BM-besök
Blodtryck: 105/65 (110/70 vid förra besöket)
Hb-värde: 105 igen (114 vid förra besöket)
SF-mått: 30 (24 vid förra besöket)
Glukos: 6,6 (5,1 vid förra besöket) Tydligen helt normalt då man nyss ätit eftersom jag nyätit lunch då jag kom till henne.
Viktuppgång: + 10 kg. på hennes våg, + 8 kg. på våran. (+ 2 kg. sedan besöket i v. 25)
Hjärtljud: 156 precis som alla andra gånger. Flickljud + flickmage säger BM. :)
Den uppmärksamme kanske noterar att SF-måttet ökat enormt på endast tre veckor. Så är det. Det kan bero på lite olika saker; de kilon jag har gått upp har uteslutande lagt sig på magen och höfterna, jag kan fortfarande ha samma byxor men dock inte dra de över midjan, så det skulle kunna vara fett som tänjer ut måttbandet då hon mäter. Eftersom jag låg precis i mitten av kurvan förra gången skulle det också kunna vara så att bebis är inne i en rejäl tillväxtfas just nu men att den är övergående. Det kan också vara så att vi får en bebis modell större och det måste kanske i så fall åtgärdas. Har jag ett högre mått även nästa gång bokas i så fall tid för UL. Om det visar att bebisen är ovanligt stor gör man en mätning av mitt bäcken för att se om jag kan föda vaginalt. Klarar jag det så bokar man förmodligen tid för igångsättning i vecka 37-38. Klarar mitt bäcken inte det så bokas tid för kejsarsnitt i samma tidsperiod. Det kan ju också visa att bebisen är normalstor och att det är fett från min viktuppgång som ligger i vägen. Jag har, som jag skrivit tidigare, ingen noja kring att gå upp i vikt eftersom jag äter precis som vanligt nu som innan jag blev gravid. De kilon jag lägger på mig är de kilon kroppen anser att jag behöver. Det är annorlunda om man lever på snabbmat eller annat!
Barnmorskan sa att det kan bli större bebisar då den ena föräldern är så pass mycket längre. Johan är ju 3 dm. längre än mig och har dessutom rätt mycket långa gener på sin sida. Jag är ju endast 1,57 m i strumplästen!
Vi får helt enkelt avvakta och se, huvudsaken är att det inte är något farligt. :) Det "värsta" som kan inträffa är att bebis kommer ut ett par veckor tidigare och att jag inte kan praktisera profylaxen vid vaginal förlossning, men det finns en mening med allt och huvudsaken är att bebis kommer till oss! :D Vi längtar efter dig, Krypet! ♥ (Som kanske borde heta Klumpen from now on?) ;)
Jag som alltid har känt mig längre fram i min förlossning än vad jag varit kanske får rätt; kanske kommer bebisen ett par veckor tidigare för att den utvecklats lite i framkant? I vecka 9 hade jag samma symptom som vecka 11 har osv. Så har det varit hela tiden.
♣
Ja vad vet man egentligen om livets mysterier? Det där med veckor hit och dit stämmer ju sällan utan bebisen kommer när den är klar.
Sen tror jag att bm kan mäta lite olika också från gång till gång, så det där med magmåttet är väl säkert ganska godtyckligt.
Hjärtljud och magform ger jag inte mycket för heller, jag har haft likadan mage och samma hjärtljud vid båda mina graviditeter och jag har ju en av varje kön!
Men bra att de håller koll på dig, inte kul att ligga och försöka trycka fram en bebis som är för stor.
Jag har ju bara erfarenhet av kejsarsnitt men det har varit ett jättebra sätt att föda på tycker jag. Men jag hoppas att du får föda på vanligt sätt nu när du verkar så förberedd på det.
Kram kram!
Tusen tack! Ja, jag förstår att du längtar, dom är bedårande dom små liven!
Ylva: Ja, det kan säkert skilja från gång till gång då hon mäter!
Känns skönt, precis som du skriver, att de håller koll så att man slipper försöka föda i X antal timmar innan något ljushuvud kommer på att det är fysiskt omöjligt. Hoppas dock att det blir en vaginal födsel eftersom vi laddat för det. Men som jag skrev; huvudsaken är ju att <3 kommer ut till oss!
Annelie: Japps, det gör vi!
Vad säger Cindre och Enzo?
Kramalin
