Idag är jag tacksam över det ostörda liv vi tillåts leva här uppe. I stan var det lätt att det ofta slank in någon som var på väg förbi, man kände sig tvungen att svara så fort det ringde i telefonen och hade alltid fika i frysen "om det skulle komma någon". Missförstå mig inte, det var jättetrevligt, men man fick inte samma mentala vila som man får här på landet. Man kollade alltid på klockan innan man hoppade in i "fulkläderna" (läs långalsongerna) för kvällen eftersom det fortfarande kanske kunde komma någon beroende på vad klockan var.

Hit kommer det endast inbjudna gäster (och jag tror aldrig vi haft så mycket folk hos oss som sen vi flyttade in på Lyckobacken! :D HÄRLIGT!) vilket innebär att jag inte behöver ha samma laddning i frysen. Från den tid våra nära och kära ringer, eller blir uppringda, hinner jag slänga ihop en sockerkaka som står ljummen och ätklar på bordet då de anländer.

Och jag kan gå i långkalsonger om jag vill för jag hinner byta om medan sockerkakan gräddas! ;)

♣