Nu i helgen skulle vi ha åkt på fjällsemester med de allra finaste (min bror och hans underbara familj!) till vår stuga i en hel vecka. Vi skulle avnjuta en trevlig bilresa med miljöbilen och äta god ekomat då vi väl var framme. Vi skulle spela brädspel och jag skulle lära mig Indesign så jag äntligen kan få köra igång med boken sen!

Men, det blir inte alltid som man tänkt sig. Nu stannar vi alla hemma eftersom det inte alls blir samma sak att åka iväg bara vi då vi planerat detta tillsammans. Dock hade vi planer i Östersund kommande lördag som ännu blir av! Då Gladsvans får busa igen då kommer bror med familj att vara här hela dagen och mysa med Leon och vovvar så tar jag och Johan oss en nöjes- och jobbtur till Östersund över dagen. Mer om detta då vi återvänt! :D

I sommar ska vi få besök av goa bloggläsare, designa nya bloggen som startar den 2 augusti på www.lyckobacken.se, se Salem al Fakir, åka på Gatufesten och se Kent, Timo Räisänen, Markus Krunegård och Europe med finaste, finaste vänner! Och vi ska på djurpark med Leon, mormor och J och titta på Gammelgården med morfar och A. Leons kusiner kommer upp ett par veckor och Johan ska ladda för den årliga tennis-turneringen i T-viken. Och någonstans där emellan ska vi fixa i lekstugan, göra iordning jordkällaren, bygga en överliggare vid entrén över grindstockarna och fixa iordning grillplatsen nere vid vindskyddet.

Men alla de ute-relaterade sakerna har vi tills i oktober på oss att få klart, så det är ingen panik...Vi ska ju hinna vakna upp en dag och inse att idag ska vi inte göra något alls likväl som att vakna tidigt och inse att just idag är dagen då en båttur ute i skärgården är det vi vill göra.
Och främst ska vi ta det lugnt. Jag behöver det om jag ska klara av hösten. Jag måste otvunget få ägna hela dagar åt att snusa på Leon och andas in hans solvarma hud om och om igen så jag överlever dagarna i höst ifrån honom. Då måste kärlekskontot ligga på plus så att jag kan göra dagliga uttag för att orka ytterligare en timme. Jag måste få tid till att gunga honom så högt i gungan så han kiknar av skratt och jag måste få krama honom så hårt att hjärtat brister och kärleken svämmar över. Och jag måste få göra det i sällskap av bara min familj ibland. Utan en massa andra som vill göra samma sak som jag. Ifred liksom. Ibland.
För så känns det, jag är inte på något sätt redo att lämna honom! Det handlar inte om att jag inte tror att han får det bra med Johan, eller någon annan för den delen, för det vet jag att han har! Herregud, han omges ju av de allra bästa. Men jag är inte redo, jag klarar inte av det ännu...eller någonsin? Är inte meningen med livet att alltid vara på Lyckobacken - hemma då barnen slutar skolan och redo att bjuda på gott eko-mellis till alla älskade ungar som förhoppningsvis ska fylla gamla byskolan? Sedan jag fick barn är det den allra största meningen med livet, och jag vet inte hur jag någonsin ska finna någon anledning att lämna hemmet dagtid för andra uppgifter...speciellt då de uppgifter jag tar mig an på jobbet är exakt samma jag gör hemma - men med andras barn. Saknaden efter min Skrumpa kommer nog bli ännu större då man leker, busar och myser med andra barn än om jag t.ex. suttit i kassan på ICA. Sen kommer de barnen på min avdelning att vara 1 - 2 år, alltså precis som Leon.
Jag har nog inte insett förrän de senaste veckorna hur stressen inför hösten byggts upp inom mig och skapat den jäkligaste av alla magkattarrer i magen. :'( Och med alla skojiga projekt vi har på G känns det därför viktigt att hålla lågan nere i förebyggande syfte, det har jag lärt mig genom åren, så därför bromsar jag i tid nu för att orka med det fina som jag mår bra av och inte låta det kvävas av trista måsten som suger energi och kraft ur min kropp. Jag lyssnar äntligen på mitt inre och lär mig känna igen dess signaler och det är en ovärderlig kunskap.

Jag kommer självklart att blogga i sommar, tro inte ni blir kvitt oss ;) men mer sporadiskt för en gångs skull. Jag kommer att MMS-blogga ALLA dagar så ni är fortfarande varmt välkomna in på daglig basis.
Detta är alltså ingen bloggpaus med anledning av utebliven motivation, inspiration eller skaparlusta, utan snarare motsatsen - vi har så många idéer att vi inte har tid att blogga varje dag utan vill lägga den energin på att få det nya vi skapar tipp topp. Både för er och vår skull! Därav mer spridda inlägg. Och vis av tidigare somrars erfarenheter så brukar även läsarna hitta på annat än att sitta spända av förväntan framför sina datorer i väntan på att ta del av Ekonördarnas nya påfund! ;)

Vi hoppas att precis varenda en av er är tillbaka den 2 augusti för att kolla in den nya bloggen och för att få små hintar av vad som komma skall under hösten. Vi hoppas att ni finner nöje i att delta i de tävlingar som kommer att komma och att ni kommer att gilla att läsa det vi skriver. Förhoppningsvis kan vi bjuda på ett eller annat inspirerande reportage om folk som brinner för eko lika mycket som vi och om en Öviksbo som gör något som fortfarande är ganska unikt i eko-Sverige här i lilla Övik. Henne ser jag verkligen fram emot att träffa! I Östersund ska vi jobba för bloggen och har vi riktig, riktig tur så kanske vi får chans att snacka miljö med en svens superkändis i sommar... :D Vi har så mycket på G som vi verkligen tror på och som vi hoppas ni ska finna glädje i!

Och gällande våra fantastiska läsare så hoppas vi att ni får en fantastisk sommar med allt vad ni önskar! Vi hoppas att eko-livet bjuder på diverse spännande utmaningar vi kan få ta del av sen i höst. Ni är värda allt gott och underbart som livet har att erbjuda - ta emot! Ovärdliga är vad ni är!!!

Många innerliga sommarkramar från hela familjen Harju ♣