Igår damp det ner ännu ett otroligt nyhetsbrev från Kreativ Insikts i mailkorgen och som vanligt står det så mycket fantastiskt där!

"Om att sätta rätt värde på livet

Igår kväll hade jag förmånen att få träffa en fantastisk kvinna. Hon har genomgått det värsta som kan hända en människa och ändå, fem år senare, står hon och faktiskt lyser av livskraft. I alla fall i den stund vi möts. Jag är övertygad om att hon fortfarande har nattsvarta stunder också, men: Någonstans på vägen valde hon medvetet, och även bokstavligen talat, livet istället för döden.

När gjorde du senast det valet?

De flesta av oss vill helst inte tänka på döden, en del ägnar faktiskt större delen av sina liv åt att fly från den, men faktum är att det är det enda vi med säkerhet kan säga ska hända oss i livet - att vi kommer att dö. Vi vet inte när, vi vet inte hur, men vi vet att.

Vad gör detta med oss människor? Kanske skulle vi inte kunna leva om vi ständigt gick och tänkte att idag kan vara min sista dag i livet?

Men om vi bara blev lite mer medvetna om att de dagar vi har här på jorden är begränsade, tillräckligt mycket så att vi i varje fall inte slösade med dem?

Om vi valde att sätta ett ännu lite högre värde på det liv vi har fått till låns, så att vi inte ägnar det åt att leva någon annans liv, göra saker vi inte vill från hjärtat, vara elaka med oss själva och andra, fastna i bitterhet eller hela tiden jaga någonting annat, något som inte är här, inte är nu, inte är våra liv - vad skulle då hända med världen?

Och tänk om vi kunde sträcka ut den här känslan av värde även till våra relationer - de människor vi lever nära, vars hud vi inte egentligen vet hur länge vi får känna mot vår, vars ord vi inte vet hur länge vi får höra, de som vi inte vet hur länge vi kan få dela våra upplevelser med.

Kanske skulle vi anstränga oss lite mer för att hålla våra relationer rena, om vi inte flydde från döden genom att tänka att den inte finns och att vi har oändligt med tid att reparera eventuella missförhållanden.

Även om det gör ont, våga föreställ dig att de du älskar skulle försvinna imorgon. Skulle du då känna att du har sagt hur mycket du älskar dem, att ni har rett ut allt misshälligt er emellan, att du skulle kunna minnas dem med glädje och tacksamhet för det som varit och utan skuld för hur du behandlat dem? Om inte, vad behöver du göra idag för att detta scenario skulle kunna bli sant?

Jag tycker det är en nyttig övning!

Jag hade egentligen tänkt skriva om någonting helt annat idag, men efter det här mötet kände jag mig så djupt berörd att jag ville detta med dig. Kanske kan det ge även dig en liten skjuts mot att våga välja ett liv som utgår från hjärtat, ditt hjärta?

För hur skulle du leva ditt liv om du verkligen visste och i ditt hjärta accepterade att du inte kommer att leva i oändlighet? Kanske ditt drömliv? Det är bara du som vet...

Efter dessa stora ord, vill jag också passa på att önska dig en riktigt skön, avkopplande och inspirerande sommar.

Carolina Gårdheim"

Nästa gång jag är i Stockholm ska jag besöka deras butik på Hornsgatan och jag ska bara vara! Andas in den inspirerande atmosfären, träffa de fantastiska människorna som ger oss denna givande inspiration och köpa med mig de saker jag intuitivt dras till. Och apropå Kreativ Insikt så är det nu dags att dra dagens Jag väljer att vara kort!

Malin ♣

Hos Bloggpanelen-kollegan Tumadre hittade jag ett lotteri som Rädda Barnen lanserade nu i dagarna; Livets lotteri.



Genom att dra en ny livslott och se vart i världen du skulle födas får man en rent statistiskt bild av hur det nya livet skulle kunna se ut. 

Detta visar hur liten chansen är att födas i just Sverige då färre än 300 (0,8 %) av de  360 000 barn som föds i världen dagligen föds i Sverige. Med detta sätter Rädda Barnen huvudet på spiken på världens alla orättvisor. I Livets Lotteri kan man läsa om riskerna i sitt nya liv samt ta del av hur Rädda Barnen arbetar för att förbättra världen för barn och hur du kan bli en del av det.

 Bild lånad härifrån.

Man får sig en rejäl tankeställare så man serveras fakta svart på vitt. I Kongo-Kinshasa t.ex. så jobbar 32 %  av barnen med barnarbete medan 16 % av alla barn som föds dör före 5 års ålder. 40 % tvingas ingå barnäktenskap och 76 % är undernärda.

Man får sig onekligen en redig funderare, eller hur?

Malin ♣

Hallå!!!!

Då bad vi kunden att se sig omkring. Helt plötsligt öppnade sig en ny värd för denna kund. Oj, finns det så mycket?"

Jag har också hört om en butik som under en period plockade bort t.ex. konventionella äpplen och sålde endast eko-äpplen men till samma pris. Vissa kunder (från den äldre generationen uteslutande) efterlyste då "vanliga äpplen". Då butikspersonalen upplyste om att det denna vecka endast såldes t.ex. eko-äpplen men till samma pris valde vissa kunder bort (!!!) äpplen det handlingstillfället trots att de först tänkte köpa dem. Man fattar inte, det är som om vissa tror att de är smittade med något! Det är ju snarare tvärtom...OK om vissa känner att de avstår för de anser att de är dyrare, men nu var ju så inte fallet i denna butik. 

Förra veckan då Leon och jag handlade var vi också med om två eko-relaterade incidenter. Vid potatisen stod jag och scannade in potatis på självscannern och sa till Leon (jag pratar alltid med honom då vi är på affären - och även annars såklart!) något i stil med; "Nu ska vi stoppa potatis i påsen. Bra va? Du tycker ju om potatis!" Då kommer det fram en betydligt äldre man med rollator och säger; "Är den där eko-potatisen god? Det ser ut som om du brukar köpa den eftersom du bara plockade en påse utan att se vart den låg." Jag förklarade att det gjorde vi alltid och att den var god, söt och fast i konsistenen. "Då ska jag köpa mig en påse!" sa mannen, tog en påse och stoppade ner den i korgen på sin rollator och gick iväg. Jag var alldeles lycklig inombords över att jag kanske där och då introducerade något nytt för denne man. Och för att han, som ändå var väldigt till åren, ville testa något för honom alldeles nytt! Denna känsla satt i ända tills vi kom till bananerna, och det är tyvärr inte särskilt långt på ICA Kvantum i Övik. Där står ett par i 55-årsåldern. Kvinnan säger "Och så ska vi ju ha bananer". Mannen sträcker sig fram mot mig och Leon och tar bananer från eko-stället, precis som vi. "Men de där är ju ekologiska!" fräser kvinnan då mannen ska till att lägga ner de i vagnen. "Jaha?" säger mannen. "Jamen de kan vi ju inte köpa!" säger hon surt. "Nähä?" säger mannen. "Jamen de är ju dyrare!" säger hon. "Vad kostar de då?" frågar mannen - nu med ganska trött röst. "Inte vet jag, men de är dyrare!" får han till svar. Varpå hon sliter ur de ur vagnen, slänger tillbaka dem på stället där jag fortfarande står och plockar bland eko-bananerna och river åt sig en påse konventionella. Då hon sen ser att jag inte bara plockat ner en utan två påsar i min självscanningskasse tittar hon upp på mig och fnyser (!!!) till, ungefär som jag, likt sirenerna, förfört hennes man ner i eko-bananhavet. Gud förbjude! ;) Till saken hör att eko-bananerna var 1 :- dyrare den dagen...
Kände mig nedslagen ända tills jag stod och plockade ner eko-riskakor i vår vagn då mannen med rollatorn promenerar förbi, håller upp påsen med eko-potatis och ler finurligt. Då kändes allt OK igen!

Ja, alla är vi olika!

Malin ♣

"There is no way to HAPPINESS

- HAPPINESS is the way!"

Hittades hos Fanny och jag tyckte så mycket om det!

♣

Hittade följande kloka och tänkvärda citat hos finaste Sarah;

"Every setback is at set up for comeback"

♣

"Min son ville att jag skulle knyta en rosett av ett presentsnöre som han hade hittat. Jag satte fast det framför honom på barnvagnen, och han sa;

"Jag tycker rosetter är så fina! ... Tänk om jag skulle ha en rosett i håret alla dagar."

"Vill du att jag ska sätta fast den i håret," frågade jag.

"Neej! Då säger ju barnen på dagis att jag är en flicka, Fast jag är ju en pojke... Men när jag blir stor då ska jag bli en flickängel och ha en rosa klänning för flickor får ha rosa klänningar. Då tycker du nog att jag är vacker!!"

"Jag tycker ju alltid att du är vacker! Och pojkar får ha rosetter och klänningar om de vill! men tänkte du att du skulle vara en levande ängel eller en sån man kan bli när man är död..?"

"Så klart en levande ängel! Jag menar ju bara att jag vill få flyga!"

Jag önskar så att Du får flyga. Högt över alla begränsningar, förväntningar och oskrivna regler om hur små pojkar och flickor ska vara , vilja och tycka om. Och att du och din bror lever era liv ovanför alla stereotyper som begränsar oss och har mod att vara de Ni är och vill vara."

♣

Just nu drar jag till mig så mycket saker att det ibland nästan känns skrattretande! I helgen satt jag och Johan här hemma och pratade om ett kedjemail jag fick för något år sedan. Jag sa att det handlade om golfbollar i någon sorts burk och att det skulle symbolisera det viktiga i livet. Jag sa att jag måste leta rätt på det där eftersom jag mindes att det var bra och tänkvärt.

I förrgår då jag kom till min kusin sa hon nästan direkt; - "Du, jag måste få läsa något bra för dig som jag hittade i Ninni Schulman's blogg idag!" Och vad tror ni hon börjar läsa?

Såklart det jag ville berätta fär Johan i helgen!

"När livet ibland ger mer än du kan klara, när 24 timmar inte räcker till, minns då syltburken och ölet!

En professor i filosofi står framför sin klass med några saker framför sig på katedern. När lektionen börjar lyfter han, utan att säga något, fram en stor tom syltburk och fyller den med golfbollar. Han frågar sen studenterna om burken är full. De nickar jakande.

Så plockar professorn fram en låda med små färgade kulor och häller dem i burken. Han skakar burken lätt och kulorna finner vägen till hålrummen mellan golfbollarna. Igen frågar han om burken är full. De nickar jakande.

Professorn tar då en påse sand och häller den i burken. Självklart fyller sanden hålrummet mellan golfbollar och kulor. Återigen frågar han studenterna om burken är full. De svarar med ett rungande JA.

Professorn plockar då fram en stor burk öl under katedern och häller hela innehållet i burken, vilket effektivt fyller igen hålrummen mellan sandkornen. Studenterna börja nu skratta.

- Nu, säger professorn när skratten har lagt sig, ponera att denna burk representerar ditt liv. Golfbollarna är de viktiga sakerna i livet; din familj, dina barn, din hälsa, dina vänner, dina favoritsysselsättningar, saker som om allt annat försvann och bara dessa saker återstod, så skulle ditt liv fortsatt vara fullständigt.

De små kulorna representerar de andra sakerna som betyder något; ditt jobb, din bil, ditt hus.
Sanden är allt annat, de små sakerna i livet. Om du först häller sanden i burken, fortsatte proffessorn, blir det ingen plats för golfbollarna och småkulorna. Det samma gäller livet. Om du spenderar för mycket tid och energi på de små sakerna, får du aldrig plats till de sakerna som är viktigast för dig. Koncentrera dig på de saker som är viktigast i ditt liv.

Ta hand om golfbollarna först, det som verkligen betyder något. Prioritera. Resten är bara sand.

En av studenterna sträckte upp handen och undrade vad ölet representerade. Professorn log.
- Jag är glad att du ställde den frågan. Den visar bara att hur fulländat ditt liv än kan verka, finns det alltid plats för en stor öl!"

I vår familj får ölen symbolisera allt det goda, att hur fulländat livet än verkar finns det alltid plats för med glädje, kärlek och värme!

♣