Supertrött efter en vecka med mastodontschema. Det är fredag. Äntligen! Halvsover i soffan i Johans gigantiska fleecemorgonrock. Går och lägger mig i en renbäddad säng i ett nyvädrat sovrum. En liten varm och go' whippetkille kommer och kurar ihop sig tätt, tätt intill och jag somnar. Håller om honom och jag känner hur hans hjärta slår mot min kind och jag vet att bebisens hjärta slår innuti mig. 3 hjärtan. Synkade slag.

♥ K Ä R L E K ♥

Lördag. Vaknar utvilad till en dag som redan på förhand känns härlig! Mannen står i köket och diskar bort det vi inte ville ta bort igår utan valde varandra och lill-familjen i soffan istället. Han säger godmorgon och talar om att det blir dinkelscones till frukost. Tillsatsfria marmelader och ost, och vårt egna smör. KRAV-té till det och lite druvor.

Vill gråta av lycka för att allt känns så himla underbart. Undrar vad jag gjort för gott i mina tidigare liv som åteföds till detta?

Dagens tacksamhet såklart, vad annars?

♣