En morgon med Lady-Comp
Nu var det ju ett tag sedan jag blev ambassadör för Naturafemme och fick en Lady-Comp genom detta. Jag har under tiden jag börjat tempa varje morgon slutat amma så fortfarande spökar hormonerna för mycket för att datorn ska våga sig på att lita på min cykel. Och det känns bra, att datorn hellre tar det säkra före det osäkra, och endast ännu bjuder på ca. 7 gröna (icke-ägglossning) dagar per månad. Men fler blir det så sakteliga. :)
Klockan 05 varje morgon ringer larmet på Lady-Comp. Man kan vänta och ta med tre timmars +/- 0 intervall om man vill men jag har inga problem att somna om och tycker det är skönt att slippa ställa om larmet då det är helg.
Man trycker lätt in -knappen för att larmet ska sluta och väntar tills klockan syns på displayen. Då tar man ut tempen som ligger förpackad i datorn och stoppar den i munnen.
Jag bjuder på både sovmärken och den lätt förgrymmade minen. Jag är så trött så trött så jag undrar varför man ens fotar denna tid! :)
Datorn piper till då tempen är fastställd efter ca. 30 sekunder och då ser man om den lyser gult (osäkert), rörtt (ägglossning) eller grönt (en säker dag). Man stoppar sedan tillbaka tempen och datorn stänger av sig själv efter 30 sekunder. Är det helg somnar jag om och om det är vardag kliver vi upp.
Spana in det juliga påslakanet!
Jag tycker att det fungerar hur bra som helst med min Lady-Comp och än så länge har den verkligen hållit vad den lovat. Tycker det känns så skönt att ha varit helt hormonfri i två år nu, det mår kroppen bra av!
Malin ♣
Det där verkar smidigt, var köper jag en sådan?
Kram Marita
Marita Parwén: Jag har inte kunnat skicka tillbaka mail till dig, det kommer tillbaka hela tiden! Kan du testa maila igen???
Gå in på naturafemme.se och läs mer, den är verkligen jättesmidig!
Kramalin
Jag blir alldeles fascinerad av att läsa att du stiger upp fem om morgnarna, för jag antar att du gör det frivilligt...
Själv är jag inte morgonmänniska alls, och nu när det dessutom är svart natt utanför fönstret när jag ska upp känns det som om jag ska dö av att lämna sängen. Längtar efter ljusets återkomst - inte för att morgonen någonsin lär bli min favoritstund på dagen, men de är trots allt hanterliga i dagsljus. Börjar vara dags att inte bara känna sig som en gråtande liten hög när väckarklockan ringer...
Ika: Ha, ha! Ja, det är frivilligt. Blir så knas om jag ligger kvar till 08.30 då Leon vaknar, dels för att jag då måste offra en massa mys med honom för att blogga och dels för att jag då sovit 3 ½ timmer mer än Johan. Det gör att våra gemensamma kvällar blir rätt skeva. Men på helgerna kan du fet-haja att jag sover så länge Leon sover! ;)
