsda på en förskola med 20 st. 1-4 åringar!)
Redan i tidigt skede köpte jag graviditets- och sov BH:ar som inte klämmer åt någonstans. De är helt sömlösa och bygelfria, dock sover jag inte i dem utan helst utan. I alla fall än så länge.
Jag har känt av att det är mycket lugnare i magen då jag är uppe och går och gör saker (dock inte då jag är på jobbet, där verkar den tycka att det är på tok för livligt) jämfört med då jag sitter och tar det lugnt i soffan eller ska sova på kvällen. Då kickar den lille/lilla igång och är aktiv en bra stund. Lill-♥, förstår ni vad vi längtar?
♣
Nappar!
Nu har napparna från Natursutten som jag skrev om tidigare kommit! De verkar toppen och ser faktiskt lite goda ut. Som geléiga, gelatinfria citrongodisnappar liksom! ;)
Bitringarna kommer med nästa leverans!
♣
Bitringarna kommer med nästa leverans!
♣
