Jag brukar ibland fundera över hur vårt land hade sett ut om vi inte hade fattat att det inte var blasten utan istället knölarna i backen som var go'bitarna av potatisplantan. I dagens moderna sammhälle tar vi denna knöl för given och vissa ser nästan med förakt på denna kolhydratrika guldklimp. Vi klarar oss helt utan potatis idag utan några problem, annat var det förr i tiden då den utgjorde den främsta näringskällan hos många då en välfylld jordkällare gjorde att man klarade sig från svälten under den mörka, kalla vintern.

Jag tror att vi bortskämmda unga idag inte kan föreställa sig att äta potatis stort sett varje dag. -Kära mor, vad skola vi spisa till kvällsvard i afton? - Min flitige och tålmodige son, jag skall servera potatis idag, imorgon och vareviga dag, ty denna knöl ska giva dig styrka i kropp och själ! Gud ske pris! ;)

Kokt, stekt, pressad, friterad, mosad, rostad, grillad, ungsbakad. Potatisbrännvin, potatistryck, potatischips, strips, pommes frites. Polis, polis, potatisgris! Uppfinningsrikedommen har gjort mycket till att förädla den gamla goda 'päran' till diverse användningsområden och smaksensationer. Jag erkänner ogenerat att jag har ett gott öga till vår runda vän som jag helst stoppar i munnen efter den glidit runt med rödbetor, lök, morötter, palsternacka och paprika i en ungsform fylld med smör, vitlök och färska örter. Ojoj, gott gott!

  



Förra helgen gick jag med stadiga steg ner till landet som vi fått tillåtelse att sätta potatis i av våra vänliga grannar. Vinden blåste ordentligt och mörka moln hängde på himlen. Midsommarblommorna vajade i vinden och spred sina söta förförande dofter till mig och jag kände en tacksammhet över de gåvor som moder jord kravlöst skänker till oss. De stunder jag aktivt arbetar i jorden så känner jag en stor vördnad över naturen och dess kraft. Allt vi har är sprunget ur naturens magnifika kraft och mångfald och vi måste alla göra vad vi kan för att leva i harmoni med vår moder.

Jag körde igång med krattan och sedan plöjde jag upp jorden som sättpotatisen skulle planteras i. Efter någon timmes arbete så fanns där två fina rader med nysatt potatis. Nere i mörkret bland maskar och småkryp i en fuktig och näringsrik jord ligger nu slummrande kompisar som snart kommer med ännu fler vänner och hälsar på mig. De vill inget annat än att få dyka ned i mina pannor, plåtar och grytor och fylla min kropp med kraft och energi tagen direkt från jorden några hundra meter från vårt hus.

Johan ♣